
Trots utredningsförslag – fängelseplatser utomlands kommer dröja
Det är nödläge på anstalterna. Ändå är dagens utredningsförslag svenskt beskedliga, skriver Jens Odlander.
Toppbild: Johan Nilsson / TT
När regeringen i dag tog emot utredningen som sett över möjligheten för Sverige att hyra fängelseplatser utomlands var det ett mycket ”svenskt” förslag, omgärdat av både hängslen och livrem. Det vill säga, med fokus på mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.
Dömda personer, sa utredaren Mattias Wahlstedt, ska bara kunna placeras i EU- och EES-länder som Schweiz och Norge, och de måste vara över 18 år. Med andra ord: inget Albanien, inget Kosovo, och inget Rwanda. Där kostnaderna vore en bråkdel av de svenska. Snarare kan det bli fråga om det likasinnade grannlandet Estland, berättade justitieministern om de samtal som förts.
Inte heller gällde förslaget enbart dömda med utländskt medborgarskap och utvisningsbeslut i bagaget, som skulle kunna sitta av straffet i sina hemländer. Det hade legat nära till hands. I stället föreslog utredningen i praktiken likabehandling av svenska med utländska medborgare (med utvisningsbeslut), vilket väl var en överraskning.
Har vi inte ens kapacitet att internera svenskar längre, kan man fråga sig? De svenska fackföreningarna har uttryckt missnöje med läget i fängelserna. Och svaret är ett tydligt nej. Utbyggnaden av Kriminalvården inleddes alldeles för sent. Regeringens omläggning av rättspolitiken innebär att fler personer kommer sitta i fängelse, dessutom under längre tid. Kriminalvården måste därför expandera kraftigt. Utredaren har helt enkelt tagit kapacitetsbristen som utgångspunkt för förslagen. Inte nationaliteten.
Listan av ”hängslen och livremmar” som mjukar upp förslaget blev i slutändan ganska lång. Utsänd svensk personal ska finnas på anstalterna utomlands, det svenska språket ska kunna användas och tillsyn ska ske från svenska myndigheter. Kanske finns det i detaljerna i utredningen ett svar på hur besök av anhöriga, präster, imamer och andra ska kunna gå till och betalas? Sjukvård och omhändertagande ska vara likvärdiga det svenska. Känslan är att det kan bli en dyr historia. Ändå lär redan länder som Norge och Belgien ha sänt interner till lediga fängelser i Nederländerna, så det är på gång.
Det lär dröja tills avtalen med mottagande länder är färdigförhandlade, påskrivna och godkända av riksdagen. Utredningen är ett startskott, men inget som löser problemen här och nu. Snarare är det som om regeringen vill ta höjd för en brottsutveckling som faktiskt kan spåra ut ännu mer i framtiden.
Onsdagens pressträff med justitieminister Gunnar Strömmer ägde rum mot en bakgrund av den allvarliga bombvåg som skakat Sverige och inte minst huvudstaden sedan årsskiftet. Ska alla dessa nidingsmän buras in, vilket är regeringens föresats, kommer platsbristen att bli än mer akut.
När ett liknande förslag debatterades i Storbritannien för något år sedan pekade kritikerna på risken för ”social isolering och trauma” hos dem som fick sitta av tid utomlands. Därför tror jag, men det är bara en gissning, att dagens förslag trots allt kommer att handla främst om utlänningar som begått brott.
Jens Odlander är diplomat och författare. Han har arbetat som ambassadör och rådgivare till två statsministrar i utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska frågor, migration och terrorism.
När regeringen i dag tog emot utredningen som sett över möjligheten för Sverige att hyra fängelseplatser utomlands var det ett mycket ”svenskt” förslag, omgärdat av både hängslen och livrem. Det vill säga, med fokus på mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.
Dömda personer, sa utredaren Mattias Wahlstedt, ska bara kunna placeras i EU- och EES-länder som Schweiz och Norge, och de måste vara över 18 år. Med andra ord: inget Albanien, inget Kosovo, och inget Rwanda. Där kostnaderna vore en bråkdel av de svenska. Snarare kan det bli fråga om det likasinnade grannlandet Estland, berättade justitieministern om de samtal som förts.
Inte heller gällde förslaget enbart dömda med utländskt medborgarskap och utvisningsbeslut i bagaget, som skulle kunna sitta av straffet i sina hemländer. Det hade legat nära till hands. I stället föreslog utredningen i praktiken likabehandling av svenska med utländska medborgare (med utvisningsbeslut), vilket väl var en överraskning.
Har vi inte ens kapacitet att internera svenskar längre, kan man fråga sig? De svenska fackföreningarna har uttryckt missnöje med läget i fängelserna. Och svaret är ett tydligt nej. Utbyggnaden av Kriminalvården inleddes alldeles för sent. Regeringens omläggning av rättspolitiken innebär att fler personer kommer sitta i fängelse, dessutom under längre tid. Kriminalvården måste därför expandera kraftigt. Utredaren har helt enkelt tagit kapacitetsbristen som utgångspunkt för förslagen. Inte nationaliteten.
Listan av ”hängslen och livremmar” som mjukar upp förslaget blev i slutändan ganska lång. Utsänd svensk personal ska finnas på anstalterna utomlands, det svenska språket ska kunna användas och tillsyn ska ske från svenska myndigheter. Kanske finns det i detaljerna i utredningen ett svar på hur besök av anhöriga, präster, imamer och andra ska kunna gå till och betalas? Sjukvård och omhändertagande ska vara likvärdiga det svenska. Känslan är att det kan bli en dyr historia. Ändå lär redan länder som Norge och Belgien ha sänt interner till lediga fängelser i Nederländerna, så det är på gång.
Det lär dröja tills avtalen med mottagande länder är färdigförhandlade, påskrivna och godkända av riksdagen. Utredningen är ett startskott, men inget som löser problemen här och nu. Snarare är det som om regeringen vill ta höjd för en brottsutveckling som faktiskt kan spåra ut ännu mer i framtiden.
Onsdagens pressträff med justitieminister Gunnar Strömmer ägde rum mot en bakgrund av den allvarliga bombvåg som skakat Sverige och inte minst huvudstaden sedan årsskiftet. Ska alla dessa nidingsmän buras in, vilket är regeringens föresats, kommer platsbristen att bli än mer akut.
När ett liknande förslag debatterades i Storbritannien för något år sedan pekade kritikerna på risken för ”social isolering och trauma” hos dem som fick sitta av tid utomlands. Därför tror jag, men det är bara en gissning, att dagens förslag trots allt kommer att handla främst om utlänningar som begått brott.
Jens Odlander är diplomat och författare. Han har arbetat som ambassadör och rådgivare till två statsministrar i utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska frågor, migration och terrorism.