Medeltidsveckan återskapar mer än bara historien
Medeltidsveckan i Visby är en tidsportal, ett levande museum och en kunskapsbank – men också en plats där tillit och gemenskap står i centrum.
Hur kommer det sig att cirka 100 000 besökare varje år sista veckan i juli tar båten eller flyget till Visby för att leka medeltid?
Festivalen grundades 1984 för att uppmärksamma den danske kungen Valdemar Atterdags erövring av Gotland 1361. I dag är den en av Skandinaviens största historiska festivaler och innehåller sådant som tornerspel, gycklare och seminarier som kan handla om alltifrån medeltida kyrkomusik till hur man lagar medeltida mat. Deltagarna varierar också mellan dem som smitt egna rustningar till någon som satt på sig en särk i kombination med bekväma gympaskor. Det sistnämnda underlättar betydligt när man ska ta sig fram över kullerstenarna i Visbys gränder.
Som barn besökte jag Medeltidsveckan då farfar och farmor bodde i Visby. När jag i vuxen ålder återvände var det i rollen som tysk landsknekt från 1500-talet. Anledningen var att min hustru övertygat mig om att vi båda skulle bli medlemmar i Stockholmsfänikan, en förening som återskapar Gustav Vasas personliga livvaktsstyrka. Den blev senare livgardet och när jag menar återskapande handlar det om att bära historiskt korrekta kläder och att bo i ett historiskt korrekt läger där man också äter historiskt korrekt mat.
För den oinsatte skulle man kunna kalla det för ett levande museum och det är därför den engelska termen för återskapande är just ”living history”. Det betyder inte att man alltid löper linan fullt ut, men när lägret var öppet för besökare fick mobiler, vätskeersättningstabeller som verkligen behövs när man i sommarvärmen gick omkring i yllekläder, och andra bekvämligheter gömmas undan.
En levande historia
Skillnaden på återskapande och lajvkulturen är att återskaparen inte spelar teater. Det finns ingen intrig utan man är sig själv, men i en historiskt korrekt miljö. Maten som äts i ett återskaparläger ska vara så historiskt som möjligt. Detta innebär en utmaning rent logistiskt. Utan moderna bekvämligheter tar det tid att laga mat över öppen eld och innan själva lägret ska en meny bestämmas och det nödvändiga köpas in. Därför är det inte att undra på att 1500-talsarméerna hade otroligt stora trossavdelningar som alltid fick följa med. Men här kan försiktigt påpekas att vi inte tar maten till Visby på oxkärror och inte heller själva lägret. Bilen är en uppfinning som bara är att applådera.
I ett större perspektiv är också Medeltidsveckan relevant inte bara för historieentusiaster. Den visar nämligen många av samhällets positiva sidor. Till exempel att hierarkier kan skifta eller kastats omkull. Om du under årets andra 51 veckor kan ha ett välbetalt jobb och en maktposition kanske du trivs bäst i rollen som tiggare. Likaså kan du under årets andra veckor befinna dig långt nere på samhällsskalan men under ”veckan”, som den kallas av deltagarna, befinner du dig högst upp i dina perfekta medeltida kläder. Ibland är det kanske dagar utan arbete som har gett någon möjlighet att lägga timmar på att handsy alla knapphål.
Till detta ska läggas ett hållbarhetsperspektiv vilket också bidrar till det positiva. Här råder ingen slit och slängmentalitet vilket bidrar till det positiva klimatet. Det är den som har mest lappad och lagad dräkt som tillhör eliten och inte den som helt och hållet köpt en sprillans ny på nätet. Till detta ska läggas att det här premieras egenskaper som att kunna laga mat utomhus, sy och allmän hjälpsamhet. Behövs det bäras vatten finns det frivilliga som alltid är beredda att rycka in – eller om det behövs späntas stickor till den öppna elden, eller att vara en vanlig hederlig eldvakt. Den öppna elden får aldrig lämnas oövervakad på en ö med ständig vattenbrist.
Om man inte har råd att bo i lägenhet eller på hotell kan man också tälta och arbeta som volontär några timmar per dag. Då får man fritt inträde, vilket också bidrar till att man som besökare alltid känner sig väl omhändertagen av personalen. Det går alltid att fråga någon om man har gått vilse eller om något praktiskt.
Som en tidsmaskin
Med tanke på omvärldsläget diskuteras Sveriges försvarsförmåga allt oftare. Men det handlar inte bara om det rent militära. En stark kultur bidrar till förmågan att stå emot ett fientligt angrepp. Det centrala begreppet är ”motståndsförmåga” eller resiliens som det kallas, med begrepp som tillit, kunskap och viljan att hjälpa till där det behövs. Om något är Medeltidsveckan en viktig symbol för Sveriges kulturella försvarsförmåga. De som åker dit fostrar en tillit mellan varandra, samtidigt som det är ett miniuniversitet som visar att Gotland alltid har spelat en viktig roll. Historiskt har ön var Östersjöns lås, och det kommer den att vara också i framtiden.
Varje år har Medeltidsveckan ett tema kring vilket många av dess föreläsningar kretsar. Tidigare har det bland annat varit havet, och i år var det kärlek. Tillsammans med min hustru talade jag om frillor – det medeltida äktenskapet – och skillnaden mellan den moderna och medeltida människans syn på relationer.
Kunskapsbanken som byggs upp där bidrar också till att åhörarna blir klokare. Själv uppskattade jag en visning av Visbys magnifika domkyrka och dess vind, som på många sätt kan liknas vid en tidsmaskin. Samvaron i lägren, promenader på marknaden och att träffas över en bit mat på Kapitelhusgården bidrar också till den trevliga stämningen. Ett typexempel som handlar om att bygga tillit är att det på Medeltidsveckan är fullkomligt accepterat att prata med främlingar. Man kan kommentera en snygg dräkt, skor eller fråga: vilken tidsepok tillhör du? Ett framförhållningssätt som inte förekommer så ofta i Sverige som ibland kallas för världens mest individualistiska land.
Förhoppningsvis ses vi nästa år i Visby.
Toppbild. Det blir svettigt med yllekläder i gotländsk högsommarvärme. Makarna David Lindén och Johanna Lindén Nybelius på Medeltidsveckan i Visby. Foto: Nancy Coste
***
