Kan AI komponera bra musik?

Kan en AI komponera bra instrumentalmusik? Hur tänker de som svarar nej på frågan? Jag konsulterar Googles AI-tjänst och får det ödmjukt självkritiska svaret:

/En AI/ kan ”simulera” känsla, men den kan inte översätta en mänsklig känsla i stunden till musikalisktuttryck; och kan därför inte kommunicera till en publik.

Denna AI är något på spåren. Så här tror jag några skeptiker har resonerat:

(1) All bra musik uttrycker känslor, inställningar eller trosföreställningar (som i programmusik)

(2) Endast den som har känslor, inställningar eller trosföreställningar kan skapa musik som uttrycker sådana

(3) AI saknar känslor, inställningar och trosföreställningar

(4) AI kan inte producera bra musik.

Resonemanget slår mig som giltigt, det vill säga slutsatsen (4) följer av premisserna (1)-(3), om man hanterar att det ingår ett värdeord, ”bra”, i dem. Men följer slutsatsen från sanna premisser?

Mot den andra premissen, att endast den som har känslor, inställningar eller trosföreställningar kan skapa musik som uttrycker sådana vill jag invända att man bör skilja mellan meningen med ett uttalande och meningen hos själva uttalandet.

Tänk på den som i Italien en het dag ber om ”aqua calda”, för att få kallt vatten. I en mening säger hon att hon vill ha kallt vatten. Men i en annan mening av ”mening” har hon bett om varmt vatten. Språket gick sin egen väg.

I så fall borde väl också ett verk producerat av en AI kunna uttrycka känslor och påståenden. Ett musikstycke lever sitt eget liv och får sin eventuella betydelse i mötet med människor i skilda situationer. Dessa tar till sig musiken, som lyssnare eller utövare, utan att stå i förbindelse med någon solist eller kompositör.

Människor tycks emellertid tro att musik uttrycker känslor på ett omedelbart sätt, så att tonsättaren eller artisten talar till oss. Då de förstår att en AI står bakom ett verk känner de sig snuvade. Så här uttrycks saken av forskaren Nadia Moberg vid Musikhögskolan på Örebro universitet:

– Vi föreställer oss att musiken har sin källa i individer, och när vi gör det och får reda på att det inte finns en människa av kött och blod bakom så känner vi oss lurade.

Beträffande den tredje premissen, att AI saknar medvetande, hur vet vi det? Om den skapar bra musik, vet vi i så fall att den är medveten? Det vore ett bekvämt test av en kontroversiell ståndpunkt. Min gissning är att ingen AI ännu äger medvetande, men att den stund inte är avlägsen då någon AI utvecklar sådant, kanske genom att först finna ut den fysikaliska grunden som erfordras för att det ska uppkomma.

Här bör man hålla i minnet att medvetande kan ta sig mycket olika former. En sak är att vara en medveten ekorre, och något annat och för oss välbekant, att vara en medveten människa. Att fundera över AI:s medvetande är som tänka över medvetandet hos filosofen Baruch Spinozas gud.

Hur är det då med den första premissen, uttrycker musik några känslor, inställningar eller påståenden (i programmusik)?

Ja, skulle många säga. Nej, har jag envetet hävdat. Musik uttrycker varken känslor, inställningar eller påståenden.

Musik kan väcka tankar och känslor hos utövare och mottagare — det är en del av poängen med musik. Dessa känslor kan inte i någon rimlig mening ses som något som uttrycks av musiken. Än mindre är det rimligt att en kompositör med hjälp av ”programmusik” skulle kunna säga något om tillståndet i världen (även om klarinetter hos Beethoven kan härma göken). Om musik skulle uttrycka känslor, inställningar eller påståenden borde man i musikrecensioner finna tolkningar av det stycke som recenseras. Sådant är svårt att hitta. Vad man i stället finner är beskrivningar av mötet med en konkret fysisk storhet.

Jag tror alltså att AI kan komponera bra musik. Men ”bra” är ett värdeuttryck. Hur påverkar det resonemanget ovan?

För att slippa frågan om logiska relationer kan råda mellan värdeuttryck borde vi kunna göra oss av med ordet ”bra” i resonemanget. Vissa tror det finns objektiva estetiska värden. Men också de som tror så uppställer kriterier på sådana värden. Vi borde alla kunna enas om allmänt hållna kriterier på bra musik. Dessa kriterier kan ersätta ordet ”bra” i resonemanget inledningsvis.

Vad kännetecknar då bra musik? Så här svarar min kinesiska AI (Deep Seek):

”Bra musik är en magisk cocktail av bekant trygghet och nyskapande utmaning, som får dig att känna något och som sitter kvar i minnet, oavsett om den är gjord av en symfoniorkester eller en tonåring med en laptop i sovrummet.”

Jag vill uttrycka saken mer generellt. Bra musik är musik som engagerar utövare eller lyssnare, ungefär som (besvarad eller obesvarad) kärlek. Man vill vara med bra musik, man upplever upprepning (repriser) som något som fördjupar förståelsen av föremålet.

Föremålet kan skifta. Det kan bjuda på växlande harmonier som hugger tag i en (slutackorden i Schuberts i Nacht und Treume), ett särskilt medryckande beat (allegrot i Mozarts symfoni nr. 40 i G-moll), eller det kan hos lyssnaren skapa en djup konsternation) Schönbergs Fünf Orchesterstücke op. 16).

Bra musik är musik som kan skapa sådant engagemang hos utövare och lyssnare. Man får aldrig nog! Vi finner alla våra särskilda föremål mot vilka vi riktar vår kärlek. Bra musik kan hos några (ibland de flesta) skapa den relevanta attityden. Och vi bör följa Thomas Thorilds råd att döma vart verk efter dess art. Jag ger exempel på klassisk musik. Det utesluter inte att de kan finnas bra countrymusik eller bra musik inom alla genrer i spannet mellan den klassiska och countryn.

Frågan blir därmed till sist om en AI kan skapa musik med förmågan att skapa rätt slags engagemang. Jag tror den är lätt besvarad. Sådan musik finns redan. Jag har själv framfört den (Ekorrn satt i granen komponerad för klassisk blåskvintett i fyra satser (allegro, adagio, menuett och en variationssats) enligt en prompt jag gett till kompositören Claude där jag medsände Alice Tegnérs melodi. På olika topplistor finns numera popmusik komponerad av artificiell intelligens. Detta är bra musik, det hör man, men kanske inte riktigt stor sådan. 

Kommer också riktigt stor musik att kunna skapas av en AI, musik som mäter sig med de tre exempel jag givit från Schubert, Mozart och Schönberg? Den som lever får höra. 

Torbjörn Tännsjö är professor emeritus i praktisk filosofi. Han utkommer i vår med boken ”Ekorre på hjärnan. En existensfilosofisk essä”.

***

Läs även: Det viktigaste i våra liv kan inte förklaras

Läs även: Liverpool gav oss vår musik