Valrörelsen behöver fler kartonger
Nyss trädde EU-förordningen PPWR i kraft. Man vill minska svinnet och öka återanvändandet men för småföretagare blir förordningen förödande.
EU har tyvärr inte diskuterats tillräckligt under valrörelsen. Visserligen har vi EU-val, men dessa tenderar att ignorera hur unionen påverkar alla aspekter av den svenska inrikespolitiken.
Unionen är i dag långt ifrån det projekt som många av oss röstade för 1994, och kan liknas vid en vän som stegvis blivit maktgalen. Det är en farlig utveckling då Europatanken också är nödvändig. Inte minst när det gäller säkerhetspolitiken.
Vad som skulle bli fri rörlighet av varor och tjänster samt gemensam säkerhet och försvar har utvecklats till en byråkratisk koloss som försvårar för vanliga medborgare. Speciellt om man är företagare.
Ett högst aktuellt exempel på detta försvårande är något så pass banalt som förpackningar.
En god väns hustru gillar att köpa tyger då hennes stora intresse är att sy. Nyligen hittade hon ett litet företag i England som tillverkar ett tyg hon absolut ville ha. Det kostade en struntsumma och hon gjorde beställningen trots insikt om att man efter Brexit får betala mer i frakt- och tullavgifter än varans värde. Men nu svarade firman att den inte längre exporterar till EU, och anledningen var de nya reglerna kring förpackningar.
För ett par dagar sedan trädde EU-förordningen PPWR i kraft, vilket står för Packaging and packaging waste regulation. Bryssel älskar förkortningar och på pappret är det nya regelverket bra. Man vill minska svinnet och öka återanvändandet. Det är så det brukar låta. I praktiken är PPWR förödande för småföretagare, likt den tygfirma som den syglada damen ville handla av.
Ponera att ett litet företag i exempelvis Polen, ett land som är världsledande inom lädervaror, får en beställning av en kund i Sverige som vill köpa en plånbok. Plånboken måste självklart skickas med post. Företaget har dock ingen makt att kontrollera kartongen som den ska skickas i. Numera förväntas man kontrollera att tillverkaren av kartongen följer regelverket och säkerställa att förpackningar har tillverkats miljömässigt hållbart och att detta dessutom har dokumenterats. För Ikea är det ingen match men för småföretagare blir det dyrt.
Det finns ytterligare ett problem som strider mot EU-tanken. Unionen var tänkt att underlätta för exporten av varor och tjänster. Men nu krävs det att varje företag som exporterar inom unionen måste registrera sig separat i varje medlemslands producentansvarsregister. I praktiken måste man genomgå en lång ansökningsprocess hos 27 separata nationella myndigheter. Ett litet eller medelstort företag har varken tid eller råd med den processen. Till detta ska läggas att varje lands myndighet troligtvis inte har all myndighetsinformation på engelska. En smed på Orust som tack vare sin Facebooksida hittat en europeisk kundkrets för tillverkning av köksknivar är troligtvis bättre på att smida än att bråka med franska myndigheter.
I Sverige är Företagarna den enda organisation som hittills har uppmärksammat effekterna av PPWR. Enligt dem kommer många av deras medlemmar att sluta exportera inom EU, vilket även riskerar en bumerangeffekt. Som tygexemplet visar kommer även vi konsumenter, som vant oss vid att handla från EU:s alla hörn, att drabbas. I stället för att gynna unionens egna småföretagare blir det nu bara möjligt att köpa skräp från Kina eller på Amazon.
Det hade varit läge för ett politiskt parti att ta upp effekterna av PPWR på nationell nivå och visa på unionens brister. Det ska också nämnas att vissa länder, som Belgien och Nederländerna, har valt att införa undantag för småföretag. Alltså är det inte bara en fråga som beslutas i Bryssel utan som mycket väl kan hanteras på nationell nivå.
Centerpartiets ledare Elisabeth Thand Ringqvist var tidigare vd för Företagarna och gör allt för att framstå som småföretagarvänlig. För henne hade det varit ett guldläge att i Bryssel låta partiet leda motståndet mot PPWR och eller propagera för att Sverige, likt en del andra länder, ska införa ett nationellt undantag. Svensk lagstiftning kan göra det lättare att driva företag även när idiotiska direktiv kommer från EU.
En enkel nyhetssökning via Google hittar dock ingenting om Centerpartiet och PPWR. Som vaksam politiker måste man inse att djävulen sitter i detaljerna, och sedan den 12 augusti har det blivit svårare för företagare att omfamna den Europatanke som borde vara unionens kärna.
Mats Qviberg är finansman
