SD-kandidaten som utsätts för rasism från vänster

År 2008 skrev jag en debattartikel i Expressen med rubriken Vänsterrasism inget nytt. Den handlade om när Sverige fick en ny amerikansk ambassadör 1970. Han hette Jerome Holland och hade placerats på posten av president Richard Nixon. Men när han landade i Stockholm för att påbörja tjänstgöringen möttes han av vänsterdemonstrationer och slagord som ”House Nigger” och ”House Nigger, Go Home”. 

Skälet? Han var afroamerikan. Och sådana borde inte vara republikaner.

Vart han än kom i Sverige var det äggkastning och ständigt dessa rasistiska tillmälen – från vänster.

När jag skrev om detta 2008 blev många ursinniga på mig, såklart. Folk till vänster ville inte påminnas om det här. De var ju de ”goda”, de som ”ville väl”. De som var emot rasism, SD och allt sånt. Men att ta avstånd från ”Nigger Go Home” var det aldrig tal om. I stället försvarades det.

Nu har det gått 18 år sedan debattartikeln men fortfarande är vänsterrasismen högst påtaglig. Den har till och med accelererat.

I dag pågår palestinademonstrationer varje vecka med en gatuteater som hämtat inspiration från den värsta antisemitiska rasistpropagandan i Der Stürmer och i 1800-talets östeuropeiska pogromer. Här framställs judar som blodtörstiga slaktare som försöker kontrollera och styra världen med sina pengasäckar och samtidigt slakta bebisar. Om 1100-talets judemördare och Joseph Goebbels såg detta skulle de säkert bli överlyckliga.

Men rasismen rör sig nu även utanför antisemitiska gatuteatrarna med sin ”blodiga slaktare” och Auschwitz-skyltar.

Även personer med invandrarbakgrund som engagerat sig i Sverigedemokraterna hamnar i skottgluggen för rasismen.

En av dem är Järfällapolitikern Noah Rafat som kandiderar till kommunfullmäktige, och som börjat göra personliga videos på Tiktok och Facebook, där han skildrar sitt liv som övertygad SD:are. Noah Rafat står för sina åsikter, men hans stil är framförallt att förklara varför han gått med i Sverigedemokraterna. Detta är tydligen provocerande.

Då sätter sig folk framför sina skärmar och kallar honom saker som ”horunge”, ”blåst”, ”korkad”, ”du borde sluta med kokainet”, ”hora”, ”ta och vaxa ryggen”, ”rövslickare”, ”smuts”, ”din äckliga gris”, ”pissluffare”, ”husblatte import”. Det är tusentals kommentarer åt det här hållet.

På Facebook stoltserar dessa demokratihatare med sina namn, och det kan röra sig om helt vanliga pensionerade kvinnor i 70-årsåldern med kulturtantsfrisyrer som menar att Rafat är ”blåst”, ”korkad”, ”inte har alla hästar hemma” och att han ”borde skämmas” eftersom han ”förkastar sina landsmän”.

Skämmas för vadå? Att han engagerat sig i ett parti i en demokrati? Ett parti som har organiserat samarbete med Sveriges regering?

Vad sägs om att i stället acceptera grundprincipen att åsikter inte följer ens etnicitet eller bakgrund, och att rasism inte hör hemma i Sverige oavsett om den kommer från höger eller vänster.

Johan Romin