De rödgröna är Tidös bästa valarbetare  

Det är fem veckor kvar till valet och Tidösamarbetet under ledning av Ulf Kristersson måste växla upp. Sett till vad de har åstadkommit i praktiken finns goda möjligheter att förtjäna ytterligare fyra av år av väljarnas förtroende. Speciellt med tanke på alternativet.

Tidösamarbetet lovade att bekämpa kriminaliteten och en jämförelse talar sitt tydliga språk: I juli 2022 skedde 41 skjutningar i Sverige med åtta dödsoffer. Mordvågen under 2020-talet har gjort oss så avtrubbade att offer som 12-åriga Adriana, polisen Andreas eller småbarnspappan Mikael bara blev namn i statistiken. Hemliga tvångsmedel, hårdare straff, internationellt samarbete och slopad straffrabatt har gett resultat.

Den tidigare Folkpartiledaren Jan Björklund hade rätt i att det tar tid att vända en atlantångare, men Tidös åtgärder är ett steg i rätt riktning. Under första halvan av 2026 inträffade ”endast” 39 skjutningar, och även sprängdåden – de gängkriminellas nya favoritmetod – har minskat. Socialdemokraterna har i stort sett accepterat regeringens reformer, men det har inte de andra rödgröna partierna gjort. Ett maktskifte skulle innebära kriminalpolitiskt kaos.

Alltsedan Winston Churchill brukar det påstås att man inte vinner val på utrikespolitik, men det finns undantag. Engagemang för Ukraina och medlemskapet i Nato hade inte kunnat genomföras om de rödgröna haft ledartröjan. Att Socialdemokraterna svängde under galgen må vara förlåtet. Ett klassiskt maktparti är alltid berett att ändra åsikt. Men att Vänsterpartiet initialt var emot väpnat stöd till Ukraina och att partiledaren Nooshi Dagdostar uttryckte att hon inte ville ha kärnvapen utanför sina barns dagis, var direkt farligt för Sveriges säkerhet. Orden om barnens dagis yttrade hon i en intervju i P1, och det säger något om den svenska journalistkåren att ingen pigg murvel konfronterat henne med citatet.

Man hade också kunnat ha ställt frågan vilken försvarsminister våra allierade runt Östersjön skulle föredra: Kustjägaren Pål Jonson, dessutom filosofie doktor i krigsvetenskap, eller vapenvägraren Peter Hultqvist, som så sent som 2021 lovade att Sverige aldrig skulle bli Natomedlem?

Till syvende och sist handlar det också om regeringsfrågan, vilken historiskt har varit en borgerlig huvudvärk. Rollerna är nu ombytta, och det går att börja med ekonomin. Den så kallade ”miljardärskatten”, som föreslagits av Vänsterpartiet, är tänkt att finansiera allt åt alla. Men det är bara ett nyord för generell skattehöjning, och under sin tid som finansminister hade Magdalena Andersson bekämpat ett sådant förslag med näbbar och klor.

Samtidigt kräver Vänsterpartiet att få ministerposter och hotar annars med nyval, enligt Dadgostar. Vänsterpartiet på försvarsministerposten skulle bli en katastrof, men lika katastrofalt blir ett krav på inflytande på den ekonomiska politiken. Att Vänsterpartiet dessutom verkar ha många islamister som kandidater, som slängs ut först när de avslöjas av media, blir lök på laxen.

Socialdemokraterna är ett parti som inte gillar att regera i koalition, vilket kunde bevittnas för fem år sedan. Processen lär med största sannolikhet upprepas om Daniel Helldén och Amanda Lind får flytta in på varsitt departement. Båda vill ha ökad invandring och kraftigt höjda bensinpriser. När Göran Persson under sin statsministertid intervjuades ”off the record” av SVT:s Erik Fichtelius ondgjorde han sig ofta över ”kamrat Mulle”. Det skulle inte förvåna om Magdalena Andersson mellan skål och vägg håller med sin tidigare chef.

Slutligen kan nämnas Centerpartiet som visserligen har några bra idéer men nu verkar gå till val på att enkom få igenom ett maktskifte.

Olof Palme hade inte rätt om mycket men uttrycket ”politik är att vilja” fångar politiskt ledarskap. Under fyra år har Ulf Kristersson lett ett regeringssamarbete där man har visat att man har velat genomföra saker och nått resultat. Han är en god kommunikatör och fortsätter han bara att visa att regeringen under nästa mandatperiod tänker fortsätta på den inslagna vägen, så kommer man att få förnyat förtroende från väljarna.

Men då måste man tydligt visa att man vill.

Mats Qviberg är finansman