Israel dödar barn i Gaza

Kampanjen för att binda Israel vid folkmord vilar inte. Nyligen släppte en oberoende kommission tillsatt av FN en rapport som menar att Israel avsiktligt dödat och attackerat palestinska barn. Just det, menar rapporten, utgör folkmord.

Rapporten är på 94 sidor och inleder med att deklarera att alla under 18 år anses vara barn. Det mesta av rapporten bygger på vittnesmål inifrån Gaza och uttalanden som gjorts av bland annat Israels politiska skamfläck Ben-Gvir. Det finns också några utdrag ur tidningen Haaretz där israeliska soldater berättar vad de har gjort. Rapporten behandlar också påstådda övergrepp på Västbanken och i Jerusalem. Den ger i allt väsentligt ett massivt och detaljerat intryck.

Och det finns absolut ingen anledning att tro att just barn inte skulle ha dödats i Gaza. Men det finns minst två problem med utgångspunkten för rapporten.

Det ena är avsikten. Vad en soldat tänker i just det ögonblick då han avlossar skottet vet ju egentligen inte någon. Och för att rapporten ska kunna leva upp till sitt anspråk behöver i princip Israels politiska ledning och militära befäl inklusive soldater ha haft uppsåtet att döda just så många barn som möjligt i Gaza.

Det andra problemet är att rapportförfattarna, precis som Hamas, varken nämner eller föreställer sig att Hamas rekryterat barn eller personer under 18 år till att döda andra människor – både israeler, och enligt Hamas, olydiga palestinier i Gaza.

I Sverige har 13-åringar lärt sig av kriminella gäng att mörda. Ett fullt rimligt antagande är alltså att även Hamas tränar 13-åringar till att utföra väpnade attacker. Och en person med ett vapen är ett legitimt mål, även om den är under 18 år. Om det är sant så är det inte avsiktliga attacker på barn det handlar om, utan avsiktliga attacker mot vad som kan misstänkas vara Hamas-folk.

Rädda barnen hävdar samtidigt att det föds 130 barn om dagen i Gaza, vilket skulle innebära runt 80 000 barn på två år.

Naturligtvis hade allt varit både enklare och tydligare om Hamas dels hade valt att bära någon form av uniform – inte bara när de paraderar öppet under en vapenvila – och dels om både Hamas och FN:s oberoende kommission hade haft en statiskt på kombattanter. Men så är det inte. Och ingen skall förvänta sig något sådant. Varken kommissionen eller Hamas har med kombattanter i sin statistisk. Det betyder att just Gaza, enligt dessa instanser, under hela kriget endast befolkades av läkare, lärare, journalister, kvinnor och barn. 

Så långt är inget nytt och egentligen ganska ointressant.

Men det intressanta är dels att medier, som gör seriösa anspråk på saklighet och korrekthet, sprider rapporten utan någon egentlig kommentar. Och dels att delar av allmänheten sprider den med förtjusning.

Naturligtvis ska Israels krigsbrott belysas där det förekommer och ännu mer ska den nuvarande regeringens koalitionsmedlemmar fram i rampljuset. För det är verkligen inget Israel kan vara stolt över.

Men dessa kampanjer, som inte handlar om att kritisera Israel utan i stället demonisera en hel befolkning, borde i rimlighetens namn hanteras lite mer varsamt. Medier kan inte gå Hamas ärenden ena dagen och dagen efter förvånas över den hårda kritiken mot journalistisk lättja och ansvarslöshet.

Att driva påståendet att Israel avsiktligt riktat in sig på att döda barn är en sak. Att delta i att sprida det är en annan. Men inget att av det sker utan inspirationen från en rejäl dos judehat.

Eli Göndör är fil dr i islamologi och verksam vid Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet