Kan Abu Dhabi bli bron till fred i Ukraina?
Efter 26 lyckade medlingsinsatser mellan Ryssland och Ukraina har Förenade Arabemiraten byggt upp fungerande kanaler till båda sidor.
Mitt i ett krig där Moskva och Kyiv fortfarande står långt ifrån varandra finns ett område där diplomatin faktiskt fungerar.
På onsdagen, den 19 augusti, återvände 103 ryska och 103 ukrainska krigsfångar hem. Enligt Förenade Arabemiratens utrikesministerium var det den 26:e fångutväxlingen som genomförts med emiratisk medling. Totalt har 7 997 fångar omfattats av dessa insatser. Reuters bekräftade samma dag utväxlingen av 103 fångar på vardera sidan.
Siffrorna är i sig imponerande. Men politiskt är det kanske något annat som är mer intressant: att Ryssland och Ukraina gång på gång accepterar samma mellanhand.
Bara en vecka tidigare såg situationen betydligt mer låst ut. Den 12 augusti publicerade Ryssland en lista med 224 ukrainska krigsfångar som Moskva sade sig vara redo att utväxla. Samtidigt anklagade de båda länderna varandra för att blockera processen. Kyiv avvisade de ryska anklagelserna som falska.
Att en ny utväxling ändå kunde genomföras några dagar senare visar något viktigt. Bakom den hårda offentliga retoriken finns fortfarande kanaler där praktiska överenskommelser kan nås.
Och Abu Dhabi har gradvis rört sig bortom den rent humanitära diplomatin.
I januari stod Förenade Arabemiraten värd för trepartssamtal mellan representanter för USA, Ryssland och Ukraina. En andra samtalsrunda hölls i Abu Dhabi i februari. Redan vid den första rundan beskrev emiratierna sitt förhållande till samtliga tre parter som en förutsättning för att kunna erbjuda en plattform för dialog.
I april blev denna roll ännu tydligare. Då utväxlade Ryssland och Ukraina 193 krigsfångar vardera, totalt 386 personer, i en process som enligt båda sidor hade underlättats gemensamt av USA och Förenade Arabemiraten.
Det är här frågan blir större än fångutväxlingarna.
I internationell diplomati är tillgång en tillgång i sig. En stat som kan tala med Moskva, Kyiv och Washington utan att dörren stängs av någon av dem befinner sig i en ovanlig position.
Men tillgång är inte samma sak som inflytande.
Att komma överens om vilka fångar som ska åka hem är svårt. Att komma överens om territorium, säkerhetsgarantier, sanktioner, Ukrainas framtida relation till väst och villkoren för en varaktig fred är av en helt annan storleksordning.
Det är därför man bör vara försiktig med att redan nu beskriva Abu Dhabi som en framtida fredsmäklare.
Samtidigt går det inte längre att avfärda Emiratens roll som en serie isolerade humanitära insatser. Tjugosex genomförda medlingar skapar ett institutionellt minne, personliga kontakter och – kanske viktigast – erfarenhet av vilka budskap som respektive sida faktiskt lyssnar på.
Rollen har också fått internationellt erkännande. Storbritannien har tillsammans med Emiraten välkomnat de emiratiska insatserna för fångutväxlingar samtidigt som länderna betonat behovet av en omfattande, rättvis och varaktig fred. I maj gjorde Österrike och Emiraten ett liknande ställningstagande och kopplade medlingsarbetet till respekten för Ukrainas suveränitet, självständighet och territoriella integritet.
Det är en viktig distinktion.
Framgångsrik medling behöver inte betyda politisk neutralitet i alla frågor. Den kräver framför allt att motparterna bedömer att mellanhanden kan föra budskap, hålla kanaler öppna och leverera överenskommelser.
Där har Abu Dhabi redan visat resultat.
Varje fånge som kommer hem är först och främst en mänsklig framgång. Men varje genomförd utväxling fungerar också som ett litet test av något större: huruvida två fiender fortfarande kan förhandla, hålla ett löfte och genomföra det som avtalats.
Fred i Ukraina kommer knappast att skapas genom en enda medlare. Den kommer – om den blir möjlig – att kräva betydligt större beslut i Moskva och Kyiv och ett omfattande engagemang från USA och Europa.
Men när det ögonblicket kommer behövs också platser där motståndare faktiskt kan mötas. Efter 26 medlingsinsatser har Abu Dhabi åtminstone byggt en sådan plats.
En diplomatisk bro avslutar inte ett krig. Men när parterna en dag bestämmer sig för att ta sig över till andra sidan kan det visa sig vara viktigt att bron redan finns.
Farouk Aldabag är samhällsanalytiker och ART-terapeut
