Bengt-Åke Cras: ”Man kan inte vänta på inspiration”

 "Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större". 

Devisen, skriven i gyllene bokstäver, finns över ingången till Uppsala universitets aula. Redan som liten, när vi åkte på besök till mormor och gick längs min mammas barndoms gator, tänkte jag att det måste ju vara tvärtom, att det var större att ge tanken flykt, ifrågasätta, fantisera.

En som skriver under på det är Bengt-Åke Cras, som aldrig låtit sig begränsas i sitt tänkande och skapande.  

Under sina många och långa promenader i sin nuvarande hemstad, längs Fyrisån och förbi anrika lärosäten och Carolina Redivivas alla hyllmeter med stora författare, har han aldrig känt sig begränsad av det fina sällskapet, bara inspirerad.  

–  Om jag varit en katt bland hermelinerna? Jag vet inte. Jag har aldrig känt så eller tänkt så, jag har bara älskat att skriva och hitta på, det är vad jag alltid velat göra, säger Bengt-Åke Cras. 

Det märks. Han har skrivit 230 böcker, en rad noveller och serier, samt filmmanus och låtar. Böckerna sträcker sig från erotik i Vilda Västern-miljö och skräckhistorier till häst- och fotbollsböcker för ungdomar, samt spionen Stig Berglings självbiografi. 

Bengt-Åke Cras egen historia började på ett annat bibliotek, på 1950-talet, i Gubbängen utanför Stockholm.  

– Jag upptäckte biblioteket där vi bodde och nästan varje dag efter skolan gick jag dit. Mina kompisar höll bara på med sport och jag spelade fotboll och höll på med friidrott och allt möjligt, men böckerna blev en viktig del i mitt liv. När jag var elva år hade jag läst ut hela barnbiblioteket. Då fick jag vuxenkort. De var trötta på mig! 

Bengt-Åke började skriva egna berättelser hemma i pojkrummet och vann första pris i bibliotekets skrivartävling. Samtidigt började han skriva filmmanus, inspirerad av alla biobesök med kompisarna. 

– Vi gick på matiné, det kostade en krona. I bland cyklade vi in till Söder och såg film där. Sen spelade vi in egna filmer. En handlade om en revolverman, den spelade vi in vid Fagersjö badplats och hade ketchup som blod. Tyvärr syntes det inte så bra för filmen var ju i svartvitt...  

När Bengt-Åke var 15 år sommarjobbade han på pappans ritfirma, som kontorsbud. För lönen köpte han en skrivmaskin och anmälde sig till en kurs i maskinskrivning på hösten. 

–  Det var jag och tjugo tjejer. De satt bara och pratade hela tiden. Men jag var fokuserad för jag ville kunna skriva fortare och det har jag haft otrolig nytta av. Jag skrev lätt fem sidor i timmen. 

Bengt-Åke Cras skrev och skrev, men att bli publicerad var svårare. Han gick till Televerket och satte sig med yrkeskatalogen, för att hitta adresserna till alla förlag. Internet var ljusår bort, allt var tidskrävande och krångligt, men han gav sig inte. När tidningen Femina 1969 höll en stor novellpristävling kom han som 26-åring på delad andraplats med PC Jersild. Det gav nytt hopp, men de stora förlagen fortsatte att nobba hans manus. 

–   Då tänkte jag att "då går jag väl till pocketförlagen så länge, för skriva, det ska jag!". Och jag fick napp, förlaget som gav ut västernböcker med mycket erotik i, Sexy Western, lät mig provskriva. Jag skrev hela dagarna och de märkte att jag kunde leverera. 

I rummet bredvid satt redaktionen för tidningen Min Häst. Cras började göra seriemanus åt tidningen, en del såldes även vidare till Semic förlag och hamnade i klassiska tjejtidningen Starlet. Jag har själv en bunt vältummade gamla nummer av Starlet sparade, från en annan, oskyldigare tid, före Instagram-filter och sociala medier. Och jodå, det visar sig att jag som tonåring läst en hel del berättelser som han skrivit. 

