När domstolarna tiger – och lagstiftaren bekvämt ser på
Regeringar kommer och går men frågan om domstolarnas motiveringsskyldighet verkar aldrig hamna högst upp på dagordningen.
Sverige brukar beskrivas som en av världens mest rättssäkra demokratier. Internationella jämförelser placerar regelbundet landet högt när rättsstatens kvalitet mäts. Det är naturligtvis glädjande.
Men bakom de internationella rankingarna finns en fråga som sällan diskuteras – och som nästan aldrig tycks få något politiskt genomslag. Hur rättssäkert är egentligen ett system där överrätter kan fatta avgöranden utan att redovisa hur de har resonerat?
Ett demokratiskt beslut som tappat genomslagskraft
Riksdagen har sedan länge slagit fast principen att domstolars avgöranden ska motiveras, eftersom motiveringar inte anses vara enbart en formalitet, utan en grundläggande rättssäkerhetsgaranti.
Motiveringar gör det möjligt för den enskilde att förstå varför domstolen har kommit fram till sitt beslut och möjliggör även granskning av rättstillämpningen. De gör det möjligt för forskare, journalister och allmänheten att följa hur lagen utvecklas.
Ändå har det under lång tid utvecklats en praxis i kammarrätterna och Mark- och miljööverdomstolen där dessa domstolar meddelar beslut utan att redovisa de rättsliga överväganden som lett fram till avgörandet, vilket sker när prövningstillstånd inte meddelas.
Den som får ett avslag, alltså ett beslut om att domstolen inte meddelar prövningstillstånd – vilket sker i en klar majoritet av alla mål som hamnar i dessa domstolar – får ofta enbart veta vad domstolen har beslutat – men inte varför. Hur domstolen har kommit fram till det aktuella beslutet ska egentligen redovisas, men detta utelämnas i dag, vilket inte överensstämmer med den motiveringsskyldighet som riksdagen har beslutat om.
En praxis som levt vidare i decennier
Det märkliga är inte bara att denna ordning finns, utan hur den har kunnat bestå under så lång tid utan att bli föremål för någon mer omfattande rättspolitisk diskussion. År efter år fortsätter samma praxis. Regeringar kommer och går. Riksdagsmajoriteter förändras. Men frågan om domstolarnas motiveringsskyldighet verkar aldrig hamna högst upp på dagordningen.
Nu går Sverige åter mot ett valår. Samtidigt finns det inga tecken på att lagstiftaren avser att närmare analysera varför vissa överrätter fortfarande tillämpar en ordning där den enskilde inte får någon inblick i domstolens resonemang.
Rättssäkerhet handlar också om att förstå
Ett avgörande i domstol utan redovisade skäl är svårt att analysera. Det blir svårt att bedöma om domstolen gjort en korrekt rättslig bedömning, om tidigare praxis har följts eller vilka rättsliga överväganden som har gjorts, om några sådana överväganden redovisats.
Det handlar inte om att varje beslut måste innehålla en lång juridisk avhandling.
Riksdagen har fattat beslut om att den enskilde åtminstone ska kunna förstå vilka avgörande överväganden som legat bakom domstolens ställningstagande. Det är en självklar del av rättssäkerheten.
Vad mäter egentligen rättsstatsindex?
När Sverige placerar sig högt i internationella jämförelser över rättsstater är det lätt att dra slutsatsen att systemet fungerar väl. Men sådana jämförelser fångar inte alltid hur domstolar faktiskt motiverar sina avgöranden i praktiken.
De säger inte mycket om hur enskilda upplever mötet med rättsväsendet när ett mål avslutas utan att domstolen redovisar sitt resonemang. De beskriver inte hur det känns att få ett beslut som inte går att förstå, trots att det kan få avgörande betydelse för den enskildes rättigheter.
En rättsstat behöver inte vara rädd för insyn
Det är svårt att se vem som skulle förlora på en tydligare motiveringsskyldighet. Domstolarnas legitimitet skulle stärkas. Den rättsliga kontrollen skulle förbättras.
Allmänhetens förtroende skulle öka.
Och lagstiftarens ambition att domstolarnas avgöranden ska kunna förstås och granskas skulle få ett verkligt genomslag.
Den verkligt intressanta frågan är därför inte varför människor efterfrågar tydligare domskäl, utan varför lagstiftaren under så lång tid har accepterat en praxis där vissa av landets högsta överrätter i många fall fortfarande inte redovisar hur de har kommit fram till sina avgöranden.
En rättsstat bygger inte bara på oberoende domstolar. Den bygger också på domstolar vars beslut kan förstås, granskas och – när det finns skäl – kritiseras.
Deniz Eryilmaz är juridik- och rättsskribent.
Not. Motiveringsskyldighet gäller oavsett frågan om prövningstillstånd.
Kammarrätt: Prövningstillstånd regleras i 34 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291), jämför med motiveringsskyldigheten i 30 § samma lag.
Mark- och miljööverdomstolen: Prövningstillstånd regleras i 39 § lagen (1996:242) om domstolsärenden, jämför med motiveringsskyldigheten i 27–28 §§ samma lag.
