Kristersson erbjöds fyra gorillor
Till statsministerns podd släpps bara inringare som bidrar till en oförarglig show som tar noll risk. Den politiska betydelsen? Platt intet.
tisdag 12 maj
Till statsministerns podd släpps bara inringare som bidrar till en oförarglig show som tar noll risk. Den politiska betydelsen? Platt intet.
En Bromma-mamma ringde in till Ulf Kristerssons podd Ring statsministern och undrade hur hon skulle få de vuxna sönerna att flytta ut. Eller om hon möjligen kunde få byta sina ”fyra gorillor” mot Kristerssons tre döttrar. ”Hjälp mig!” sa mamman.
Tyvärr hade statsministern inte koll på det förmånliga alternativet ”inneboende”, som inte ska förväxlas med andrahandsboende. Om gorillorna accepterar att inte bo i flock, vill säga. Bostadsminister Andreas Carlson hade varit bättre i luren just denna vecka. Nästa podd får heta ”Ring regeringen”.
När statsministerpodden lanserades i februari intervjuade The Guardian svenska politiska journalister som kunde berätta det självklara. In till statsministern släpps bara inringare som kan bidra till en oförarglig show som tar noll risk. Den politiska betydelsen? Platt intet.
Men jag börjar undra om inte oförargliga shower är bättre än inga shower alls. I Mexico håller center-vänster-presidenten Claudia Sheinbaum direktsända dagliga frågestunder där alla frågor kan ställas. Ofta pågår de i timmar. Energiingenjören Scheinbaum är en behaglig talare som gärna ger långa svar med akademisk pondus, ändå fullt begripliga för en genomsnittlig mexikan. Kanske har ett fattigare land större tolerans med makthavare som ger långa svar, kanske speglar Scheinbaums sändningar ett mer hierarkiskt samhälle. Men behöver vi verkligen alltid de redaktionella filtren för att begripa det vi hör?
I Sverige skulle varken statsråd eller allmänhet ha tid eller ork för dagliga maratonövningar à la Scheinbaum. Vår ironi och cynism behöver heller inte fler måltavlor, men regeringen kan gärna få hålla en filmad podcast en förmiddag i veckan för dem som vill titta. ”De som vill titta” är också människor. Om Viktor Barth-Kron, Johannes Klenell och Fredrik Virtanen sedan sågar sändningarna kan alla få med sig något de gillar. Är riksdagens interpellationsdebatter verkligen det enda närodlade politikerna ska bjuda oss på? I riksdagen brukar man heller inte fråga statsråden om deras ölvanor och favoritlag. En och annan kontrollfråga ställd med magen, hjärtat eller arslet behövs i vilket samtal som helst för att bevisa att talaren inte är en robot. Även Claudia Scheinbaum får sådana frågor emellanåt.
När Socialdemokraterna har triangulerat sig tillbaka till makten är en uppgraderad ”Ring statsministern” något att behålla. Låt oss kalla det high brow populism.
Cecilia Garme