S vallöften är inte vatten värda

Déjà vu – eller vad ska man kalla det? Åtta år tillbaka i tiden, i augusti 2018, satt jag utsänd av SvD och lyssnade på Stefan Löfven, då statsminister, och Magdalena Andersson, hans finansminister. Uppdraget – med några få veckor till valdagen – var att bevaka presentationen av det årets valmanifest. 

S strösslar gärna vallöften omkring sig ändå in på mållinjen för att försöka locka till sig väljare in i det sista. Vilka väljargrupper – barnfamiljer, pensionärer och liknande – som partiet siktar in sig på avgörs av utfallet när man testar olika förslag mot fokusgrupper. 

Löften som antas ge störst effekt bland osäkra individer räknat i röster hamnar överst på dagordningen. Vad som händer efter valdagen när löfteskalalogen ska lösas in och finansieras är en annan femma. Manifestet från 2018 är ett illustrativt exempel.

I vanlig ordning gick kallelsen till pressträffen ut i ett sent skede, allt för att piska upp dramatiken. ”Idag, tisdag den 28 augusti kl 15.00, presenterar Stefan Löfven och Magdalena Andersson Socialdemokraternas valmanifest. Samtidigt presenteras en stor nyhet”, meddelade partiet vid 13.00 – med två timmars marginal.

I media tog det skruv. Partihögkvarteret på Sveavägen 68 fylldes snabbt till brädden av journalister som spekulerade om vilken stor nyhet det kunde röra sig om.

Från S horisont var inramningen inte den bästa. Partiet låg risigt till i opinionsmätningarna, allianspartierna höll jämna steg med regeringssidan, SD stormade fram mot en ny valtriumf. Läget var med andra ord krisartat för S. Ett maktskifte låg i korten.

Så vad göra? Jo, i vanlig ordning sprätta fiktiva pengar omkring sig och ställa ut löften till kreti och pleti. Valmanifestet presenterades under rubriken Det största trygghetsprogrammet i modern tid – och innehöll totalt 96 punkter.

Det stora trumfkortet – nyheten, löftet – var av allt att döma hastigt hopsnickrat och inget någon hört talas om tidigare: ”En veckas extra betald föräldraledighet årligen för varje förälder med barn mellan 4 och 16 år, att ta ut när barnen är lediga”.  

Förslaget kallades familjevecka, kostade 5,5 miljarder och slog ner som en bomb. ”Klassisk socialdemokratisk familjepolitik”, en ”game changer” utropade rubrikerna i SvD. ”För de som väger mellan två partier kan det ha betydelse”, hävdade en statsvetare. Mitt eget bidrag var det tristaste: att alla miljarder till försvaret (60) som S utlovat i andra sammanhang inte nämndes i manifestet.

När regeringsmakten var säkrad föll familjeveckan i glömska. Fyra år senare, 2022, gjorde S ett halvhjärtat försök att återkomma med en halv familjevecka, tre dagar per år. När det misslyckades skrevs förslaget av och har inte hörts av sedan dess.

2018 är ett talande exempel – men inte det enda. I valet 2014 var det tyngsta vallöftet att Sverige skulle ha ”EU:s lägsta arbetslöshet 2020”, uppeppat i Stefan Löfvens regeringsförklaring efter valet. Av det blev noll och intet trots dubbla mandatperioder.

Även i valrörelsen 2022 presenterade S en katalog av löften – 22 punkter– som hamnade i malpåse när valet gick förlorat. I årets valrörelse lanserade S en valplattform redan i februari, sammanlagt 14 avsnitt med ett närmast oändligt antal löften.

Under det senaste halvåret har partiet fortsatt droppa allt möjligt omkring sig i en strid ström. Andra partier gör exakt samma sak – men S har ett utstuderat och metodiskt tillvägagångssätt som lämnar motståndarna på efterkälken.

I förra veckan petade Magdalena Andersson och Mikael Damberg in två extra barn- och studiebidrag per år på lösa boliner – om mönstret känns igen. Förslaget kostar sex miljarder, pengar som inte är budgeterade. Fyra dagar tidigare anklagade samme Damberg regeringen för slöseri med skattemedel. Vad som händer med bidragslöftet om S vinner valet går inte att veta.

I Demoskops senaste mätning backar vänstern medan Tidö knaprar in. Det kan utlösa panikstämningar i S. I valmanifestet i slutet av augusti väntar sannolikt en ny stor nyhet. S har satt i system att lura väljarna. Partiets vallöften är inte vatten värda.

Jonas Gummesson