Northvolt-Carlssons försvarstal är ett misslyckat trolleritrick

Jag gillar trollkarlar och magiker, eller illusionister, som de kallar sig. Det tråkiga med ett trick är dock att inse hur det går till. Jag vill inte veta hur exempelvis Joe Labero arbetar. När han står på scenen vill jag bli hänförd.

Om jag ska vara snäll, vilket man bör vara, får Northvolts tidigare vd Peter Carlssons försvarstal Northvolt: min berättelse (Forum, 2026) mig att tänka på en trollkarl som avslöjar sina metoder.

Men först ett klargörande: Spökskrivaren Markus Lutteman, som bland annat har hjälpt höjdhopparen Patrik Sjöberg att skildra sin karriär och barndom i Det du inte såg (Norstedts, 2011), är en mästerlig berättare. Det är därför bedrövande att han lånat sig till att bli krönikör till Peter Carlssons försvarstal. Krönikör är det enda ord jag kan tänka på, för berättelsen är så pass tillrättalagd. Ingenting tål källkritisk granskning, och ingenstans i Carlssons historia kan man återfinna ens ett uns självkritik. Det är tröttande läsning.

I korthet har alla, enligt Carlsson, svikit idén om den gröna omställningen. Om bara investerarna hade givit lite till! Om bara regeringen hade skjutit till lite mer pengar. Om bara världen hade trott lite mer på Northvolts idé. Då hade det gått vägen. I sitt försök att rentvå sig själv framstår Carlsson som en modern sol-och-vårare, och mina associationer går ibland till Refaat El-Sayed.

Första kapitlet börjar i Kalifornien där Carlsson arbetade med Elon Musk – innan denne blev djävulen. Seden kom Carlsson hem för att frälsa hela Sverige, men ingen förstod hans visioner.

Men snarare var det kanske så att vi som förstod att visionerna var ett luftslott ibland fick löpa gatlopp i media. När kritiker påpekade att affärsmodellen inte höll var det ungefär som att under IT-yran säga att man inte skulle investera i Icon Medialab.

Peter Carlssons bok är ett sammelsurium av försvarstal och bortförklaringar. Ingenting är någonsin Carlssons eget fel. Han har alltid gjort rätt och räds inte att stiga upp i svinottan för att ta fakirflyget till Kina, Palo Alto eller någon annan långväga destination. För att vara en man som drivs av hållbarhet verkar han gilla sina bonuspoäng och sitt ”global footprint”. Likaså tycker han alltid att hans visioner är briljanta men att ingen förstår honom.

I dagarna är det precis 50 år sedan jag gjorde mitt inträde i det svenska näringslivet. När jag ser tillbaka på min bana har det funnits toppar och dalar. Kanske är det söndagsskolebarnet inom mig, men Carlsson förstår inte att man både ska bemästra sin framgång och ta ansvar när det snubblar. Det går inte att publicera en 400-sidig skrift mot ”alla andra”. Men det har Peter Carlsson lyckats med.

Jag hoppas innerligt att Markus Lutteman fick en bra slant och att Peter Carlsson inte ska ägna sig åt mer affärsverksamhet. Med tanke på de Northvoltaktier han sålde av har han nog råd att påta i trädgården i stället.

Mats Qviberg är finansman