Vad Putin och Lavrov tyckte om Vita Husets pressträff
Mannen i skrivbordsstolen klädd med tigerskinn stelnade till. Handen med popcorn hejdade sig över samovaren. Vladimir Vladimirovitj kunde inte tro sina öron.
Toppbild: Ludovic Marin
Den hade ju börjat så bra, pressträffen i Washington. Macron var grön av jetlag och imiterade Trumps manspread där duon satt framför brasan i Vita Huset.
Men enligt realtidstextningen på ryska – Kremls enda AI-investering – sa Trump att ”Putin har inga problem med europeiska trupper i Ukraina”. Vad i helvete?
-Sergej Viktorovitj! vrålade Putin med popcornen studsande mot skrivbordsunderlägget, prytt av Peter den Stores leende.
Dörren rycktes upp. Utrikesminister Lavrov steg in med en pirog i handen.
-Har du sett vad idioten har sagt! Att vi inte har några problem med europeiska trupper i Ukraina! skrek Putin.
-Jag såg, sa Sergej Lavrov mörkt.
Putin reste sig och vandrade runt i rummet.
-Stå inte där och se ut som Boris Karloff! fräste han till utrikesministern. Hur ska vi nu styra upp skiten?
-Sssch sa Lavrov och fäste blicken på rummets wide-screen, femton meter bred, där presskonferensen i Vita Huset fortskred. Macron berättade nu att han hade gett Ukraina miljardtals dollar men gärna ville få dem tillbaka – av Ryssland.
-Du måste dementera! sa Putin till Lavrov.
-Vilket av det?
-Puttifnasken från Paris säger att det var vi som anföll. Trump säger inte emot! Det är oacceptabelt!
-Han försöker vara artig, sa Lavrov och svalde pirogen hel.
-Du får ringa honom. Han måste backa!
Lavrov torkade sig om munnen med Minsk-avtalet. Närproducerade köksartiklar ingick i krigshushållningen.
-Trump ljuger som en häst travar, började han. Vi har förstås mutat tolkarna, men de kan vara dubbelagenter.
-När ska du zooma nästa gång med Vita Huset? frågade Putin.
Lavrov tittade på klockan.
-Om fyrtiofem minuter.
Putin pressade ihop läpparna.
-Då gör du klart att tolkarna måste sparkas. Och att det där med trupperna var ett missförstånd.
-Trump sa att han frågade dig särskilt om detta, genmälde Lavrov.
-Det gjorde han, och jag sa: javisst, om det är danstrupper. Jag var ironisk, naturligtvis, sa Vladimir Vladimirovitj.
-Hm, sa Lavrov medan diplomatikonerna paraderade för hans inre syn. Talleyrand, Kissinger, Gromyko…
-Ironi, sa han till slut, är sällan verkningsfull diplomati.
Putin hamrade ursinnigt på sin Nokia, en souvenir från Finland före NATO-anslutningen.
-Han måste ju gå på muggen någon gång, Donaldovitj.
Lavrov tog över telefonen. Ur luren hördes bruset från en toalett i Washington.
-Tala högre, tavaritsj! sa Lavrov. Jaså, Macron står i båset intill? Okej, lyssna i stället. Vi menade inte den sortens trupper. Du måste korrigera. Säg såhär till Macron: Danstrupper. Moulin Rouge. Han kommer fatta.
Det blev tyst i det 205 kvadratmeter stora arbetsrummet med utsikt över Röda torget medan Trump sa något till Lavrov, som himlade med ögonen.
-Moulin Rouge, alltså can-can. Offenbach, du vet. Toulouse Lautrec, förklarade han när Trump hämtade andan.
-Men vad tror du? väste Putin. Hur ska han förstå? Det finns 13 golfbanor i Offenbachområdet i Tyskland. Och Toulouse Lautrec! Inte blir Trump imponerad av en loser utan ben. Nej, nej. Säg att en trupp pussies är välkomna till Ukraina. Up for grabs.
Lavrov gjorde tummen upp och slutförde ordergivningen.
-Fattade han? frågade Putin.
-Tror det, sa Lavrov.
Tillsammans väntade de på att Trump och Macron skulle återvända till skärmen efter kisspausen.
Så skedde.
-Like I said, sa Trump och rörde med en eldgaffel i Vita Husets elektriska brasa. Putin och Lavrov lutade sig framåt.
-Putin calls them pussifying troops. He loves them.
-Pacifying troops! susade journalisterna I Washington.
Putin och Lavrov betraktade skärmen.
-Nu ringer nyhetsbyrån TASS sa Putin och tittade ner i sin Nokia.
