Judehat i nygammal skrud – del 1: Vad är antisionism?

Ett israeliskt par checkade in på ett hotell i Kalifornien och bemöttes av verbala attacker från receptionisten. Receptionisten frågade om kvinnan i paret var sionist, varpå hon svarade ja. Därefter kom frågor om paret var barnmördare samt om de hade tjänstgjort i IDF. Paret kände sig obekväma att stanna på hotellet och valde att lämna. Hotellpersonalen beskrev det som att paret var fega och gömde sig bakom en ”pedofilregim”, samt att de därmed bevisade sig vara sionister.

Även om receptionisten blev avskedad med omedelbar verkan är denna typ av beteende ingen ensam företeelse. Denna uppfattning, som har eskalerat kraftigt sedan terrorattacken den 7 oktober 2023, bottnar i uråldriga antisemitiska föreställningar. Skillnaden är att man i dag förskönar antisemitismen genom att byta ut ordet mot ”antisionism”.

För att förstå fenomenet måste man först klargöra vad sionism egentligen är. Definitionen av sionism är judarnas rätt att återvända till sitt hemland och rätten till självbestämmande. En av de främsta förgrundsfigurerna var Theodor Herzl, som i slutet av 1800-talet grundade den sionistiska världsorganisationen. Målet var att skapa ett tryggt hem för det judiska folket. När den sionistiska rörelsen grundades var judarna utspridda över hela världen efter att ha fördrivits från sitt hemland nästan 3000 år tidigare.

Därför blev sionismen själva kärnan vid etableringen av den judiska staten 1948. Det var en samlande ideologi där judar från vänster till höger, religiösa som icke-religiösa, kunde enas kring att skapa ett tryggt hem för det judiska folket.

Den svensk-israeliske samhällsdebattören Yair Elsner beskriver vad sionism betyder för honom:

”Många beskriver sionism som en ’tro’ på det judiska folkets ’rätt’ till självbestämmande. Jag tycker det är helt fel. Sionismen är inget trossystem och har inte med ’rättigheter’ att göra. Sionismen är det judiska folkets nationella befrielserörelse. Det handlar inte om någon ’tro’ eller några ’rättigheter’ utan om kollektiv ’vilja’: det judiska folkets vilja till frihet och självbestämmande, omsatt i politisk handling.”

Om sionismen är en ideologi som står för judarnas vilja till självbestämmande, varför likställer då extremister från både höger och vänster, tillsammans med religiösa extremister, sionismen med totalitära ideologier som fascism och nazism?

Bakgrunden till antisionismens uppgång har förklarats av flera experter. Enligt forskaren Izabella Tabarovsky vid Kennan Institute bottnar det i ett sovjetiskt narrativ. Sovjetunionens propaganda mot sionismen började redan vid staten Israels grundande, då Israel politiskt närmade sig USA och västvärlden – något Sovjetunionen såg som ”imperialism”. 

Sovjetunionen började snabbt likställa Israel med Nazityskland och använde bland annat Israels tillfångatagande av nazisten Adolf Eichmann som exempel.

De antisionistiska kampanjerna eskalerade kraftigt efter Sexdagarskriget 1967, då Sovjetunionen var allierad med de arabstater som låg i krig med Israel. Arabstaternas nederlag ledde till intensifierad propaganda. KGB drev linjen att sionismen var ett centraliserat, hemligt system där ”globalister” kontrollerade världens medier och politiker.

Ett stort antal artiklar och böcker publicerades av sovjetiska författare som demoniserade sionismen och spårade dess påstådda ondska tillbaka till judendomen själv. Propagandan från Moskva fick senare fäste bland vänsterrörelser och reaktionära grupper i väst, som började se sionister som förtryckare och palestinier som de förtryckta.

Trots Sovjetunionens fall lever konspirationsteorierna om sionismen vidare. Den pro-palestinska rörelsen marscherar på gatorna och sätter upp tältläger vid universiteten, där man driver de absurda idéerna att alla som definierar sig som sionister är ondska och ska behandlas därefter.

Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU.
Serien Judehat i nygammal skrud i fem delar publiceras måndag till fredag under vecka 25.