Tecknat i tiden

Text: Anna Sandelin

Det är inte Lars Keplers »Hypnotisören« som har varit sommarens litterära överraskning och försäljningsskräll, utan Jens Lapidus och Peter Bergtings tecknade roman »Gängkrig 145«, som oväntat har toppat listan över de bäst säljande böckerna i Sverige.

I Sverige har intresset för tecknade romaner hittills varit betydligt mer ljumt än i vissa andra länder, men många tror nu på ett genombrott för genren.

Serier i allmänhet – och serieromanen i synnerhet – har fått stadigt ökad uppmärksamhet och status under senare år. Både utom och inom Sveriges gränser. Under 2009 publicerar serieförlaget Galago hela 14 grafiska romaner, tio fler än 2008. Men att en etablerad svensk författare som Jens Lapidus ger sig på genren med sådan framgång, det är något nytt. Dessutom ges boken ut på Wahlström & Widstrand, som liksom andra traditionella förlag annars förhållit sig relativt kallsinnigt till serier.

Seriefantasten Jens Lapidus är dock inte förvånad över succén. Genren är smal, men han räknade med att hans trogna läsarskara ändå skulle ge en stor upplaga. De hittills 26 000 sålda exemplaren är bra siffror – en genomsnittlig titel i bokfloden säljer runt 5 000.

Något som säkert bidragit till framgången är den kraftiga pr-satsningen, via förlagsbranschens hittills största mobilsajtskampanj och reklamfilmer på SF:s biografer.
Att »Gängkrig 145« troligen hade nått tiofalt fler som roman spelar ingen roll för Lapidus. För honom handlade det helt enkelt om ett spännande experiment på ny mark.

– Mitt projekt har ju varit att expandera formen för kriminalromanen i Sverige – det är någon form av pågående projekt jag sysslar med, att experimentera med formen och innehållet i en kriminalberättelse.

Tecknaren Peter Bergting däremot säger att ingen är mer förvånad än han över framgångarna, och förläggaren Annika Seward Jensen instämmer.

– Det här överträffade alla våra förväntningar.

Annika Seward Jensen nappade på Lapidus idé just för att han med sitt stora genomslag skulle kunna få folk att verkligen få upp ögonen för den grafiska romanen. Nu berättar hon om fina reaktioner från Serie-Sverige, och att det finns en förväntan på att just Wahlström & Widstrand ska fortsätta på den inslagna banan.

Den svenska litterära marknaden har annars länge haft en tydlig uppdelning mellan bokförlag och serieförlag. Men kanske är detta också på väg att ändras; inställningen från de traditionella förlagen blir alltmer positiv.

– Attityden har utan tvekan förändrats de senaste tio åren. Det finns mer och mer förståelse för att serien är en konstart, att det bara handlar om vad man fyller den med, säger Fredrik Strömberg, ordförande för Seriefrämjandet.

Många menar att det som börjat hända nu är att den svenska serieromanen inte längre främst används för humoristiska eller självbiografiska berättelser, vilket tidigare varit fallet. Och »Gängkrig 145« är definitivt varken lustig eller självbiografisk, utan en mörk historia om en våldtäkt som utlöser storfejd mellan förortsgäng i Stockholm, illustrerad av dova bilder med en oerhörd känsla för detalj och autenticitet.

– Det här att bara berätta en story rakt av har inte gjorts innan – det finns inget som det här, säger Jens Lapidus.

I höst följs »Gängkrig 145« av flera tecknade titlar hos svenska bokhandlare: serielegendaren Robert Crumbs »Första Mosebok« släpps som grafisk roman i 20 länder. Ständiga förfrågningar om nytryck gör att Brombergs om några veckor på nytt ger ut slutsålda »Maus« i september. Bok- och biblioteksmässan i slutet av september bjuder på flera seminarier om genren.

Fredrik Strömberg från Seriefrämjandet har höga förväntningar på förlagen i spåren av »Gängkrig 145«.