-Svara inte, sa Lavrov. Ju mindre vi säger, desto bättre.
-Gud, vad jag saknar Kalla Kriget, suckade Vladimir Putin.
Den hade ju börjat så bra, pressträffen i Washington. Macron var grön av jetlag och imiterade Trumps manspread där duon satt framför brasan i Vita Huset.
Men enligt realtidstextningen på ryska – Kremls enda AI-investering – sa Trump att ”Putin har inga problem med europeiska trupper i Ukraina”. Vad i helvete?
-Sergej Viktorovitj! vrålade Putin med popcornen studsande mot skrivbordsunderlägget, prytt av Peter den Stores leende.
Dörren rycktes upp. Utrikesminister Lavrov steg in med en pirog i handen.
-Har du sett vad idioten har sagt! Att vi inte har några problem med europeiska trupper i Ukraina! skrek Putin.
-Jag såg, sa Sergej Lavrov mörkt.
Putin reste sig och vandrade runt i rummet.
-Stå inte där och se ut som Boris Karloff! fräste han till utrikesministern. Hur ska vi nu styra upp skiten?
-Sssch sa Lavrov och fäste blicken på rummets wide-screen, femton meter bred, där presskonferensen i Vita Huset fortskred. Macron berättade nu att han hade gett Ukraina miljardtals dollar men gärna ville få dem tillbaka – av Ryssland.
-Du måste dementera! sa Putin till Lavrov.
-Vilket av det?
-Puttifnasken från Paris säger att det var vi som anföll. Trump säger inte emot! Det är oacceptabelt!
-Han försöker vara artig, sa Lavrov och svalde pirogen hel.
-Du får ringa honom. Han måste backa!
Lavrov torkade sig om munnen med Minsk-avtalet. Närproducerade köksartiklar ingick i krigshushållningen.
-Trump ljuger som en häst travar, började han. Vi har förstås mutat tolkarna, men de kan vara dubbelagenter.
-När ska du zooma nästa gång med Vita Huset? frågade Putin.
Lavrov tittade på klockan.
-Om fyrtiofem minuter.
Putin pressade ihop läpparna.
-Då gör du klart att tolkarna måste sparkas. Och att det där med trupperna var ett missförstånd.
-Trump sa att han frågade dig särskilt om detta, genmälde Lavrov.
-Det gjorde han, och jag sa: javisst, om det är danstrupper. Jag var ironisk, naturligtvis, sa Vladimir Vladimirovitj.
-Hm, sa Lavrov medan diplomatikonerna paraderade för hans inre syn. Talleyrand, Kissinger, Gromyko…
-Ironi, sa han till slut, är sällan verkningsfull diplomati.
Putin hamrade ursinnigt på sin Nokia, en souvenir från Finland före NATO-anslutningen.
-Han måste ju gå på muggen någon gång, Donaldovitj.
Lavrov tog över telefonen. Ur luren hördes bruset från en toalett i Washington.
-Tala högre, tavaritsj! sa Lavrov. Jaså, Macron står i båset intill? Okej, lyssna i stället. Vi menade inte den sortens trupper. Du måste korrigera. Säg såhär till Macron: Danstrupper. Moulin Rouge. Han kommer fatta.
Det blev tyst i det 205 kvadratmeter stora arbetsrummet med utsikt över Röda torget medan Trump sa något till Lavrov, som himlade med ögonen.
-Moulin Rouge, alltså can-can. Offenbach, du vet. Toulouse Lautrec, förklarade han när Trump hämtade andan.
-Men vad tror du? väste Putin. Hur ska han förstå? Det finns 13 golfbanor i Offenbachområdet i Tyskland. Och Toulouse Lautrec! Inte blir Trump imponerad av en loser utan ben. Nej, nej. Säg att en trupp pussies är välkomna till Ukraina. Up for grabs.
Lavrov gjorde tummen upp och slutförde ordergivningen.
-Fattade han? frågade Putin.
-Tror det, sa Lavrov.
Tillsammans väntade de på att Trump och Macron skulle återvända till skärmen efter kisspausen.
Så skedde.
-Like I said, sa Trump och rörde med en eldgaffel i Vita Husets elektriska brasa. Putin och Lavrov lutade sig framåt.
-Putin calls them pussifying troops. He loves them.
-Pacifying troops! susade journalisterna I Washington.
Putin och Lavrov betraktade skärmen.
-Nu ringer nyhetsbyrån TASS sa Putin och tittade ner i sin Nokia.
-Svara inte, sa Lavrov. Ju mindre vi säger, desto bättre.
-Gud, vad jag saknar Kalla Kriget, suckade Vladimir Putin.