Vilket fotbolls-VM!

Så här timmarna före VM-finalen i fotboll mellan stabila Spanien och Argentinas dramadrottningar, kan vi redan utse den stora segraren: själva fotbollen. Det har varit ett underbart VM.

Den knasiga bronsmatchen i går mellan England och Franrike bekräftade flera positiva trender. Offensivt spel, stort utrymme för de största stjärnorna, dramatiska matcher, många mål. Målsnittet, cirka 2,98 före finalen, är det högsta sedan Sverige-VM 1958.

Frisparkar, varningar och röda kort har varit förhållandevis få, stämningen på plan generellt god, och läktarna fulla, trots extremt höga biljettpriser. Den effektiva speltiden har varit högre än tidigare, mycket tack vare FIFA:s regelvässningar som gjort det svårare för spelare att maska. En del VAR-beslut har skapat kontrovers. Vi ska inte fördjupa oss i dem här, men kan ändå konstatera: Det hade garanterat uppstått domslutskontroverser även utan VAR.

För de många framför allt européer som avskyr Donald Trump och den Trump-lismande italiensk-schweiziske FIFA-bossen Gianni Infantino är det bara att hacka i sig, att detta i huvudsak USA-arrangerade VM varit en succé.

När FIFA på minst sagt skakig grund hävde avstängningen på USA:s utvisade stjärnforward Balogun, enligt Trump genom intervention av just Trump, svärtades VM tillfälligtvis ner. Men snabbt tog det sportsliga dramat över scenen igen. Hur det iranska laget särbehandlades negativt av USA:s myndigheter var en annan klagopunkt, men även den drunknade snabbt. 

Nu står vi alltså inför det slutgiltiga avgörandet mellan två sympatiska lag som tveklöst förtjänar sin plats i finalen. Särskilt kommer blickarna att riktas mot 39-årige Lionel Messi och Spaniens nyss 19 år fyllda underbarn Lamine Yamal: Messis arvtagare som det stora fotbollsgeniet? Genom en livets galna slump togs en bild på de två för en välgörenhetskalender när Yamal var bebis och blev badad i en balja av en då 20-årig Messi, på väg att bli Barcelonas ikoniska kreativa motor.

I dag spelas samma roll i Barcelona av Yamal.

I likhet med Trump är Infantino mer poppis utanför Europa. En viktig orsak är att FIFA till detta VM expanderade antalet deltagande nationer till 48, från 32. Mest gynnat av detta har varit Asien och Afrika. Och med fler lag och matcher, växer fotbollsvärldens intäktskaka. Money talks.

Det fanns en farhåga, att ett 48-lags-VM skulle medföra ett antal ointressanta utklassningar av blåbärslag. Men de sämre rankade lagen – en del av dem förstagångsdeltagare – har sprattlat emot fantastiskt bra. Främst då Kap Verde, som inte förlorade en enda match på ordinarie tid, trots motståndare som Spanien och, i 16-delsfinal, Argentina.

En uppenbar nackdel med 48-lagsupplägget är att de riktigt bra lagen blir så pass utspridda, över 12 grupper, att få på förhand riktigt heta matcher hamnar på schemat. Visst, vi fick en kul storlagsdrabbning i form av England-Kroatien, 4-2. Men när exempelvis Frankrike mötte Norge i sista gruppspelsomgången, ställde norrmännen upp med ”reservlaget”. Båda lagen var ju klara för avancemang.

Att inte bara de två bästa i en grupp går vidare, utan också åtta ”bästa treor”, bidrar till att urgröpa dramatiken.

Jämför med de 32-lags-VM som avgjorde 1998 till 2022. I dem såg vi ett flertal ”dödens grupper”, särskilt som bara ettan och tvåan, men inga treor, gick vidare. Ta 2002. Grupp A: Danmark, Uruguay, Senegal, Frankrike (Uruguay och Frankrike utslagna). Grupp F: Nigeria, Argentina, England, Sverige (Argentina och Nigeria utslagna).

Ska FIFA expandera VM till 64 lag om fyra år? Förslaget drivs av starka krafter. Man får då väck det orena tabellpredikamentet att vissa grupptreor går vidare. Och inkomsterna lär förstås växa ytterligare. Vidare ser fler smånationer en ökad chans att bjudas in på världens största fest.

Men minuskontot hotar att bli stort: Kvalspelet blir mindre intressant om VM är nästan omöjligt för hyggliga lag att missa. Den här gången kom starka länder som Italien, Danmark och Nigeria inte med – och risken för sådana magplask adderar förstås välbehövlig nerv till kvalet.

Dessutom förvärras ju den ovan beskrivna kvalitetsutspridningen, när de bra lagen smetas ut på hela 16 grupper i stället för dagens 12. Vilket alltså var en ökning från 8 i den ordning som rådde fram till 2022.

Fotbollsvärlden är stor, och den växer. VM har uppenbarligen kunnat matcha den expansionen med egen expansion. Men den exklusiva känslan med VM, så väl avspeglad i spelarnas ögon och känsloregister, är en planta att vårda ömt. Maktberusning och dollarjakt kan mycket väl förstöra den.

Det bör Infantino och FIFA begrunda, innan beslut fattas om nästa VM:s format. 

Erik Hörstadius