– Jag har inte hört rykten ännu, men de största bokförlagen borde just nu sitta och kolla på sina största namn, och vilka illustratörer de kan koppla ihop dem med. Jag hoppas att de då låter författarna skriva något nytt, man kan inte bara ta en framgångsrik roman och illustrera den, då blir det tråkigt.

Illustratören Peter Bergting vill inte dra alltför stora växlar på framgångarna, men säger att det rör på sig i branschen. Hemlighetsmakeriet är stort, men han kan avslöja att välkända namn är inblandade.

– Det finns flera projekt på gång, jag känner till ett par tre stycken, mer än så kan jag inte säga. Mycket är på nivån: »fan, vi drar i gång något.«

Samtal med några av de svenska förlagen visar också på stort intresse. Jonas Axelsson, litterär chef på Albert Bonniers förlag, menar att det är mycket möjligt att vi kommer att få se fler serieromaner utgivna på vanliga förlag framöver, även om inga projekt ligger i omedelbar »pipeline« just för dem.

– Nog finns det förläggare som fått lite blodad tand och som är sugna på att göra något i den formen. Alla framgångar leder ju till att man tittar sig omkring och ser om något kan göras, säger han.

Eva Gedin, förlagschef på Norstedts, har ett gott öga till genren och säger sig vara »jätteimponerad« av seriescenen i Sverige. Förlaget håller ögonen öppna men har inte slagit till ännu.

– Det gäller ju att hitta den perfekta konstellationen. Men jag tror kanske mer på att hitta berättarna bland illustratörerna. Vi får in en del sådant, och tittar väldigt noga och det är inte omöjligt att vi har något på gång där, det kommer definitivt att komma mera.

Både i och utanför förläggarvärlden betonar många att dålig seriekompetens hos förlagen är en förklaring till att de dröjt med att ge sig in i serieromansfacket. Det gäller att ha någon som har utblicken och insikten, och bland annat Eva Gedin menar att det är där det brister i dag.

Ann-Marie Skarp på Piratförlaget – som brukar ha näsa för kommersiell potential – understryker att hon inte sitter och spanar efter »trender« att hoppa på. Det handlar mer om att råka hitta en fantastisk grej, eller få ihop rätt aktörer. Enligt Skarp är det osannolikt att Piratförlaget kommer att göra någon seriesatsning, och överdrivet att tala om en trend där traditionella bokförlag kommer att ge sig in i den grafiska romanens land.

Rolf Classon, grundare och tidigare förlagschef för serieförlaget Galago i över 25 år, tror däremot att utvecklingen går åt det hållet.

– I Tyskland, Frankrike, USA, Spanien är det etablerade förlag som ger ut deckare, romaner och serier. Jag tror att det kommer att bli så även här.

Fakta: Seriereomanen

En serieroman är en längre tecknad serie i bokform, generellt med mer komplex handling samt riktad till äldre läsare än andra serier.

Amerikanen Will Eisner framhålls ofta som skapare av genren. Han har skrivit en mängd serieromaner eller »graphic novels«, bland annat »Ett hus i Bronx« (1987).
Art Spiegelmans »Maus« innebar ett viktigt genombrott och är världens mest kända serieroman – 1992 belönades denna gripande skildring av en judisk familjs öden under Förintelsen med Pulitzerpriset. På senare år har vi bland annat sett Marjane Satrapis hyllade »Persepolis« och Jason Lutes »Berlin – stad av sten«.

I Sverige har genren dominerats av humoristiska och självbiografiska verk – till exempel Mats Jonssons »Hey Princess« och Simon Gärdenfors »Simons 120 dagar«.

Joanna Rubin Drangers prisade »Fröken Märkvärdig & Karriären« och »Fröken Livrädd & Kärleken« har sålt i sammanlagt 100 000 exemplar.

Även bortsett från den grafiska romanen är den svenska seriescenen mer vital än på länge – unga samhällskritiska tecknare som Nina Hemmingsson med »Jag är din flickvän nu« och Sara Granér, som debuterade förra hösten med »Det är bara lite AIDS«, har fått stort genomslag.