Jag älskar inte abort
Skulle kvinnor välja bort abort om förhållandena hade varit annorlunda? Om det är så blir varje abort ett samhälleligt misslyckande.
Jag älskar att jag har sluppit göra abort. Jag älskar att jag har fött fem barn varav ett totalt oplanerat. Jag älskar att jag trots den ofrivillige pappans oro och tjat inte föll till föga och genomförde abort. Som tack fick jag världens bäste unge (ska jag vara ärlig var hon superjobbig som barn – ibland i sådan omfattning att jag i de mörkaste stunder kunde snudda vid tanken att jag kanske hade gjort fel som behållit henne – men nu är hon vuxen och helt underbar). Jag älskar att möjligheten att göra abort finns för den som verkligen behöver den utvägen.
Jag älskar att jag bor i ett land där den som vill behålla barnet, trots att livssituationen inte är helt optimal, faktiskt kan göra det. Jag älskar barnbidrag – för den som behöver det (annars tycker jag att det kan tas bort). Jag älskar dagis (ja ja, kalla det förskola om det känns bättre).
Jag älskar inte att vi varje år aborterar bort en hel svensk småstad (30 000–38 000 potentiella invånare) samtidigt som vi påstår att det föds för få barn. I Sverige sker 18 aborter per 1000 kvinnor i fertil ålder (15–44 år). Jag älskar inte att väldigt många av dessa kvinnor tvivlar på sin förmåga – eller kanske på samhällets stöd – att ta hand om ett barn.
En gång var jag på ett seminarium där Åsa Regnér, dåvarande generalsekreterare för RFSU, uttryckte att det var bra med ett högt aborttal, eftersom det var ett tecken på att ”abortlagen fungerar”. Det där uttrycket fastnade, för att det lät så dumt. Nästan lika dumt som när Nooshi Dadgostar nu gör ännu ett Tiktok-framträdande och säger att hon älskar abort.
Kan en lag fungera för bra? Skulle många kvinnor ha valt ett annat alternativ om förhållandena hade varit annorlunda? För om det är så, då blir varje abort ett samhälleligt misslyckande. Men vi får aldrig veta, för i Sverige får man inte efterfråga orsaken till abort, inte ens för statistik och vetenskap. Man tänker att kvinnan är stark och klok nog att fatta självständiga beslut men för skör för att kunna redogöra för dem.
Ett idealsamhälle har fri, smidig och lättillgänglig möjlighet att göra abort samtidigt som aborttalen är låga. En nollvision för abort går att eftersträva samtidigt som möjligheten till abort värnas. Två tankar kan hållas i huvudet samtidigt – något Dadgostar knappast har förmåga till, sett till politiken hon försöker torgföra.
Anna Nachman
