Europas ovilja till luftkonditionering dödar

Värmeböljan sveper in över Sverige och min väderapp visar 36 grader i morgon. Europa har färre riktigt heta dagar än många andra delar av världen, men leder ändå globalt när det gäller värmerelaterad dödlighet per capita. Frånvaron av luftkonditionering är den främsta förklaringen till att värmeböljor får betydligt allvarligare konsekvenser i Europa än i många andra utvecklade länder.

Endast omkring 20 procent av Europas bostäder har luftkonditionering, jämfört med nästan 90 procent i USA och över 90 procent i Japan. Forskning visar att risken att dö av extrem värme i USA minskade med cirka 75 procent under 1900-talet, i takt med att luftkonditionering blev allmänt utbredd efter 1960. Samtidigt försämras den kognitiva förmågan med omkring två procent för varje grad över 25 °C, vilket påverkar både inlärning och produktivitet.

En analys från The Economist av 854 europeiska städer visar hur allvarlig den pågående värmeböljan kan bli. Under de hetaste dagarna uppskattas extremhettan kunna leda till omkring 12 000 extra dödsfall. Risken ökar kraftigt i städer där temperaturen är ovanligt hög i förhållande till det normala. I Paris kan dödligheten stiga med över 300 procent, i London med cirka 200 procent och i Milano med omkring 170 procent. Stadsmiljöer med mycket asfalt och betong förstärker dessutom hettan, och varma nätter gör att kroppen inte hinner återhämta sig.

Trots detta är motståndet mot luftkonditionering fortsatt starkt i Europa. I flera länder missgynnas installationer genom regler och energiklassningar, och under energikrisen 2022 begränsade bland annat Spanien och Italien kylning i offentliga byggnader till 27 °C, en temperatur som uppskattas minska den kognitiva förmågan med omkring 4-5 procent.

Denna absurda teknikskepsis kostar liv, särskilt när WHO uppskattar att omkring 175 000 människor dör av värme varje år i Europa samtidigt som myndigheter ofta fokuserar på råd som att dra för gardinerna och dricka vatten i stället för att lyfta fram luftkonditionering som en effektiv skyddsåtgärd. Paris har förbjudit alkohol i offentligheten och ställt in evenemang.

Detta är futtiga behandlingar på allvarliga symptom. Det finns inga magiska lösningar men det finns kärnkraft och solkraft, och särskilt solkraften presterar som bäst just när värmeböljorna pressar systemet som hårdast. När Singapores grundare Lee Kuan Yew fick frågan om vad han ansåg låg bakom landets framgångar svarade han med ett enda ord: luftkonditionering.

Men hur mycket luftkonditionering vi än skaffar oss så måste vi lösa det riktiga, bakomliggande problem, att energi har blivit något vi ursäktar.

Energi kan inte betraktas som en enskild resurs eller en sektor i ekonomin. Energi är alla ekonomiers härskarring, det är den resurs som står över alla andra. Alla tjänster, varor, produkter, i alla led i en ekonomi, kommer från hur vi använder energi. Energi är nyckeln att navigera runt vår geografi, att behärska naturen men också att bevara den. Det är inte en slump att energipriser slår så hårt på inflationen, eftersom allt kräver energi för att produceras.

Men precis som när det gäller andra naturresurser, exempelvis vatten, är det inte geografin som avgör ett lands förutsättningar, utan institutionerna. Israel, med sina innovativa avsaltningsanläggningar och avancerade konstbevattning, hjälper i dag andra länder trots att större delen av landet består av till synes obrukbar öken. Iran däremot, omgivet av snötäckta berg, floder och sjöar, har under de senaste åren drabbats av en alltmer akut vattenbrist. Skillnaden ligger inte främst i naturens förutsättningar, utan i människans förmåga att utveckla teknik och använda resurserna effektivt.

Europa befinner sig i en situation där vi måste göra upp med decennier av politik präglad av nedväxtstänkande, energibesparingar till varje pris och föreställningen att kärnkraft är ett oacceptabelt riskprojekt. Ska Europa lyckas som projekt måste vi bli energimaximalister i stället för att hålla fast vid dagens knapphetstänkande.

I Frankrike verkar det dock som om politiker och byråkrater hellre ser skolor och arbetsplatser stänga under värmeböljor än gör det enkelt och billigt att installera luftkonditionering. Den hållningen handlar om att administrera Europas förfall snarare än att bygga kontinentens framtid. 

Som den belgiske forskaren Maarten Boundry frågar sig i magasinet Quilette: vilken kontinent lider då av flest köldrelaterade dödsfall? Det är förvånande nog varken Europa eller Amerika, utan Afrika. Det är vårt välstånd som avgör hur vi lyckas tämja naturen. Ingenting annat. 

Andreas Birro är fri skribent och opinionsbildare