Hultqvists podd sövande – tills man upptäcker mysteriet

I en tid när alla poddar handlar om trauma, triathlon och oläkta sår från barndomen lanserar Socialdemokraterna något helt annat: 90 minuter kongressbeslut upplästa av Peter Hultqvist.

531 stycken.

Partiet beskriver projektet som en avslappningspodd.

-Vem vill inte njuta av Peter Hultqvists ljuva stämma en solig sommardag i hängmattan? sa partisekreterare Tobias Baudin till TT vid lanseringen förra veckan.

Som idé är den faktiskt inte dum. Antipodden till det hårdstajlade ”Sommar i P1”. Ingen spellista. Ingen uppväxtskildring från en grusväg utanför Borlänge. Bara protokollprosa.

Beslutspunkt efter beslutspunkt efter beslutspunkt.

Uppläst på dalmål.

Autenticitet är en hårdvaluta i politiken och här har partiet hittat ett ovanligt sätt att sälja den. Det fungerar också förvånansvärt bra.

Tills man efter ungefär trettio minuter, i ett tillstånd någonstans mellan meditation och medvetslöshet, börjar jämföra podden med det faktiska kongressprotokollet.

Det första man upptäcker är att numreringen inte stämmer. ”Hundratrettiofem. Ett stegvis utvecklat högkostnadsskydd i tandvården”, säger Hultqvist i podden.

I protokollet handlar punkt 135 om något annat: att den som söker vård lättare ska kunna se var det finns lediga tider.

Sedan fortsätter det.

”Hundraåttiofem. Höjt barnbidrag.”

Punkt 185 i protokollet? Långsiktiga satsningar på socialtjänsten.

Visserligen får lyssnaren redan i början veta att podden bygger på ett urval av besluten. Men när ordningen börjar flyta omkring som möblerna i ett översvämmat källarförråd är det svårt att slappna av.

Ibland ligger Hultqvist sju punkter efter protokollet. Sedan tio. Oftast åtta. Plötsligt tretton före. Den som från början sökte avkoppling sitter snart som en kriminaltekniker över partikongressens handlingar, publicerade i Aktuellt i Politiken.

Vilka beslut har flyttats? Vilka har försvunnit? Varför?

Mest intressanta är förstås de punkter som aldrig blir upplästa.

Exempelvis beslutet att ”fler LO-medlemmar ska engagera sig i och företräda Socialdemokraterna”. Eller punkten om ”fler unga medlemmar”. Kanske bedömde någon att just den formuleringen riskerade att låta mindre övertygande i en podd vars målgrupp frivilligt lyssnar på 90 minuter kongressprotokoll.

Även beslutet om ökade anslag till politiska partier saknas. Varför då?

Saknas gör också den konsultdoftande ambitionen att ”stärka partiets förmåga att systematiskt samtala med väljare både offline och online”.

Mer avslöjande är kanske vad som flyttats fram.

Allra först kommer nu beslutet om att slopa karensen, trots att det i den ordinarie beslutsordningen ligger långt senare under rubriken ”Övrigt arbetsmarknad”. Det verkar vara budskapet som måste levereras innan lyssnaren hunnit somna.

Efter ytterligare några strategiska omplaceringar – bland annat kring arbetslivskriminalitet och kulturpolitik – återvänder uppläsningen till sin normala ordning.

Kongressens 15 beslutspunkter för ett uttalande om Gaza är däremot inte med alls. Hur man ska tolka det får framtida poddforskare avgöra.

Mest förbryllande är ändå att ett beslut faktiskt har skrivits om.

När Hultqvist läser upp formuleringen om statlig närvaro i hela landet har de konkreta exemplen försvunnit. I kongressbeslutet nämns bilprovning, apotek och ”polisstation på rimligt avstånd”. I podden återstår bara den allmänna principen.

Varför just detta beslut behövde redigeras är svårt att förstå. Att uttala ordet ”polisstation” borde inte vara den stora utmaningen i en inspelning som pågår i en och en halv timme.

Men det finns sekunder när projektet faktiskt känns äkta.

När Hultqvist stakar sig. När han säger ”äh” och tar om en mening. När ett vattenglas klirrar. Eller (favoriten) när en preposition blir fel och kvaddar en målsättning om arbetskraftsinvandring utan att Hultqvist (eller kommunikationsavdelningen) märker det.

Det är också den lilla lärdom som gömmer sig i detta poddexperiment. Politikens strateger lägger enorm energi på att få sina påhitt att framstå som autentiska. Men autenticitet fungerar ungefär som sömn – ju hårdare man försöker framkalla den, desto svårare blir den att få till.

Betyget? Det beror förstås på var man står. Men för den som är centerpartist eller vd för Svenskt Näringsliv är det nog en överkryssad sömntablett.

Cecilia Garme