Andersson, hur ska du få ihop det här?

I dag lät P1:s partiledarutfrågning lite som när en mamma går in i ett köpcentrum med Daniel, 9 år.

Det börjar i djuraffären:

– Åh, ser inte den där undulaten väldigt ensam ut? Den vill jag ha!

Mamman svarar:

– Men vi köpte ju en valp förra veckan.

Daniel:

– Ja, men nu vill jag ha FISKAR!

Sedan går färden vidare till leksaksaffären.

– Åh, Squishmallows är ju så himla söta! Vill ha! Och jag vill ha en Squishy att klämma på också. Och Pokémon-kort, så klart!

Mamman säger ja till allting och betalar med krediten på Visa-kortet. Hon vill nämligen slippa tjatet, men något till sig själv blir det inte. Hon köper sig lite lugn och ro – med lånade pengar.

När man lyssnar till Daniel, 61 år, förstår man inte hur ”mamman” Magdalena Andersson ska få ihop det här.

Av de tre regeringskonstellationer som brukar nämnas efter valet ingår Miljöpartiet i två av dem. Därför är det ganska sannolikt att partiets önskelista får ett betydande genomslag om någon av dessa blir verklighet. 

Daniel Helldén säger dessutom att partiet kommer att rösta nej till regeringar där Miljöpartiet inte ingår.

Miljöpartiet tycks vilja ha allt på en gång. De vill sänka arbetstiden, vilket skulle kosta åtskilliga miljarder. De vill öka invandringen och göra det lättare att ta anhöriga till Sverige, utan krav på egen försörjning av dessa. De vill också återinföra eller utöka olika miljöbilssubventioner och höja skatterna på bensin och diesel. Bara för att nämna några av kraven.

Det Helldén däremot inte får några frågor om är den inflationsrisk som en sådan politik kan innebära. Höjda drivmedelspriser påverkar visserligen privatpersoners möjligheter att använda bilen, men de slår också mot jordbruket, livsmedelsproduktionen och transporterna av i stort sett alla varor. Det riskerar att driva upp priserna i ekonomin och öka arbetslösheten.

Vad Miljöpartiet inte verkar inse är att inflation och högre energi- och transportkostnader även drabbar den offentliga sektorn. Kommuner och regioner kan inte utan vidare kompensera sig genom höjda priser. I stället riskerar resultatet att bli besparingar och färre anställda, det vill säga sämre välfärd.

Så hur ska denna ”fest” av reformer, tillsammans med inflation och kostnadsökningar, betalas? Jo, med lån. 

Daniel Helldén menar att statsskulden kan öka från dagens omkring 35 procent av BNP till omkring 50 procent. Det vore en mycket kraftig ökning och innebär att kostnader skjuts över på kommande generationer. Är inte detta urtypen av ansvarslös politik?

Oavsett om det handlar om Daniel, 9 år, eller Daniel, 61 år, så verkar de ha lika svårt att förstå att man inte kan göra av med pengar man inte har – och att låna till löpande konsumtion, med andra som får betala notan, är ansvarslöst.

Magdalena Andersson talar gärna om att Socialdemokraterna går till val som ett förändrat parti. Numera säger man sig stå för en stram migrationspolitik, ett ekonomiskt ansvarstagande, en hårdare kriminalpolitik och en positiv syn på ny kärnkraft. 

Hur detta ska gå ihop med Miljöpartiets politik är en stor gåta.

Om Socialdemokraterna är ”solen” i solsystemet, som de andra partierna kretsar kring, är Miljöpartiet lika långt ifrån som dvärgplaneten Pluto – längst ut i periferin, så långt från S man kan komma.

Johan Romin