Inte nu igen, Vänsterpartiet!
V:s valstrategi att vinna röster med hjälp av Palestinafrågan har försatt dem i ännu en prekär situation där empati övergått i terrorvurm.
Vänsterpartiet skakas av ännu en terrorskandal för att man har gjort Palestinafrågan till en prioritet. Det började med att Doku-journalisten Sofie Löwenmark i Expressen avslöjade att Vänsterpartiets riksdagsledamot Ilona Szatmari Waldau i ett öppet brev hyllat den palestinske terroristen Ahmad al-Moghrabi, fängslad i Israel, för hans ”mod och uthållighet”.
Al-Moghrabi, ledare för Fatahs väpnade gren Al-Aqsa-martyrernas brigader, är dömd för att ha planerat flera självmordsattacker i Israel under andra intifadan där många mördades, däribland två spädbarn. Att en riksdagsledamot lovordar en dömd terrorist är minst sagt problematiskt.
Detsamma gäller avslöjandet om Vänsterpartiets gruppledare Samuel Gonzales Westling, vilket Kvartals Nathalie Rothschild rapporterat om. Likt partikollegan Szatmari Waldau skrev Gonzales Westling ett lovordande brev till den palestinske fången Ibrahim Abu Mokh, tillhörande Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP. Abu Mokh hade tillsammans med ytterligare terrorister kidnappat, torterat och efter flera dagar avrättat en ung IDF-soldat.
”Vänsterpartiet gör det igen. Gruppledaren i riksdagen stöttar en mördare. Nooshi Dadgostar kan inte längre skylla på enstaka kommunpolitiker eller dålig faktakoll. Det är uppenbart att rötan av antisemitism och terrorromantik nått hennes riksdagsgrupp”, kommenterade minister Simona Mohamsson Kvartals avslöjande.
Vänsterpartiet, som bedrivit en onlinekampanj med öppna brev till palestinska fångar, ursäktar sig med att de informerats av Palestinska riksförbundet angående dessa individer. Varken Szatmari Waldau, Gonzalez Westling eller andra i partiet bemödade sig om att själva googla.
Vänsterpartiet är cyniska i sina strategier att locka väljare, vilket leder till att man vägrar se den antisemitism och terrorromantik som råder inom stora delar av den propalestinska rörelsen. I stället legitimeras detta via Vänsterpartiets politiska förtroendekapital.
Under EU-valet 2024 delade Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets tidigare partiledare och numera Europaparlamentariker, ut Angeredspriset till Enhetsfront för Palestina under Hammarkullekarnevalen. Bland pristagarna fanns en ökänd aktivist som ofta syns iförd ”Palestine 7 October”-tröja och regelbundet sprider Hamas-propaganda på sina sociala medier. Och ordföranden för rörelsen Enhetsfront för Palestina är samma person som i ett tal i Göteborg har framfört att ”Alla vi är 7 oktober”.
Vid Israels omhändertagande av flottiljaktivisterna Thiago Avila och Saif Abukeshek bedrev Jonas Sjöstedt och parlamentariker-kollegan Hanna Gedin en kampanj att Israel måste släppa aktivisterna, utan att granska deras bakgrund. Abukeshek är en ledande företrädare för organisationen PCPA, en frontorganisation för terrorgruppen Hamas och sanktionerad av USA. Thiago Avila uppges vara en del av Hizbollah och deltog vid Hizbollah-ledaren Hassan Nasrallahs begravning.
Vänsterpartiet uppenbarligen funnit en fråga som lockar fler väljare. Sett till resultatet i EU-valet och olika opinionssiffror har partiets strategi fungerat. Den går ut på att kasta ur sig hat mot Israel, betrakta alla palestinska fångar som automatiskt oskyldig, samt totalt ignorera de egna kandidaternas terrorstöd och judehat.
Vänsterpartiets vilja för att locka fler väljare och medlemmar har lett till en växande infiltration av extremistiska krafter. Nooshi Dadgostar och Vänsterpartiet tycks vara likgiltiga inför avslöjandena när de borde ha krisinsikt och kapa banden med större delen av den palestinska rörelsen.
Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU
