Etablissemanget ler förnöjt när SD:s demokratiska rättigheter kränks
SD:s valaffischer rivs ner, lokalerna vandaliseras och politikerna hotas medan Fredrik Reinfeldts märkliga uttalande legitimerade våldet.
Sverigedemokraterna har under valrörelsen återigen drabbats av omfattande vandalisering. Affischer rivs systematiskt ner, klottras sönder eller skärs i stycken. I många kommuner har partiet för länge sedan gett upp tanken på att sätta upp affischer överhuvudtaget eftersom de ändå förstörs inom timmar. Det kostar tid, pengar och engagemang. I Karlshamn har SD:s lokal vandaliserats för tredje gången på kort tid, med tegelstenar som kastats genom fönstren.
I Göteborg presenterades nyligen 19-årige Musa Amairi som SD-kandidat. Trots sin egen invandrarbakgrund möttes han av en storm av rasistiska påhopp från vänsterhåll. Han kallades bland annat husblatte och smuts. En profil med koppling till Migrationsverket deltog i mobben. Detta är uppenbara försök att skrämma unga från att engagera sig i fel parti.
Även andra SD-politiker utsätts för grova hot. Victoria Raouf Schölander har bland annat mottagit ett dödshot där någon skriver att politiskt våld är bra och att han gärna skulle skjuta en politisk motståndare i ansiktet så det bara blir köttfärs kvar. Hotet är polisanmält.
På sociala medier och bland många politiker i etablissemangspartierna råder en utbredd uppfattning om att SD får skylla sig själva. De ska inte ha rätt att ha sina åsikter. Förvånansvärt många med vänsteråsikter säger rakt ut vad Fredrik Reinfeldt en gång uttryckte, att SD:are inte ska vara förvånade om de utsätts för politiskt våld med tanke på sin retorik. GP-ledaren Håkan Boström påpekar att Reinfeldts uttalande tillhör undantagen, men det speglar en farlig attityd som lever kvar. Vissa åsikter förtjänar inte skydd. Dessutom var, som sagt, Reinfeldt statsminister vid tidpunkten då han yttrade orden.
SVT har aktivt bidragit till att markera SD som utanförstående. Under en valdebatt tog public service-kanalen avstånd från Jimmie Åkessons kommentar, ett agerande som SD kallade unikt i modern svensk historia. Ta in detta en gång till. Public service tog avstånd från ett demokratiskt parti under pågående valspurt.
Detta är ett djupgående demokratiskt problem. Alla vet att SD inte får verka på samma villkor som andra partier. Det har pågått så länge. Affischer rivs, lokaler krossas, politiker hotas och aktivister mobbas. Etablissemanget, medier, etablerade partier och delar av myndigheter ler förnöjt eller tiger stilla. Vänstern har länge normaliserat hat och våld mot politiska motståndare medan de själva gömmer sig bakom paroller om demokrati och tolerans.
Ingen med makt vill ta tag i detta. Varför skulle de? Det tjänade syftet att terrorisera det enda parti som utmanade den rådande ordningen. Demokratin bygger på att alla röster får höras, att valrörelser bedrivs fritt och att medborgare kan engagera sig utan rädsla. När ett parti systematiskt hindras från detta kränks hela systemet.
Sverige har ett behov av att göra upp med hur Sverigedemokraterna har behandlats och fortfarande behandlas. Den svenska demokratin kan inte läka innan en metaforisk vitbok över etablissemangets hat mot Sverigedemokraterna skrivs.
Carl Eos är Senior Fellow vid Tankesmedjan Oikos
