”Det var tio år sedan jag talade med John Cleese”

– Det är tio år sedan jag talade med John. Om jag aldrig gör det igen är det inte en dag för tidigt.

Det går inte att ta fel på den motvilja Eric Idle hyser när det gäller sin före detta Monty Python-kollega John Cleese. Och kontakten med Michael Palin och Terry Gilliam verkar även den vara bottenfrusen.

– Det finns ingen sympati, ingen tillgivenhet.

För alla oss som växte upp med Monty Python, som fortfarande gapskrattar åt sketcher och filmer och som använder repliker ur dessa, känns det sorgligt att se hur de fyra som fortfarande lever (Graham Chapman avled i cancer 1989, Terry Jones 2020 i sviterna av demens) nu är bittra ovänner. Orsak? Självfallet pengar och gräl om detta.

Enligt Eric Idle är det Terry Gilliams dotter Holly, som numera sköter affärerna, som är orsak till att pengarna sinar, medan Gilliam, Palin och Cleese backar upp henne. Senast alla fyra träffades var 2014, då de gjorde en serie utsålda föreställningar på Londons O2 Arena.

Sinande bankkonton leder till turnéer för att tjäna pengar. John Cleese har gjort flera turnéer där han hävdar att hans senaste hustru blåst honom på pengar i skilsmässan (vi har aldrig fått höra hennes syn på saken). Och nu är Eric Idle ute på turné med en enmansföreställning. Han har avverkat USA, Australien och England. Nu reser han runt i Sverige.

– Min föreställning är en enmansmusilal med standup, sånger, filmklipp, snack om Beatles-parodin The Rutles, minnen kring goda vänner som George Harrison och Robin Williams, som har avlidit. Det är rörande, men roligt. Folk skrattar och sjunger med i Always Look on the Bright Side of Life.

Föreställningen är döpt efter den låten, odödliggjord i Python-filmen Life of Brian. Det var Idle som skrev de flesta av låtarna, inte minst till filmerna – i ”Meningen med livet” minns vi nog mest hans Noel Coward-imitation i den restaurangscen som slutar med att Mr Creosote sprängs i luften. 

– Men tiderna har förändrats, och med det synen på vad som är lämpligt. I dag kan jag inte sjunga hälften av de låtar jag skrev, till exempel I Like Chinese. Det är alltid någon som är bekymrad över att någon annan ska bli upprörd.

Idle har haft stor framgång med musikalenSpamalot, som bygger på filmenMonty Python and the Holy Grail (den sätts upp i Malmö nu kommande höst). Men han har också varit nära döden, då han drabbades av bukspottscancer, och säger att han hade stor tur som överlevde det. Han är numera aktiv i att samla in pengar till kampen mot sjukdomen.

Han har bott i Los Angeles i många år, men är fortfarande brittisk medborgare med green card. Han avskyr Donald Trump och säger att tillvaron i USA var bättre ”innan nazisterna tog över”. Om hans uttalanden mot Trump skulle leda till att han kastas ut ur USA blir han stolt.

– Den senaste filmare som kastades ut ur USA på grund av politiska åsikter var Charlie Chaplin. Det skulle vara en ära att komma i det sällskapet.

Men hur ovän han än är med de andra i Monty Python, måste han väl vara stolt över det de gjorde tillsammans, och som lever än i dag? Javisst.

– Jag är mycket stolt. Jag är förvånad över detta långa liv. Vi började med en liten tv-serie och levde sedan vidare genom filmer. Det var smart. Det är fantastiskt att folk fortfarande tycker om det.

Vilken är den stora skillnaden mellan hans enmansshow och den som John Cleese turnerat med? Svaret är kort:

– Min är rolig.

***

Läs även: När reklamen var en del av folksjälen

Läs även: Så hamnade ”Fäbodjäntan” på Sveriges nationalscen