Ardays avskedsbrev lyser av självgodhet

Cambridge-professorn Jason Arday meddelade sig nyligen med omvärlden medelst ett inlägg på sin egen hemsida – GoodLaw Project. Beskedet var att han på eget initiativ lämnar sin tjänst vid ett av världens förnämsta lärosäten. 

Den officiella motiveringen var att han enligt egen utsago ”behöver tid att läka”. Givet omständigheterna kan det säkert vara sant. Riktigt så enkelt är det ändå inte. 

Om Arday valt att inte förekomma pågående utredningar vid Cambridge med anklagelser om att han fuskat och ljugit sig fram i karriären hade han riskerat avsked på grått papper. Avslöjandena har staplats på varandra i brittiska medier i några veckor.

Den unge och karismatiske professorn med det midjelånga rastahåret var en fixstjärna vid Cambridge, en poster boy och symbol för inkludering och mångfald i den akademiska världen. När han vid 37 års ålder utnämndes till professor 2023 var han den yngste svarte i universitetets historia och spåddes en lysande framtid.

På den vägen var det innan allt rasade. Arday levde ett priviligierat liv sysselsatt med forskning i utbildningssociologi på det prestigefyllda Jesus Collage vid Cambridge. Till beskyddarna hörde fakultetschefen Hilary Cremin med ”en personlig missionen” att rätta till ”obalansen” på universitet och ge unga svarta en hjälpande hand mot toppen.

I Jason Ardays fall var det onekligen en häpnadsväckande framgångssaga. Han är diagnostiserad med autism, var länge oförmögen att prata och lärde sig inte läsa förrän i vuxen ålder. Säger han själv, är väl bäst att tillägga. Det är en del av storyn, sann eller inte. 

Hans egen forskning har kretsat kring liknade ämnesområden: hur det brittiska utbildningsväsendet ska utvecklas för att omfamna även personer från minoritetsgrupper med exempelvis autism, dylexi och adhd. Som han själv, alltså. 

Skandalen exploderade i slutet av juli när det uppdagades att Jason Arday plagierat 188 avsnitt i sin doktorsavhandling från universitetet i Liverpool 2015, ur andras akademiska publikationer. Även flera av hans verk beslogs med felaktigheter. 

Med det började även annat ifrågasättas, till exempel hans eget påstående om att han sprungit 30 maratonlopp på 35 dagar, att han dragit in fem miljoner pund – 64 miljoner kronor– till välgörenhet, och medverkat i en tv-serie som sändes två decennier innan han var född. Han har också hävdat att han blivit hotad av en knivmaskerad inkräktare på fakultetsområdet, utan att anmäla det för polisen och berätta för sina kollegor, och händelsen gick heller inte att spåra på någon av områdets alla övervakningskameror. 

Till saken hör att Jason Ardays självbiografi Great and Unfortunate Things (Simon & Schuster) publiceras i USA i dagarna, och i Storbritannien om ett par veckor. Kritikerna hävdar att han med sina fantasifulla berättelser varit ute efter att blåsa upp sin historia till bristningsgränsen för att tjäna storkovan. 

Själv säger Arday att han har fått 1,4 miljoner pund (18 miljoner kronor) i förskott. Experter betraktar summan som orimlig. Förlaget står på sig och tänker ge ut boken som planerat. Times har redan recenserat och kallar verket ”sentimentalt, självförhärligande och skräddarsytt för att smickra fördomar”.

På Cambridges hemsida ligger fortfarande en lång text från när Arday utnämndes till professor: ”Ännu ett kapitel i en anmärkningsvärd akademisk bana som tog sin början efter att han i sena tonåren övervann in analfabetism”.  

Panelen som rekommenderade Arday till professor 2022 leddes av en baronessa och bestod i övrigt bland andra av två forskare som uppmanat till ”omskolning av vita” i universitetsvärlden. Cambridge får svårt att sopa Ardayskandalen under mattan. Utredningarna vid universitet och fakulteten kommer att granskas av media till sista kommatecknet.

Jason Ardays avskedsbrev ligger på hans egen sajt under rubriken ”En uppdatering”. Han beklagar sig över ”offentlig granskning och personangrepp”. Det lyser av egenintresse och självgodhet. Han accepterar inget av det som lagts honom till last. Någon självkritik går inte att spåra. Han lovar att komma tillbaka ”starkare och klokare”.

Bevare oss väl.

Jonas Gummesson