Göra bot i Botkyrka – eftertankens kranka blekhet
Peter Schilling, tidigare kommunstyrelsens ordförande (S) i Sundbyberg, ångrar att han följde partilinjen och inte stod på Ebba Östlins sida.
I början av veckan blev jag påmind om ett beslut jag fattat för flera år sedan. Ett beslut som jag ångrar. Jag beslöt mig för att följa partilinjen i stället för att stå upp för en kollega som var hårt ansatt. Jag skrev ett inlägg om det på Facebook. Det blev mycket uppmärksammat. Det är jag glad för. Det är nämligen svårt att alltid fatta rätt beslut. Ännu svårare är det att erkänna att det var fel. Nu gjorde jag det och många ville veta mer.
Var det verkligen så att partipiskan inte ven? Ja, det var verkligen så. Jag har inte fått några som helst påtryckningar, varken nu eller då. Vi hade en kort men öppen diskussion på ett informationsmöte, som sker regelbundet, där flera från distriktsstyrelsen deltog. På mötet förtydligades partiets ståndpunkt. Och jag höll med. Inga hårda ord, inga brösttoner. Det var lugnt och sansat. Det går emot den bild som ofta och slarvigt används om mitt parti: makthungrigt och auktoritärt, en partipiska som viner. Det är svårt att ta in att ens föreställningar kommer på skam och det är lätt att falla tillbaka i invanda övertygelser. Om det är så, gör ett undantag denna gång!
”Men Peter, om det har gnagt i dig sedan 2023, det måste ju ha varit något?”
Det var något. Jag gillar inte när någon så tydligt blir ensam och sedan bara försvinner från sammanhanget. Det är obehagligt. Det har gnagt i mig. Och kom ihåg nu: Jag bidrog till det. Att jag inte stod på den svages sida. Det ångrar jag.
Okej, men varför just nu? Kalibers granskning väckte liv i mitt minne av att lämnat någon ensam och min vilja att veta vad som hände. Det framkom för mig nya saker i granskningen, till exempel att det är ställt bortom allt tvivel att fritidsgården var ett tillhåll för gängkriminella. Polisen säger det rakt ut. Samtidigt bekräftade Kalibers granskning saker som redan var känt.
Vad reportaget inte är så tydligt med är att Socialdemokratiska partiet och en ABF-driven fritidsgård inte är samma sak. Båda organisationerna är del av arbetarrörelsen men där slutar det. Och jag tycker visst att ABF som organisation ska kunna sköta fritidsgårdar. Jag var under många år aktiv i ABF. Men i Botkyrka och med den kunskap polisen har gett oss via Kaliber är det självklart att de inte ska driva en fritidsgård. Granskningen är tyvärr i det närmaste grumlig när den analyserar gängkriminella i det socialdemokratiska partiet. Och visst, de visar på att personer som är dömda också är med i partiet, men att därifrån dra slutsatsen att Socialdemokraterna i Botkyrka är infiltrerade av gängkriminella menar jag är fel. Det finns inga bevis för det, och polisen nämner det heller inte.
Grundfrågan är fortfarande om det var rätt att stänga fritidsgårdarna. Ebba fattade rätt beslut. Det framgår med all tydlighet i granskningen. Dessutom var beslutet i linje med socialdemokratisk politik. Vi skulle då, och ska nu, bekämpa gängkriminalitet varje dag och i alla beslut. När man som ledare gör det ska man inte bli ensam kvar. Det blev Ebba. Det är just därför jag ångrar att jag inte gick min egen väg, utan höll mig till partilinjen.
Jag hoppas att en process som läker partiet i Botkyrka nu kan påbörjas. Kalibers granskning ger en möjlighet till omvärdering av ståndpunkter, en chans att kunna enas om en historieskrivning och en möjlighet till dialog. Vi måste som parti åtminstone försöka att läka – annars kommer detta att hemsöka oss länge.
Peter Schilling är fil. dr. i ekonomisk historia och f.d. kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg (S).
