Hör ni inte judehatet i luften?
Det är outhärdligt att ha antisemitismen ringande i öronen, skriver Klara Klingspor.
Toppbild: Linus Sundahl-Djerf/SVD/TT
Under ett par år har det talats om vibe shift. Termen syftar på processen när samhällsstämningens grundackord byts ut. Plötsligt är vissa företeelser genomträngande medan andra försvinner i larmet.
Exempel på en sådan överröstande klang är västvärldens oförmåga att hålla antisemitismen stången, eller ens vidgå den. Sverige är inget undantag. Tvärtom. Efter Hamas pogrom den 7:e oktober 2023 har det offentliga rummet fyllts av palestinsk och så kallad antisionistisk aktivism när det naturliga hade varit att sluta upp bakom en skakad judisk minoritet. Demonstrationerna har inte bara dränkt den judiska rösten och inskränkt judarnas rörelseutrymme utan också påverkat moralen.
Steve Bannons översvämningsmetod fungerar.
På plattformen X vidarebefordrade Vänsterpartiets riksdagsledamot Lorena Delgado Varas under måndagen ett inlägg med tillhörande bild. Texten liksom motivet är arrangerad i linje med föreställningen om judisk världskonspiration; en hand markerad med Israels flagga styr en hand markerad med USA:s flagga, vilken i sin tur håller i marionettrådarna för en rad andra länder, däribland Ukraina.
Efter reaktioner från bland annat Judiska Centralrådets Aron Verständig raderade Delgado posten och medgav senare att delningen var ett misstag men att Israel är ett geopolitiskt verktyg.
Så låt mig vara tydlig. Var och en som vet att judehat finns kan se hur den bekanta myten reproduceras i illustrationen som Delgado delade. Envar som viftar bort händelsen som oskyldigt slarv behöver förklara sig – blir antisemitismen legitim för att den tar så stort utrymme och skräller så mycket?
Kritikerna i det röda lägret tiger, om de finns. Ändå borde det vänsterpartistiska regeringsunderlaget vara en sittyta mer obekväm än hemorrojder.
Aftonbladets socialdemokratiska ledarredaktion har i närtid publicerat artiklar där Vänsterpartiets huvudsakliga problem uppges vara brist på mognad. Stökighet. Jäkla ungdomar! Så kan man också beskriva (V):s systematiska bekymmer med antisemitism. Eller de revolutionära våldsromantiker som har fått Franz Fanon på hjärnan.
Hur som helst verkar det inte störa socialdemokratin. Omsorgen riktas mot Palestinaaktivisterna och ingenstans nämns den judiska minoritetens numera kringskurna rätt till existens på samma villkor som övriga medborgare. S-märkta skribenter har på nytt börjat associera sig själva med ord som snäll, god och medkännande. Känslor är som bekant ljuddämpande ridåer.
Lorena Delgado Varas engagemang är legitimt, men lika legitimt är det att ifrågasätta hennes agerande. Det är ur tystnaden som ett antisemitiskt vibe shift har vuxit fram. Detta stämningsskifte är outhärdligt att ha ringande i öronen för oss som uppfattar tonen. Kanske är det därför som den breda vänstern gjort sig medvetet döv.
Klara Klingspor är kulturskribent
Under ett par år har det talats om vibe shift. Termen syftar på processen när samhällsstämningens grundackord byts ut. Plötsligt är vissa företeelser genomträngande medan andra försvinner i larmet.
Exempel på en sådan överröstande klang är västvärldens oförmåga att hålla antisemitismen stången, eller ens vidgå den. Sverige är inget undantag. Tvärtom. Efter Hamas pogrom den 7:e oktober 2023 har det offentliga rummet fyllts av palestinsk och så kallad antisionistisk aktivism när det naturliga hade varit att sluta upp bakom en skakad judisk minoritet. Demonstrationerna har inte bara dränkt den judiska rösten och inskränkt judarnas rörelseutrymme utan också påverkat moralen.
Steve Bannons översvämningsmetod fungerar.
På plattformen X vidarebefordrade Vänsterpartiets riksdagsledamot Lorena Delgado Varas under måndagen ett inlägg med tillhörande bild. Texten liksom motivet är arrangerad i linje med föreställningen om judisk världskonspiration; en hand markerad med Israels flagga styr en hand markerad med USA:s flagga, vilken i sin tur håller i marionettrådarna för en rad andra länder, däribland Ukraina.
Efter reaktioner från bland annat Judiska Centralrådets Aron Verständig raderade Delgado posten och medgav senare att delningen var ett misstag men att Israel är ett geopolitiskt verktyg.
Så låt mig vara tydlig. Var och en som vet att judehat finns kan se hur den bekanta myten reproduceras i illustrationen som Delgado delade. Envar som viftar bort händelsen som oskyldigt slarv behöver förklara sig – blir antisemitismen legitim för att den tar så stort utrymme och skräller så mycket?
Kritikerna i det röda lägret tiger, om de finns. Ändå borde det vänsterpartistiska regeringsunderlaget vara en sittyta mer obekväm än hemorrojder.
Aftonbladets socialdemokratiska ledarredaktion har i närtid publicerat artiklar där Vänsterpartiets huvudsakliga problem uppges vara brist på mognad. Stökighet. Jäkla ungdomar! Så kan man också beskriva (V):s systematiska bekymmer med antisemitism. Eller de revolutionära våldsromantiker som har fått Franz Fanon på hjärnan.
Hur som helst verkar det inte störa socialdemokratin. Omsorgen riktas mot Palestinaaktivisterna och ingenstans nämns den judiska minoritetens numera kringskurna rätt till existens på samma villkor som övriga medborgare. S-märkta skribenter har på nytt börjat associera sig själva med ord som snäll, god och medkännande. Känslor är som bekant ljuddämpande ridåer.
Lorena Delgado Varas engagemang är legitimt, men lika legitimt är det att ifrågasätta hennes agerande. Det är ur tystnaden som ett antisemitiskt vibe shift har vuxit fram. Detta stämningsskifte är outhärdligt att ha ringande i öronen för oss som uppfattar tonen. Kanske är det därför som den breda vänstern gjort sig medvetet döv.
Klara Klingspor är kulturskribent