DN:s expertråd är ren gaslighting
Normen att barn inte längre ska behöva ta hänsyn har blivit så självklar att den som ber om lugn förväntas komma med kaka och komplimanger.
Det finns en särskild plats i helvetet för människor som ger dåliga råd. Den ligger förmodligen vägg i vägg med avdelningen för konsulter som säger ’jag hör vad du säger’ innan de gör tvärtom.
Man behöver inte gå så långt som till Kreml där någon en gång gav Vladimir Putin tummen upp för en invasion av Ukraina. Det räcker att öppna DN Insidan, där en expertpanel hjälper läsarna med allt från skilsmässor och alkoholism till tonåringar som spårat ur.
Till de lindrigare tragedierna får man nog räkna paret som fått problem med grannens stojiga barnbarn. Åtminstone innan de läste svaret från familjerådgivaren Daniel Rosenlind.
Vi gillar egentligen våra nya grannar, skriver paret. Problemet är bara att grannarnas fyra vuxna döttrar och en hel hop små barnbarn invaderar tomten så fort solen tittar fram. De vuxna sitter inne i huset. Barnen är ute. De skriker, bråkar, slåss och kastar saker in på parets tomt. Föräldrarna reagerar inte det minsta.
Det sorgligaste i hela brevet är nästan signaturen: ”Old and grumpy?”. Som om paret redan på förhand accepterat rollen som kvarterets glädjedödare. Först kommer oväsendet, sedan självcensuren.
”Vi har försökt prata med dem, men det hjälper inte”, avslutar paret. ”De förstår inte ens problemet.”
Jag vet inte hur DN fördelar uppdragen mellan sina experter. En jurist hade kunnat redogöra för Jordabalken och den långa raden av rättsfall som visar att villaägare i Sverige måste stå ut med häpnadsväckande mycket från grannens tomt. Det hade inte gjort paret lyckligare, men åtminstone bekräftat att de inte höll på att bli tokiga.
I stället skickades brevet vidare till troubleshootern Daniel Rosenlind. Han undrar om paret inte kan ha utvecklat en liten hang-up kring grannarnas barnbarn.
Det är en intressant diagnos. Man kan föreställa sig hur den skulle fungera på andra områden.
”Grannens tupp gal från klockan fyra varje morgon.”
-Har ni funderat över om ni fått en hang-up på tuppen?
”Det regnar in genom taket.”
-Eller har ni kanske en hang-up på nederbörd?
Paret får också beröm för att de hittills ”inte gått på för hårt”. Annars skulle grannarna kunna uppfatta det som kritik mot barnbarnen, vilket är ”en väldigt känslig fråga”. I stället rekommenderas de att gå över med en hembakad kaka eller en flaska vin, signalera att de ”vill väl” och inleda samtalet med att berätta att barnen är ”fina, glada och busiga”.
Detta är inte råd. Det är gaslighting.
Låt mig därför komma med ett annat förslag.
Utnyttja Jordabalkens starka skydd för nästan vilka aktiviteter som helst på den egna tomten. Bygg en ljudmur av favoritmusiken. Om ”Old and grumpy” råkar vara i 70-årsåldern kanske ska-klassikern A Message to You Rudy med The Specials passar utmärkt, inte minst för textraderna ’Stop fooling around’ och ’you might wind up in jail’.
Det skapar kanske inte en tystare trädgård. Men paret får åtminstone välja oljud själva.
Normen att barn inte längre ska behöva lära sig att ta hänsyn har blivit så självklar att den som ber om lugn förväntas komma med kaka och komplimanger. Den ordningen är betydligt märkligare än ett par pensionärer som vill kunna sitta på sin altan utan att känna sig som papperskorgarna på Andys lekland.
Cecilia Garme
