Andan går ur Quartier Latin när klassisk bokhandel försvinner
Den klassiska franska boklådan Gibert Jeune är på fallrepet. Bokhandeln går inte runt längre och esprin i Paris Quartier Latin tunnas ut.
Min man brukar tala om Quartier Latins espri, alltså själva andan, hur man resonerar i just den här delen av staden.
Det handlar i princip om Paris femte arrondissemang som historiskt präglats av Sorbonne, ett av de tidigaste och största universiteten på kontinenten. Sorbonne är fortfarande ett av Frankrikes starkaste ”varumärken” och universitetet har numera filialer i hela Parisregionen.
Kring Sorbonne har studentliv levts sedan medeltiden, och det går förstås inte att ringa in hur det har sett ut genom tiderna, men efterkrigstidens bild av det är stark.
Den har präglats av filmen och de stora fotograferna – kyssarna, bänkarna i parkerna – av berättelserna från vindskupor och Boul’ Mich, där även svenska författare som Claes Hylinger och Klas Östergren drivit omkring.
Men den har också satts av dem som pluggat där. Vuxit upp där, formats av den där esprin som var den livsluft kvarteren erbjöd. Enkla matställen och barer, butiker som anpassats efter den gamla stadskärnan – och inte tvärtom.
Sparsamhet är själva grunden. Eller om man så vill – man har inte råd. Under mina trettio år i staden har här alltid funnits butiker med rejäla och outslitliga kläder av franska märken, liksom second hand. Men också, och kanske framför allt, har här alltid legat både förlag och framfor allt boklådor.
Och lådornas låda är och var sedan slutet av 1800-talet, då den etablerades, Gibert Jeune. Gibert är inte en kedja men har sexton butiker i tolv städer. I Paris ligger lokalerna på lite olika platser vid den nedre delen av Boulevard Saint Michel. Den centrala adressen är förstås de fem våningarna som verkligen har allt i numera slitna men fortfarande välutnyttjade lokaler. Här visas inga framsidor, böckerna står tätt, tätt från golv till tak. Och här står begagnade ex bredvid nya på samma hylla. Det finns alltså ibland ett alternativ till den nya boken, till ett lägre pris. Espri Quartier Latin.
Och det som Gibert är oslagbara på är skolböcker och kurslitteratur.
Här har jag så länge barnen gick i skolan, stått i långa köer vid terminsstarten för att äntligen få tag i de övningsböcker de av skolan utlånade skolböckerna behövde kompletteras med. Här hade man alla förlags.
Och här har vi sålt gamla kursböcker och romaner, så att de åker in i systemet igen, inte bara går till pappersåtervinningen.
Här har ett av mina barn i scouternas regi under julhandeln slagit in klappar åt bokköparna och fått dricksslantar till jamboreer eller vad det nu kan ha varit.
Här, och kanske allra mest här, förtätas den där esprin, den som är Quartier Latin.
Och vid det här laget har väl alla fattat vart jag vill komma?
Jo, nu är det slut. Gibert är på fallrepet och har ansökt om juridisk rekonstruktion. Handeln med nya böcker går inte längre runt, däremot finns en marknad kvar för de begagnade.
Och det här gäller ju i dag mycket, även om handeln nu ofta sker via nätet. Begagnade barnkläder och prylar, kvalitetsföremål och – böcker – har ibland ett andrahandsvärde.
Så något blir förmodligen kvar, också av Gibert. Vad har jag svårt att föreställa mig, men helt säkert något mindre, förmodligen något mer nätbaserat.
Det förtätade boktemplet vid boulevard Saint Michels fot kommer att försvinna. Och den där esprin kommer ytterligare att förtunnas.
***
