Lite lånefinansierat valfläsk kan vi unna oss

Regeringen har lovat tre kronor billigare bensin och diesel. Man tackar och bugar. Då sjunker literpriset ”vid pump” – som om det skulle finnas någon annan plats där man kan tanka till ett annat pris – nästan ned till nivån från januari. En katastrof från klimatsynpunkt sägs det, fast inte i januari. Däremot ökade priset till följd av en katastrof, nämligen fredsfursten Donald Trumps förvandling till krigshetsande fältherre i Mellanöstern. 

Den katastrofdämpande prissänkningen innebär att det blir mer pengar över till annat roligt, som till exempel vin, sprit och tobak, vilket från statsfinansiell synpunkt vore en önskvärd konsumtionsförflyttning. Staten tar ju då igen på lastbarhetens gungor vad den förlorar på bränslekarusellen. Fast bilkörning är ju i den sorgligt växande skaran av miljöpartister också betraktad som ett slags lastbarhet.

I medierna kallas sänkt bränsleskatt för en subvention. Det är både uttryck för en i vänstern omhuldad uppfattning att allt som inte är skatt är en gåva från staten, samt en i medievärlden utbredd brist på språklig medvetenhet. Sänkt skatt är inte en subvention, sänkt skatt är sänkt skatt, det vill säga att medborgarna skinnas på lite mindre av sina intäkter.

Däremot är regeringens löfte om halverad kollektivtrafikstariff utan tvivel en subvention, en liten gåva inför valet, betald med andras pengar. Typisk vänsterpopulism. Buss-, tåg- och t-banebiljetter är för övrigt redan subventionerade, av samma allmänhet som både får del av den förmenta generositeten och får betala för den.

Just nu gråts krokodiltårar bland finanspolitiska råd och andra ekonomidebattörer över de kostnader som lastas över på framtida generationer genom att regeringen biffar upp allt detta valfläsk med lånade pengar. De bortser då från att nu levande generationer redan varit med om att plikta för årtionden av valfläsk och andra politiska försyndelser.

På 1990-talet nådde statsskulden över 70 procent av BNP. Nu är den knappa 20 procent. Den minskningen har många av oss som levt och arbetet under de senaste 30 åren varit med om att pynta. Då kan väl ingen tycka illa om att vi får vara med och festa till på lite lånefinansierat valfläsk. Efter Tidöregeringens excesser på krita kommer statsskulden att ha ökat till, håll i er, dryga 20 procent av BNP.

Men låt det inte bli en vana!

Axxel Odelberg är författare och reporter