Historielöst att kalla Carl Milles örn fascistisk

Det är någonting med gamla statyer som gör att folk lätt trampar i klaveret. Nu senast SvD:s kulturjournalist Anders Q Björkman, som ansåg att det var fel att hålla tal framför en Carl Milles-staty eftersom ”Mussolini skulle ha varit avundsjuk”.

Hur ska vi egentligen förhålla oss till statyer? Ta exempelvis Karl XII-statyn i Kungsträdgården i Stockholm. På 90-talet var den föremål för olika högerextrema/nationalistiska demonstrationer med efterföljande motdemonstrationer, och under Black Lives Matter-perioden ville Afrosvenskarnas riksförbund få bort Gustav III-statyn eftersom den svenske teaterkungen hade en svensk koloni där det pågick slavhandel.

I dag är det Carl Milles skulptur Flygarmonumentet vid Karlaplan i Stockholm som hamnat i skottgluggen. Enligt Anders Q Björkman står nämligen statyn för ”fascism” och om man ställer en minister i form av Carl-Oskar Bohlin framför den med svenska flaggor så är det helt plötsligt något som Mussolini skulle bli avundsjuk på. Ingen tysk ledare skulle hålla tal framför en örn, slog Björkman fast, ett påstående som var osant och som gjort att SvD ändrat i texten.

Vad alla dessa kritiker tycks missa är vad en staty eller offentlig skulptur egentligen är: nämligen kulturhistoria från den tid då den restes. Karl XII-statyn berättar alltså ganska lite om Karl XII, utan om tidsanda då den tillkom, 1868. Gustav III-statyn av Tobias Sergel restes exempelvis av sonen Gustav IV Adolf år 1808 i ett försök att hedra fadern som blivit mördad på Stockholmsoperan 1792. Inte för att hylla slaveri.

På samma sätt har Carl Milles staty ingenting med fascism eller Mussolini, eller ens Hitler och Nazityskland, att göra. Den är ett flygarmonument som beställdes av Svenska Aeronautiska Sällskapet i syfte att hedra de nära 1 000 flygare som genom åren avlidit under den tidiga svenska flyghistorien.

Verket togs fram i början av 1927 efter dividerande mellan konstnären och beställaren. Det var Milles själv som förde in örnen som en symbol, fast det såg helt annorlunda ut från början. Milles ska aldrig ha varit riktigt nöjd med slutresultatet.

Milles örn kom innan nazisternas karakteristiska örn med hakkors blev partiets och senare statens officiella symbol. Och visst, Mussolini började använda den romerska örnen, aquilan, i fascistiska ceremonier under 1920-talet, men den hade ännu inte den ikoniska ställning som den nazistiska örnen senare skulle få. På de fotografier som finns bevarade från firandet av ”Roms födelsedag” i april 1926 syns någon enstaka örn på en pelare i bakgrunden, men den örnen är inte heller särskilt lik Carl Milles örn. Kopplingen är i stället att båda hämtar sin inspiration från den romerska aquilan – örnen som användes som symbol av de romerska legionerna under antiken. Om svenska tidningar hade varit nedlusade med fascistiska örnar 1926 skulle man eventuellt kunna diskutera ett sådant inflytande. Men några sådana belägg finns inte.

Det finns över huvud taget inga kända belägg för att Carl Milles hämtade inspiration till sin örn från fascismen eller nazismen. Långt senare, på 1940-talet, använde svenska nazister Karlaplan och Flygarmonumentet som plats för sammankomster. Men det är ju knappast Carl Milles fel, lika lite som det är Johan Peter Molins fel att nationalister ville lägga blommor vid Karl XII-statyn 1991.

Slutligen ett tips: Ministern Carl-Oskar Bohlin lade ut ett flammande försvar för sitt ”örn-tal” på plattformen X, som är väl värt en titt. Arg som ett bi, eller kanske, en örn.

Johan Romin