Islamism är ingen rar enhörning

Vi lever tydligen fortfarande i en förnekelse när det gäller islamism, där både vissa medier och debattörer helst skulle vilja tänka på något annat. Troligen beror det på att frågan är svår att hantera, eftersom alla islamister är muslimer – men långt ifrån alla muslimer är islamister. Men var går egentligen skiljelinjen mellan de båda? Då är det bättre att stoppa huvudet i sanden. Eller?

Någonstans är det talande att Jonas Gardells text i Expressen om terrordådet i Berlin bara använder ordet ”islamistisk” en enda gång, medan ”nazism” nämns fyra gånger, trots att dådet inte hade med nazism att göra.

I Aftonbladets ledartext av Lina Stenberg framstår det dessutom som att Agnes Wold är det stora problemet – inte att en islamist, som enligt uppgifter både skulle ha deltagit i ett avradikaliseringsprogram och svurit trohet till IS, attackerade och dödade deltagare vid Pride. Wold nämns fem gånger i texten, islam eller islamism nämns noll gånger.

På sociala medier försökte vänsterlutande konton ihärdigt hävda att islam och islamism absolut inte har något med varandra att göra. Det är två helt separata saker.

Men är det verkligen så enkelt?

Om man besöker Mellanöstern en helt vanlig fredag ser man att religionen islam, radikal politik och islamism många gånger går hand i hand. Inte alltid – men betydligt oftare än många i Sverige verkar tro.

Själv hamnade jag mitt i en islamistisk demonstration i Amman i Jordanien i februari 2014. Jag var där för att filma och började med att besöka al-Husseini-moskén, Ammans historiska huvudmoské mitt i stadskärnan. Där inne rådde en lugn stämning och jag kände mig välkommen och trygg.

Sedan samlades hundratals människor till en gemensam bön utanför moskén. När bönen var över började demonstrationen. Talkörer ekade genom gatorna med extrema budskap riktade mot Israel och USA samt krav på Jordaniens regering att avvisa den amerikanske utrikesministern John Kerrys fredsinitiativ. Omkring 2 000 personer deltog. Längs trottoarerna stod hundratals kravallutrustade poliser beredda att ingripa om situationen skulle spåra ur.

Först i efterhand fick jag klart för mig att demonstrationen hade kopplingar till Muslimska brödraskapet, dess politiska gren Islamic Action Front och den islamistiska kvinnoorganisationen Muslim Sisters Association.

Från den fredliga muslimska bönen till den politiska demonstrationen gick det kanske 15 minuter. Det var samma människor inne i moskén som sedan stod ute på gatan och demonstrerade i islamistdemonstrationen.

Då uppstår frågan: Var det islamister jag filmade, eller var det muslimer? Eller kanske både och?

Efter 2014 skärpte den jordanska staten successivt sin hållning mot Muslimska brödraskapet. Organisationens handlingsutrymme begränsades kraftigt under de följande åren, och 2025 förbjöds den av de jordanska myndigheterna.

Kanske är det så att även vi borde inse att politisk islam, islamism och radikalisering inom muslimska miljöer kan utgöra ett hot och att vi inte vinner någonting på att blunda för de krafterna och prata om annat?

Vi svenskar behöver helt enkelt öppna ögonen och se på verkligheten som den är om vi vill fortsätta leva i ett öppet, demokratiskt och frihetligt samhälle.

Johan Romin