Skolstart 2026: När accepterade vi att barn behöver beväpnade poliser på väg till förskolan?

Den här veckan börjar tusentals svenska barn höstterminen. För de flesta innebär det en ny ryggsäck, fjärilar i magen, nya kompisar och glädjen att träffa de gamla igen. Jag tänker på en annan skolstart.

På den här bilden är min son 18 månader gammal. Han håller stolt sin lilla blå Kånken på väg till förskolan.

Han vet inte att han samtidigt passerar beväpnade poliser och en säkerhetssluss.

Jag vet.

När min son tog sin lilla blå ryggsäck i handen den där morgonen var det hans första dag på förskolan. För mig var det redan det femte året som jag följde ett av mina barn genom samma säkerhetskontroller.

Redan 2013 behövde en judisk förskola polisbevakning. Sedan dess har situationen för svenska judar blivit betydligt svårare. Säkerhetsåtgärderna har byggts ut, hotbilden har ökat och sedan den 7 oktober 2023 har den förstärkts ytterligare.

Konsekvenserna märks inte bara vid skolgrinden. Utflykter till parker, museer och andra aktiviteter som andra barn tar för givna får ibland ställas in eller anpassas på grund av säkerhetsläget. Det är inte bara vägen till förskolan som påverkas – det är själva barndomen.

I dag är mina barn stora och går inte mina barn kvar där. Men nu är det en ny generation.

Den här veckan börjar nya tvååringar sin allra första dag på förskolan. Precis som alla andra kommer de med en liten ryggsäck, en förälder i handen och fjärilar i magen.

Men innan de går in passerar de beväpnade poliser och en säkerhetssluss. Vid perioder med förhöjd hotbild räcker inte den ordinarie polisbevakningen. Då passerar barn på väg till förskolan förbi tungt beväpnade insatspoliser.

För judiska familjer är det här verkligheten. De är för små för att förstå vad de ser. När de blir gamla nog att förstå har det redan blivit deras verklighet.

Det som skrämmer mig mest är inte vad barnen ser utan hur lätt vi vuxna accepterar att det onormala blir normalt.

Jag är djupt tacksam för poliserna. De skyddar våra barn. Beväpnade poliser utanför en judisk skola är inte problemet. De är kvittot på att vi ännu inte har lyckats bekämpa antisemitismen.

Politiker diskuterar hur säkerheten ska finansieras och hur länge besluten ska gälla. Det är viktiga frågor. Men samtidigt är det också ett erkännande av att vi räknar med att hotet kommer att finnas kvar under överskådlig tid.

Politiken har blivit bättre på att planera för ett permanent hot. Den måste bli betydligt bättre på att minska hotet. Vi behandlar bara symptomen. Så länge antisemitismen får fortsätta växa kommer fler poliser och fler säkerhetsslussar aldrig att vara mer än ett plåster.

När börjar vi angripa orsaken?

Så länge vi inte bekämpar antisemitismen kommer behovet av beväpnade poliser utanför judiska skolor att bestå. Jag känner flera familjer som egentligen vill sätta sina barn i en judisk skola, men som avstår. Inte för att de tvivlar på utbildningen, utan för att de inte klarar ångesten över säkerhetsläget.

Ingen förälder ska behöva välja bort en skola på grund av rädsla. Ändå är det precis det som händer i Sverige 2026 – inte på grund av skolans kvalitet, utan på grund av hotet mot barnen.

Nu är det politikens ansvar att flytta fokus från konsekvenserna till orsakerna. Vi kan inte nöja oss med att planera för ett permanent säkerhetsläge runt judiska skolor. Politiken måste göra betydligt mer för att bekämpa den antisemitism som gör bevakningen nödvändig.

Sverige ska inte ha som ambition att finansiera polisbevakningen av judiska skolor i ytterligare tio år. Sveriges ambition måste vara att göra den onödig.

Om det hade varit ditt barns väg till förskolan – hade du varit nöjd med att samhällets lösning var fler poliser och större säkerhetsslussar?

Eller hade du krävt att samhället gjorde allt för att ditt barn aldrig skulle behöva dem?

Daniel Eisenberg är försäljningschef och en helt vanlig svensk jude