SD:s motståndare gör valjobbet åt dem

Det finns nog inget partis valmaterial som sprids så flitigt av andra partiers anhängare som Sverigedemokraternas.

Exempelvis går folk just nu förbi Stockholms central och tar bilder på SD:s stora monter där, med sina SD-humlor och slogans som ”Vi gör Sverige till Sverige”. Kanske vill man signalera att man är en god person när man hävdar att ”förr var det hakkors, nu är humlor”.

Centerpartiets EU-parlamentariker Emma Wiesner är en av dem som har gjort en video från centralen. Enligt henne är SD:s budskap samma sak som ”Bevara Sverige Svenskt”, namnet på den rasistiska organisation som många i SD:s grundargeneration enligt vitboken tillhörde. Wiesner himlar med ögonen och ser kränkt, förnärmad och chockad ut.

I Göteborg har bussförare sjukskrivit sig för att de inte vill köra bussar med SD-reklam. Vän av ordning kanske invänder: ”Vilken sjukdom har de hänvisat till vid den sjukskrivningen?” Det är kanske något arbetsgivaren får reda ut. Men tack vare aktionen har några busskyltar som annars bara hade setts av en handfull göteborgare numera blivit rikskända.

Givetvis vet Sverigedemokraterna om detta. De är inga duvungar i konsten politisk kommunikation. De vet exakt att om de bara placerar sina budskap på rätt ställe, och det som står där är tillräckligt provocerande, så kommer de politiska motståndarna att göra jobbet. De kommer att börja sprida budskapen i sina sociala kanaler.

Problemet för dem som gör Emma Wiesner-videor, tar bilder, jämför med Hitler eller stannar hemma från jobbet i protest är att det enbart gynnar SD.

Det har nämligen verkligheten sett till.

Om provocerande politiska budskap står på ena sidan och arga människor med stora sociala kanaler står på den andra, så finns det ett stort mellanrum däremellan som består av helt vanliga människor.

Det är människor som ser och upplever saker i sin vardag som de helt enkelt inte är okej med. De är helt vanliga svenskar som går till sina helt vanliga jobb om dagarna och gör sitt bästa för att få iväg barnen till skolan och få ekonomin att gå ihop i sina helt vanliga liv.

Dessa människor kan med egna ögon se att Sverige inte är det trygga och lite småtrista land som det var för 30 år sedan, när de växte upp.

Landets politiker svek dessa människor med en politik som havererade och som få av dagens politiker vill kännas vid, och ännu färre vill ta ansvar för. Det är dessa människor som står där i tomrummet, och många av dem känner faktiskt att SD kanske har rätt när partiet säger att Sverige borde vara som Sverige. Det vill säga tryggt och lite småtrist.

Den som är emot Sverigedemokraterna – vilket givetvis är en fullt legitim åsikt – kanske borde överväga en annan strategi än att fortsätta på den väg som gjorde SD stort. Att spy galla över detta parti har pågått i över 20 år nu.

Har det hjälpt?

Om man är politiker kan man i stället – förslagsvis – presentera idéer om hur Sverige kan bli ett bättre land att leva i. Man kan också börja med att lösa de problem som politiken har skapat och återvinna förtroendet hos de människor som känner sig svikna.

Johan Romin