Hur mår din inre sosse?
Det bor en sosse av någon storlek i nästan varje svensk, och det är omöjligt att kasta av sig den lilla invärtes trädgårdstomten.
Hundra procent är rätt mycket. Sjuttiotvå procent, femtioåtta procent, sextiofyra procent kan man väl tänka sig, men hundra procent?
Det är något fanatiskt över det. Osjälvständigt.
Det är precis där Socialdemokraterna — svensk politiks kampanjmästare — prickar mitt i samtiden. Nu dyker de klickbara annonserna upp överallt: ”Hur mycket sosse är du?”, underförstått: du måste inte vara 100 procent sosse för att rösta på oss. Det räcker med femtioåtta procent, eller kanske rent av fyrtiosju procent. Vi kan vara ditt val ändå.
Det är en del av kampanjen ”sosselinjen” som bygger på idén att i grunden borgerliga personer till sin förskräckelse upptäcker att de har ”sossetankar”. De kan ringa ”sosselinjen” för att få hjälp.
Det är, som sagt, mitt i samtiden. Men det betyder inte att Moderaterna eller Liberalerna hade kunnat göra motsvarande sak om de hade kommit på det. Skulle de ha gjort det skulle de ha framstått som självöverskattande och arroganta. När Socialdemokraterna gör det framstår de bara som trygga och lugnt självsäkra. Det är historien som gör det. För någonstans därinne, på grund av (för sossar ”tack vare”) vår historia, bor det en sosse av någon storlek i nästan varje svensk. Det är lika omöjligt att kasta av sig den lilla invärtes trädgårdstomten som det vore att glömma midsommarafton och semlor.
Kunde någon annan göra en kampanj av det här slaget?
Kanske Sverigedemokraterna, för av helt andra skäl har de samma sorts genklang som Socialdemokraterna, åtminstone i breda lager av befolkningen. Många skulle förstås bli provocerade, men många andra skulle nappa. Det är bara ytterligare ett exempel på hur lika Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna är — nästan som tvillingar där den ena tvillingen föddes hundra år efter den andra. Men det är en annan historia.
Johan Hakelius
