Det spelar ingen roll vad Ulf Kristersson lovade eller inte

Den socialdemokratiska pressekreteraren Emma Fastesson Lindgren är en av socialdemokratins mest ivriga ”attack dogs” på X. Efter Ulf Kristerssons medverkan i SVT:s program Fråga partiledaren allt var hon på honom igen om det omtalade mötet inför valet 2018, då Ulf Kristersson påstås ha lovat förintelseöverlevaren Hédi Fried att aldrig någonsin samarbeta med Sverigedemokraterna.

I SVT-programmet kallade Kristersson det hela för en ”skröna”. Hans inställning till löftet har hela tiden varit att det gällde valet 2018, då han ledde alliansen, inte för all framtid.

Detta har statsministern upprepat i rader av intervjuer och presskonferenser. 2019 bekräftade Hédi Fried själv att Kristerssons bild av mötet var riktig. Men ändå har detta påstådda ”löfte” följt med och upprepats gång på gång.

Att lova en förintelseöverlevare något som man sedan bryter, är tydligen höjden av skamlöst beteende.

Att de som anklagar statsministern för löftesbrott samtidigt själva utnyttjar en avliden förintelseöverlevare för att komma åt en meningsmotståndare verkar de inte bry sig om. Det hela passar bra i det narrativ som Fastesson Lindgren och andra på vänsterkanten vill driva.

Men tänk om det var så att Ulf Kristersson verkligen gav det där löftet till Hédi Fried, det som han nu förnekar, det som då skulle gälla för all framtid. Hur rimligt hade ett sådant löfte varit?

Jag har själv mött Hédi Fried flera gånger. Jag gjorde faktiskt en av de första intervjuerna med henne innan hon blev känd. Det var tidigt 90-tal och platsen var det judiska centrets lokaler. Jag hade gått in mellan vakterna och säkerhetsbågarna och fick sitta ned med Hédi Fried under två timmar. Ännu var hon inte rikskänd men hade precis kommit ut med en bok om sina minnen. Jag har fortfarande kvar intervjun. Hon berättade fruktansvärda saker, hur hennes föräldrar mördades i gaskamrarna och hur hon och hennes syster kämpade mot svälten i lägret och försökte klara sig genom alla selektioner när SS kom för att välja ut barn att mörda.

Men det var ju inte Sverigedemokrater som arbetade i Auschwitz. Sverigedemokraterna är inga nazister. De var inte heller nazister 2018, så varför skulle Ulf Kristersson ge ett löfte till Hédi Fried som rörde Sverigedemokraterna över huvud taget? Än mindre som skulle gälla för all framtid. Det är ju komplett orimligt.

Men om han nu hade gjort det, givit ett löfte ”för all framtid”, varför skulle han behöva följa det ”för all framtid”? Politik handlar om att lösa samhällsproblem i nuet. Partier är medlemsföreningar med människor som vill förändra samhället, ingenting annat. Det handlar inte om äktenskap där man lovat en präst att gå sida vid sida med någon ”tills döden skiljer oss åt”. I politik kan man säga något ena dagen och bryta mot det nästa, om resultatet blir bättre med den nya hållningen. Så fungerar det.

Se bara på Socialdemokraternas svängning i frågor om migration, kärnkraft och inte minst Nato, eller Mohamssons SD-svängning. DU SA JU SÅ HÄR I OKTOBER, brukar journalister säga med uppläxande ton. Jaha, sa jag det? Spela roll, nu är det ju mars och läget är ett annat.

Ett löfte till Hédi Fried om att ”aldrig någonsin samarbeta med Sverigedemokraterna” hade varit odemokratiskt och i strid med Sveriges politiska och parlamentariska tradition där man gör upp med andra partier i sakfrågor.

Om det nu var så att Ulf Kristersson gav det där löftet, men det förnekade som sagt både han och Hédi Fried.

Johan Romin