Sekretessbelägg bouppteckningar
I bouppteckningen kan finnas livets mest känsliga aspekter, som oäkta avkommor, en okänd ungdomskärlek som ska få ärva, eller arvlösa barn.
Den svenska offentlighetsprincipen har djupa historiska rötter och är i grunden bra. Principen går att sammanfatta med att medborgarna ska ha rätt till information för att kunna kontrollera makthavarnas agerande.
Men alla system har för- och nackdelar. Ibland är staten alldeles för generös, och viljan att vara öppen kan bidra till att vanliga människor hamnar i kläm. Alla ska inte alltid ha tillgång till allt.
I 1734 års lag, som var den första riktigt enhetliga svenska lagen, infördes att varje dödsbo måste göra en bouppteckning. Traditionen har dock ännu äldre rötter. Det är inte förvånande att stora delar av det källmaterial vi har från medeltiden handlar om arvstvister. Gustav Vasa var expert på att bestrida testamenten, och det är inte förvånande att han också slutade sitt liv som den rikaste kungen i svensk historia.
Bouppteckningar måste göras senast tre månader efter ett dödsfall och därefter skickas in till Skatteverket. Lagen gäller alla, från miljardärer till hemlösa. Oavsett om man äger en Picassotavla eller några trasiga kaffekoppar, ska det ingå. Om det inte finns några tillgångar måste man i stället göra en dödsboanmälan. När uppteckningen är klar blir det en lättillgänglig offentlig handling. Fyller man i personnumret på Skatteverkets hemsida dimper uppteckningen efter någon minut automatiskt ned i mejlkorgen.
Dagens Industris ledarskribent Tobias Wikström har påpekat problemet med detta system: ”Bouppteckningen är som en checklista för kriminella: Vem var rik, vem hade mest skulder? Vem hade sommarstuga eller hus utomlands? Eller många smycken?” Men det finns en ytterligare problematik, som handlar om den personliga integriteten.
Bland det mest personliga en avliden lämnar efter sig är sjukvårdsjournalen och bouppteckningen. Journalerna är sekretessbelagda, och endast anhöriga och myndigheter har rätt att ta del av dem för att exempelvis fastställa dödsorsak. Det är en stor skillnad mot hur lätt det är att få tillgång till en bouppteckning. Samtidigt som detta, precis som sjukjournaler, är en djupt privat handling. Egendom är en sak men i bouppteckningens finns också några av de mest känsliga aspekterna i livets slutskede. Som att erkänna oäkta barn, en tidigare okänd ungdomskärlek som ska få ett smycke, eller att vilja göra ett barn arvlöst. Infekterade familjekonflikter går att dokumentera via bouppteckning, som när Jan Guillous mamma gjorde honom arvlös, eller konflikten mellan PG Gyllenhammars barn och hans änka, som har valsat runt i media.
Det finns information som bör vara tillgänglig för allmänheten. Självklart bör en tjej kunna kolla upp om den nya dejten är dömd för våld i nära relationer, och en företagare ska kunna kolla om en potentiell affärspartner har stora skulder hos Kronofogden. Men bouppteckningarna hör inte dit.
Bouppteckningar ska vara till för anhöriga och inte för den som antingen vill göra inbrott eller utsätta en änkeman eller änka för bedrägeri. Precis som att sjukhusjournaler inte ska kunna beställas genom ett enkelt klick ska man inte kunna göra det med bouppteckningar. Om regeringen vill stärka rättsskyddet för vanliga medborgare bör man se över systemet och exempelvis sekretessbelägga bouppteckningar för alla utom anhöriga, jurister och myndigheter.
Mats Qviberg är finansman
