Potentiella mördare faller mellan stolarna

År 1961 sköts en 18-åring ihjäl på en skoldans i gymnastiksalen på Kungälvs läroverk. Det har kallats Sveriges första skolskjutning, men inträffade efter skoltid och i ett annat sammanhang än undervisning. 2001 sköts en 16-åring elev till döds på Bromma gymnasium efter ett bråk om valiumtabletter. Det inträffade på en skola, men var inte kopplat till skolmiljön som sådan.

Sverige var länge förskonat från skolattacker som förknippas med riktade våldsdåd mot elever och lärare. Vändpunkten kom 2015 när tre personer dödades av en 21-åring, beväpnad med svärd och kniv på en skola i Trollhättan. Motivet var rasistiskt. Mannen sköts ihjäl av polis.

De senaste tio åren har det skett åtta skolattacker. Kurvan har vänt markant uppåt. Det som tidigare var enstaka händelser har blivit allt vanligare, våldet allt grövre.

I februari 2025 mördades tio personer med ett halvautomatiskt vapen på Campus Risbergska i Örebro innan den 35-årige gärningsmannen tog sitt eget liv. Något tydligt motiv kunde inte fastställas. Polisen var snabbt på plats vid skolan men tappade bort mannen när han öppnade eld.

I efterhand kritiserades polisen för att det tog för lång tid att häva avspärrningarna och släppa fram räddningstjänst och ambulansvård trots att skotten upphörde och gärningsmannen redan var död. Händelsen är den värsta skol- och masskjutningen i Sveriges historia.

Vad som hade hänt om den 18-årige våldsextremisten på Brinellskolan i Fagersta, själv elev på skolan, fått fortsätta ostört, vet vi inte. Mannen gav upp efter tio minuter när polisen sköt verkanseld utan att träffa. Det var ändå tillräckligt.

Innan dess hade han hunnit döda en 17-årig flicka och skada tre pojkar mellan 12 och 17 år, varav två allvarligt. I förhör har den nu häktade 18-åringen talat om att han valde ut sina offer slumpmässigt, att han ”gick efter första bästa” och ”hade velat döda fler”.  

Polisens lokalområdeschef Tommy Alriksson håller med om att det låg i korten. ”Händelsen som sådan tyder på att det är en trolig utveckling.” Det kunde alltså ha slutat ännu värre än det gjorde. 

18-åringens motiv får tills vidare sägas vara oklart – men det finns tydliga spår i en och samma riktning.

På ett våldsbejakande Tiktok-konto delade mannen en bild på mordvapnet, ett svärd. På kontot hyllade han mördarna från skolattackerna i Trollhättan och Örebro, likaså attentatsmannen på Latinskolan i Malmö 2022 där en 18-åring elev dödade två kvinnliga lärare med kniv och yxa.

Även högerextremisten Anders Behring Breiviks massaker i Norge 2011, med 69 dödsoffer vid SSU-lägret på Utøya och nio vid explosionen i regeringskvarteren i Oslo, hyllades. Innehållet kan bara beskrivas som vämjeligt. 

En central fråga är om, och i vilken mån, myndigheterna brytt sig om de groteska avarterna på Tiktok. Det är ingen liten sak att en gymnasieelev med nyckeltagg till skolentrén glorifierar massmördare i sociala medier.

I fallet med 18-åringen ringde även andra varningsklockor intensivt under en längre tid. I hemmiljön konstaterades allvarliga omsorgsbrister. Han tvingades träna kampsport mot sin vilja. I skolan hängde han inte med. Psykisk ohälsa har nämnts.

När sociala myndigheter kopplades in placerades han i familjehem, enligt lagen om vård av unga (LVU) efter en dom i förvaltningsrätten 2025. Samma år dömdes han för misshandel på en annan skola i Fagersta. 

Polisen och skolledningen har fått beröm får sitt agerande vid attentatet på Brinellskolan. Det är sämre ställt med samordningen mellan myndigheterna och det preventiva arbetet mot extrema våldsdåd.

Politiker tänder alltid ljus och pratar vitt och brett när det händer något hemskt. Det som krävs är konkreta åtgärder. Närmast till hands ligger att riva sekretesshinder och ge myndigheterna obegränsad rätt att samköra register för att identifiera missdådare, innan det redan är för sent.

I teorin bär alla beröra aktörer ett ansvar, i praktiken är ingen beredd att ta på sig det ansvaret. Potentiella mördare faller mellan stolarna, utan att det får några konsekvenser – utom att det förs på tal igen nästa gång det händer.

Jonas Gummesson