Ständigt vilse i folkhemmet

Staffan Westerberg föddes den 11 juni 1934 och växte upp i Luleå där hans far Folke Westerberg var disponent på gruvbolaget LKAB. Fem år gammal miste han sin äldre bror Lasse i en trafikolycka. Det var på mors dag och modern Elisabeth återhämtade sig aldrig från sorgen.

Kring millennieskiftet dök Staffan Westerberg upp som excentrisk rektor i Eva och Adam (1999-2000). Trots att det inte är många minuter han har framför kameran gör Westerberg sitt absolut yttersta med karaktären som blir den mest mystiska och intressanta i serien med sin oemotståndliga svengelska. 

”Ofta hörde jag mammas gråt i villan, tyst och behärskat på andra sidan väggen. Hennes sovrum var ett förmak till döden, där hon hördes plocka i sin sekretär i gustaviansk stil. Alla utsmyckningar var utnötta av reumatism och ensamhet.”, skriver Westerberg i  sin självbiografi. 

Saknaden efter brodern fick Westerberg att söka tröst i fantasins värld. Intresserad av teater och skådespeleri skapade han en egen scen av kartonger, ficklampor och hemgjorda dekorationer där han satte upp de pjäser och operetter han sett på Riksteatern. I samma veva kom Westerberg underfund med sin homosexualitet och insåg att teatern skulle bli hans livlina i ett då mindre förstående Sverige.

Efter studenten begav sig Westerberg till Stockholm för att söka lyckan i teaterns värld och han utbildade sig vid Östgötateaterns elevskola i Norrköping åren 1956–1959. Tidigt hade han siktet inställt på att få göra barnteater för tv och det var något han också kom att lyckas med. 

Med det surrealistiska barnprogrammet Vilse i pannkakan (1975) skrev Westerberg tv- och teaterhistoria. Det handlar om en liten pojke som inte vill äta upp sin pannkaka utan i stället börjar fantisera om vilka varelser som lever i den. I en stor modellteater i form av en pannkaka utspelar sig Westerbergs tämligen allvarliga barndrama.

Vilse i pannkakan var omdiskuterat, inte minst för att det upplevdes skrämmande av dess unga publik. Programmet har tolkats som en tydligt antikapitalistisk samhällskritik i tidens anda där Storpotäten och kamrer Rävinge är pannkaksvärldens snikna storpotentater. På så vis kom Westerberg att bli en symbol för 1970-talets kulturradikalism, något som han sedan fick bära med sig genom livet.

Westerbergs figurer Lillstrumpa och Syster Yster dök för första gången upp i SVT:s julkalender Lille Luj och Änglaljus i strumpornas hus (1983). De två yllestrumporna återkom sedan i två egna serier under 1980-talet och blev ikoniska som bilder för ett Sverige före murens fall där den amerikanska kulturimperialismen med Disneydags i spetsen ännu inte fullständigt slukat barnens intresse.

Under Hultsfredsfestivalen 1998 myntades uttrycket “Det är ditt fel, Staffan Westerberg” på en uppmärksammad skylt och det trycktes sedan upp som t-shirt av Handelshögskolan. Han tilldelades epitetet ”Mannen som förstörde en hel generation” på grund av sin egenartade barndramatik.

Det som började med en ironisk blinkning av 60- och 70-talister med “barndomstrauman” politiserades och utvecklades till offentlig mobbing och man försökte hindra Westerberg från att fortsätta sitt värv som skådespelare och dramatiker. Debatten besinnade sig och bland dem som bad om ursäkt till Westerberg finns författaren och dramatikern Jonas Gardell.

Sedan steg Westerbergs aktning i offentligheten och sådana som artisten Lars Winnerbäck hyllade honom. Under 2023 spelade bandet Amason en rad julkonserter tillsammans med Westerberg, där han läste en julsaga han skrivit.

Westerberg skapade åtskilliga program och pjäser för tv och jobbade samtidigt med scenteater och var genom åren engagerad som skådespeleare och regissör vid Dramaten, Stockholms stadsteater, Norrbottensteatern och Uppsala Stadsteater. På Teater Brunnsgatan Fyra samarbetade han med poeten, dramatikern och sedermera akademiledamoten Kristina Lugn. Han skrev också flera böcker, bland dem självbiografin Elvaåringen (2010).

Staffan Westerberg var en prisad särling i det svenska samhället, ständigt vilse i folkhemmet.