Parallellt med historierna om hjärta och smärta skrev Cras också seriemanus åt Korak, tidningen om Tarzans son. Uppdragen blev allt fler, inte minst när även den nystartade tjejtidningen Frida ville anlita hans penna. Samtidigt hade Bengt-Åke Cras också börjat skriva skräckböcker, en genre som sålde bra. Jag minns hur jag som liten fick följa med pappa till kiosken ibland, hur raden med Mysrysare stod intill askarna med Mums Mums; allt för damerna, att sluka under en skön lässtund. Bland namnen på de läskiga bokomslagen fanns Bengt-Åke Cras. 

–  En skräckbok som jag skrev, Ondskans skörd, sålde väldigt bra. Den handlar om hur djävulen stiger upp på jorden och får ett fördömt barn med en kvinna. Min syster fick barn i samma veva och jag minns hur hon gick in och tittade på sin son när han sov…

Bengt-Åke Cras skrattar. Det gör han ofta. Han är så långt ifrån pretentiös man kan komma, men full av kärlek till litteraturen, skrivandet och berättandet. Identitetspolitikens dogmatism, att man bara kan förstå och skildra det man själv varit med om, är inte hans filosofi. I sina böcker, serier, noveller och manus skildrar han allt från heta famntag till en ung tjejs första tävling med sin häst – till en hockeykilles framgång och motgång.  

–  Jag tycker inte att det är så svårt. Sex har ju alla haft och redan som barn såg jag ju många västernrullar och några skräckfilmer. Jag har själv idrottat mycket och är sportintresserad och att sätta sig in hur tjejer och kvinnor tänker kan man göra om man är nyfiken och intresserad som jag är. Att kunna känna med andra är ju det som gör oss till människor.  

När Bengt-Åke Cras under en tid blev ombedd att skriva horoskopet för en tidning gjorde han sig följaktligen inga bekymmer. Han lånade hem en bok om astrologi och sen var det bara att köra. 

– Jag hittade på små mini-romaner varje vecka till varje stjärntecknen. Om hur folk blev osams på jobbet, hur tjejerna bytte frisyr eller kille eller blev med barn. Det gick fint! 

Att sitta och vänta på inspiration är inget för Bengt-Åke Cras. När han skrev som mest producerade han i snitt 20 till 25 sidor per dag. Rekordet en dag var 49 sidor. 

Barnböckerna blev allt fler med åren men Cras har också skrivit böcker som Bakom stängda dörrar, om incest i en familj där en ung tjej får två barn med sin pappa. En stark berättelse som sålt i över 200.000 exemplar. Cras har också skrivit Stig Berglings självbiografi Aldrig mera fri. 

– Den var lite svår faktiskt, för han tyckte ju inte själv att han gjort något fel, han var inte så sympatisk som person direkt.  

Bengt-Åke Cras böcker lever vidare digitalt och han har även i många år varit en hängiven föreläsare som rest runt i skolor och pratat för att locka ungdomar att läsa.  

– En kille som sa att en av mina hockeyböcker var den enda bok han läst. Det var ju rörande, men det är illa att våra barn och unga läser allt mindre. 

På den lilla tid han haft över har Bengt-Åke Cras inte legat på sofflocket utan skrivit egna låtar och uppträtt som trubadur. 

– Jag uppträdde överallt: Furuviksparken och Rhodos och Konsums medlemsstämma på Folkets Hus. Då var det kanske åtta tanter i publiken och så fick man kaffe och macka och de tyckte det var kul med lite underhållning. Det var fint. 

Med åren har skrivarglöden mattats, Bengt-Åke Cras har hunnit bli 79 år men har fortfarande några manus han jobbar med. 

–    Den ena är en hockeybok. Den andra har i huvudrollen en 79-årig kvinna som flyttar till en småstad där kriminaliteten breder ut sig och det händer grejer. Hockeyn eller tanten, vi får se vad det blir!  

Men lägger pennan på hyllan, det gör Bengt-Åke Cras aldrig. 

***

Läs även: Sofia Häggman: "Mumier kan lära oss mycket"

Läs även: "Jag kritiserades för att inte vara nog aktivistisk"