För många jurister i världen

Efter att ha spenderat stora delar av mitt arbetsliv inom den anglosaxiska sfären kommer jag att tänka på ett ord som beskriver allt som är fel med ett samhälle: ”Lawfare”. Den går inte riktigt att översätta till svenska då ”juridisk krigsföring” förtar ordets slagkraft. Lawfare handlar om att man inte vill möta människor i en fri debatt utan i stället använder juridiken. Bruket har länge varit dominerande i USA, och tyvärr har även den svenska debatten börjat färgas av lawfare.

Ett typexempel är lagen om hets mot folkgrupp, som likt den om urfolk är en blåkopia av den anglosaxiska världen. ”Hets mot folkgrupp” är likt ”antirasism” trams på svensk botten: I Sverige har vi visserligen haft rasism, men bara lagstadgad rasism vad gäller judar och katoliker.

Visserligen har det historiskt varit svårt för en människa som inte har tillhört majoriteten att bli en del av den svenska eliten. Men det har aldrig varit förbjudit i lag – om du inte var jude eller katolik. Det var först samma år som jag föddes, 1953, som judar fick rätt att bli ministrar. Innan dess krävde en sådan befattning medlemskap i Svenska kyrkan. Till detta ska läggas att aversionen mot katoliker har varit vårt arv från Gustav Vasa. De sista diskriminerande lagarna mot katoliker i Sverige tigs bort 1951. Ändå har vi den ständiga debatten om ”hets mot folkgrupp” som späs på av jurister.

Men det är inte enbart ett svenskt problem. Kvartals kulturchef Ola Wong har beskrivit hur juristerna har börjat ta över folkvaldas position som de nya makthavarna. Detta borde oroa alla som bryr sig om ett rättssamhälle. På svensk botten har vi sett det gång på gång, inte minst tack vare advokatsamfundets tidigare generalsekreterare Anne Ramberg, som i kraft av sin advokattitel har kallat folkvalda råttor och dylikt. Att hon är ordförande för Uppsala universitet övergår mitt förstånd. Likaså att den nuvarande regeringen inte haft mod att ge henne mer fritid.

Det finns inget bättre ord för dagens jurister än ”skrå”. Ett skrå värnar sin egen kår och när skrået blir för dominerande skadar det både samhället och de yrken som de säger sig representera. Detta insåg den legendariske finansministern Johan August Gripenstedt när han på 1800-talet avskaffade skråväsendet och inledde Sveriges resa mot det välstånd vi har i dag.

I dag har medborgarnas rättsmedvetande börjat gå stick i stäv med juridiken, både i Sverige och globalt. Det kräver en förändring.

Mats Qviberg är finansman