En miljard i sjön och eleverna får ta notan

En miljard kronor. Så mycket har Skolverket lagt på de digitala nationella proven. I dag är projektet nedlagt. Samtidigt kämpar skolor runt om i landet med att hålla sin budget, lärare får springa fortare, elever får vänta längre på stöd och klasserna blir bara större och större.

Ändå har nästan en miljard skattekronor kunnat försvinna i ett projekt som aldrig fungerade som det var tänkt. Frågan är inte bara hur detta kunde ske, utan varför ingen tycks behöva ta ansvar när skolans miljardprojekt havererar?

När hundratals miljoner, och ibland miljarder, försvinner i projekt som aldrig levererar de utlovade resultaten är det elevernas skolgång som drabbas. Pengarna hade kunnat användas där behoven är som störst: fler speciallärare, elevassistenter, kuratorer, skolsköterskor, studie- och yrkesvägledare och andra yrkesgrupper som varje dag gör konkret skillnad.

Våren 2025 ställdes de digitala proven in och ersattes med papper och penna efter allvarliga brister och säkerhetsproblem. Systemet kraschade och elever kom inte in eller blev utloggade. Lärare på flertalet skolor blev ålagda att kopiera hundratals prov i sista stund. I vissa kommuner hyrdes extra personal in för att hantera utskrifter och distribution, pengar som kunde ha gått till böcker eller vikarier. Lärare lade timmar på att felsöka och rapportera buggar, i stället för att fokusera på kärnuppdraget, undervisning.

Regeringen var dessutom tvungen att skjuta till ytterligare 82 miljoner kronor för att kompensera skolorna för merkostnader. Det är bara ett tekniskt misslyckande, men ännu mer ett svek mot alla som tror att våra skattepengar används ansvarsfullt. 

När höstterminens nationella prov skulle genomföras kunde man tycka att Skolverket hade haft sex månader på sig att åtgärda de problem som uppenbarade sig på vårterminen, men icke. Återigen hade elever svårigheter att logga in, vara kvar i systemet och registrera sina svar.

I december 2025 meddelade regeringen att de digitala nationella proven skulle ”pausas”. En klen tröst för alla lärare och skattebetalare. En miljard kronor var redan förbrukade, skattepengar som inte på något sätt har kommit till nytta för den svenska skolan.

För att ytterligare exemplifiera slöseriet har vi Skolplattformen, som lanserades 2018. All information som betyg, scheman, frånvaro och kommunikation skulle skötas digitalt, vilket skulle underlätta för lärare och vårdnadshavare. Men satsningen blev ett fiasko. Inom kort uppstod buggar och säkerhetsluckor i systemet. Konsulter anlitades för miljonbelopp för att åtgärda brister och problem som de själva hade skapat. Slutnotan hamnade på en miljard kronor. Skolplattformen blev kortlivad och är numera ersatt med Infomentor. 

När en lärare gör fel granskas det omedelbart. När en skola misslyckas följs resultaten upp och analyseras. Men när ett statligt projekt för nära en miljard kronor kraschar verkar ansvarsutkrävandet betydligt svagare. Det är svårt att tänka sig någon annan verksamhet där ett projekt av denna storlek hade kunnat misslyckas så kapitalt utan att frågan om ansvar blivit central. Skattebetalare har rätt att kräva mer än förklaringar om tekniska problem och tillfälliga pauser. De har rätt att få veta varför pengarna försvann och hur samma misstag ska undvikas i framtiden.

De digitala nationella proven och Skolplattformen har olika namn men berättar i grunden samma historia. Ambitiösa visioner presenteras, dyra konsulter anlitas och stora summor investeras. När problemen visar sig är pengarna redan förbrukade. Under tiden får elever, lärare och skattebetalare leva med konsekvenserna. Svensk skola behöver inte fler prestigefyllda projekt som lovar revolutionerande förändringar. Den behöver satsningar som fungerar i praktiken och som stärker undervisningen här och nu.

Våra skattepengar ska gå till elevernas lärande, inte till nya miljardbyggen som slutar som luftslott.

 Elisabeth Sandstedt är högstadielärare och förhandlingsombud Sveriges Lärare Stockholm