Tänder på reklam

Text: Hateff Mousaviyan

Bild: Netflix

Konsumtionen är extremt utbredd i befolkningen. Ändå har inga seriösa marknadsförare vågat närma sig dem den vägen. Förrän nu. En dansk politiker ledde vägen genom att ägna sig åt röstfiske på världens största porrsajt.

Direkt efter Europaparlamentsvalet var det dags för folketingsval i Danmark, den 5 juni. Ser man bortom det rent politiska blev en av valrörelsens största snackisar just den liberale riksdagsmannen Joachim B Olsen och hans kreativa val av annonseringskanal. Detta sedan han i media avslöjat att han lagt delar av sin marknadsföringsbudget på att synas på Pornhub, världens största porrsajt.

Anledningen, uppgav Olsen i en intervju med Politiken, är att »många danskar kollar på porr« och att han därför »vill vara där danskarna är«.

– Och då kan vi lika väl se till att göra det på ett roligt sätt, säger Olsen.

Kampanjen – komplett med onanistvänlig slogan: »Når du er færdig med at gokke, så stem på Jokke« – uppmärksammades långt utanför landets gränser, till exempel på det amerikanska humorprogrammet »The late show with Stephen Colbert«.

Nog förefaller det plojigt, Olsens kampanjande, men han är långt ifrån den enda som utforskar porrkonsumtionens möjligheter just nu.

I andra avsnittet av Netflix hyllade dokumentärserie »Trigger warning« spelar rapparen/vänsteraktivisten Killer Mike in porr i ett godsint försök att råda bot på den amerikanska arbetslösheten. Hans idé är att smyga in element av yrkesutbildning i dessa välsedda vuxenfilmer. Runk och rörmokerikurs i ett. Tja, pourquoi pas, egentligen?

Pornhub verkar självt gå all in på infotainmentspåret. Som en del av sin satsning »Pornhub cares« strävar sajten efter att öka medvetenheten kring utrotningshotade djur. Miljövårdare som kämpar för världens bin, pandor och valar har som ett synligt resultat blivit föremål för en mängd oväntade mikrodonationer på sistone.

Det säger något om en pågående avstigmatisering av porren, när pornografiska kanaler nu testas av mer rumsrena samhällsaktörer som bland annat utbildningsverktyg, politisk marknadsföringskanal och som varningsblinker för den biologiska mångfalden.

Det är knappast för alla, och kanske gör majoriteten av varumärken och folkvalda fortfarande bäst i att inte ta efter, men känslan är svår att skaka av sig att vi bara ser början på en ny marknadsföringstrend. Vad näst?