Judehat i nygammal skrud – del 5: Normaliseringen

Förutom det öppna judehatet på gatorna med uppmaningar till intifada pågår en institutionaliserad antisemitism i Sverige. Då handlar det sällan om öppet hat mot judar. I stället handlar det om att judar och den judiska staten behandlas utifrån andra principer än alla andra. Media och politikers ansvar spelar där en avgörande roll.

Innan 7 oktober 2023 ifrågasatte knappt någon Israels medverkan i Eurovision. När den israeliska sångerskan Noa Kirel tävlade 2023 möttes hon av glada miner från övriga deltagare, men 2024 var det precis tvärtom. Då blev Eden Golan öppet mobbad av både andra deltagare och journalister som ifrågasatte hennes medverkan.

Bojkottkraven mot Israel handlade inte enbart om Eurovision. Liknande krav har rests på både kommunal och internationell nivå. Vänstern har under en längre tid uppmanat till att häva EU:s handelsavtal med Israel, vilket Alice Teodorescu Måwe kritiserade starkt under EU-valdebatten:

”På 30-talet skulle man inte handla av judar, nu ska man inte handla med Israel. Israel är den gamla juden. Ni agerar på ett sätt som göder antisemitism och som gör att den svenska judiska minoriteten inte vågar visa att de är judar i Sverige 2024. Ni borde skämmas.”

Bortsett från bojkottkraven har flera riksdagspartier och deras ungdomsförbund avslöjats ha förtroendevalda som uttryckt antisemitism, eller ha samröre med personer som uttryckt grov antisemitism eller romantiserat terrororganisationer.

Vänsterpartiet har sedan 2023 haft upprepade fall av antisemitiska uttalanden. Antalet medlemmar och förtroendevalda som tvingats lämna partiet går inte längre att räkna på.

Det är djupt problematiskt när politiker ger utrymme åt extremistiska rörelser som hyllar judehatande organisationer. Samröret kan bestå av att delta i deras demonstrationer där terrorflaggor viftas, att ge dem priser eller att bjuda in dem till egna politiska evenemang.

Legitimeringen av judehatande organisationer på politisk nivå göder antisemitismen i Sverige och försvagar motståndskraften i kampen mot den. Detsamma gäller nyhetsbyråernas och akademins ansvar. Skribenter och akademiker har upprepade gånger propagerat för terrororganisationer och spridit antisemitiska konspirationsteorier.

Doku har tidigare avslöjat hur flera ledande akademiker upprepade gånger har spridit teorier om att ”sionister styr svensk media”, stött terrorgrupper som Hamas och Hizbollah, samt hävdat att den israeliska staten tillsammans med dess befolkning borde upplösas. Retoriken gick så långt att en av dessa universitetslektorer anklagade Judiska Centralrådet och dess ordförande Aron Verständig för att vara medskyldiga till folkmord. Lektorn dömdes senare av Södertörns tingsrätt för grovt förtal.

När denna typ av retorik legitimeras av förtroendeingivande institutioner normaliseras antisemitismen. Universitet och nyhetsbyråer har en betydande roll i att skapa sociala normer i Sverige och har därför ett särskilt stort ansvar för vilka de ger plattform åt.

Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU.
Serien Judehat i nygammal skrud i fem delar publiceras måndag till fredag under vecka 25.