En vardagshjältinna med oförställd livslust

Martina Schaub föddes som en liten göteborgare. Turligt nog till en viljestark mamma, Berit, som – med filmmakaren Tom Alandhs ord – ”okuvligt lät Martina bli en människa, inte en diagnos”. Flickan hade nämligen en kromosom, alltså Downs syndrom, och därmed, enligt läkarmanualen 1968, en ”intellektuell funktionsnedsättning”.  Myndigheter, läkare och experter rådde mamman att lämna bort flickan till en institution. Men i stället för att följa det rådet valde Berit att behålla Martina hemma och låta henne växa upp tillsammans med sin bror.

Några år senare, 1974, satt den prisade dokumentärfilmaren Tom Alandh och arbetade med projektet för SVT där den svenska psykiatrivården skulle skildras. Den hade brister och inskränkte ofta till förvaring bland skrikande människor i mentalsjukhusens ändlösa korridorer. Alandh behövde ett fall som kunde påvisa en annan väg. När han bläddrade i Pockettidningen R, som företrädde grupper som arbetade med mental ohälsa, missbruk och kriminalitet, fann han det han sökte.

Tidskriften skrev kortfattat om Martina Schaub, hennes mamma och kampen för att dottern skulle få vara människa i stället för utvecklingsstörd. Alandh for till Göteborg. Av det som skulle bli en sekvens i en dokumentär om svensk psykiatrivård blev det i stället en hel film. Och inte bara en film. Det blev fler. När Alandh spelade in den femte skrev tidningarna att ”nu var det den sista”. Men Alandh och Martina fortsatte att hålla kontakt och det blev ytterligare två, sju totalt.

”Det uppstod en vänskap. Varje gång jag var i Göteborg eller Mölndal sågs vi. Jag gick på Liseberg med henne på det sätt som man går dit med en god vän. Martina var en underbar människa som gav mig insikten att ett bra liv kan se ut hur som helst” berättade Tom Alandh för Fokus efter dödsbudet. ”Jag hade glädjen att känna henne under 53 år. Vi filmade henne i 45 år. Jag tror att jag har lärt mig mera av henne än hon av mig.”

Berit Schaubs okuvliga kamp för att ge sin dotter ”ett helt liv och inte behandlas som sjuk” gav resultat. En läkare dömde ut mamma Berits träning och kallade den meningslös. Men historien om Martina Schaub är ett tydligt exempel på att man med vilja och träning kan nå långt. Mycket längre än vad expertisen någonsin anade.  Den skeptiske läkaren blev grundligt motbevisad. Martina kom in i det riktiga arbetslivet och halva sitt liv arbetade hon som lokalvårdare.

När hon var anställd på ett äldreboende i Mölndal försökte arbetsgivaren säga upp henne med motiveringen att hon hade Downs syndrom. Han gick på en nit. Facket bevisade att hon var kompetent. Vid sidan av arbetet har Martina Schaub föreläst i Sverige, Norge och Israel, spelat musik och givit ut en diktsamling. Hon hade sin egen bostad.

Tom Alandhs filmer skildrar hur vardagslivet ter sig för en människa med Downs syndrom. Filmerna har inte bara fått miljontals tittare, de öppnade samtidigt ögonen på dem om vilka förutsättningar Martina och många andra med Downs har. Tittarna fick genom åren följa Martina i skolan, under pianolektioner och i kampen för personlig assistans.  Men inte bara vardagsliv. För att fira sin 30-årsdag reste hon till London och Alandh följde med. ”Ja, det har varit en hel del…”, som hon säger i en av de senare filmerna.

”När jag talade med henne”, berättade Alandh efteråt, ”var det inget snack om sjukdomar och bekymmer. Martina berättade om hur underbar hennes arbetsdag varit. Det jag såg var inget syndrom. Det var hennes oförställda livslust. Ja, det var en lång och mycket fruktbärande vänskap… i alla fall för mig.”

 Berit Schaub berättade i filmerna om hur hon såg sin ”uppgift som alldeles självklar, att Martina skulle få ett bra liv”. Den innehöll naturligtvis både uppoffringar och motgångar men den präglades aldrig av bitterhet. Vilken triumf för mamman, när Martina och Berit i en film sitter finklädda på krogen och tillsammans njuter av oxfilé.

”Det perfekta är sällan bra. Ett bra liv kan se ut lite hur som helst”, säger Tom Alandh.

Filmerna ”Martina har sett alla mina filmer” och ”Martina och jag” finns nu att se på SVT Play.