Snart är den sista feministen född

Att det föds för få barn i vår del av världen är väl allmänt känt, och frågan som ständigt återkommer är varför. En annan fråga är vad det kommer att leda till på sikt, om folk i andra delar av världen, med helt andra sätt att tänka, fortfarande ynglar av sig som kaniner.

Kanske har vi redan svaret. I en ny studie, publicerad i tidskriften PNAS Nexus, har forskarna funnit att allmänhetens stöd för jämställdhet har ökat i många länder, men samtidigt stagnerat för världens befolkning som helhet. Forskarna menar att detta delvis beror på demografiska faktorer. Det föds fler barn i länder där stödet för jämställdhet är lägre, och kvinnor med mindre egalitära åsikter tenderar att få fler barn och börja tidigare i livet.

”Givet att föräldrar typiskt sett för över sina könsrelaterade synsätt till sina barn, har det högre och tidigare barnafödandet bland personer med mindre egalitära synsätt sannolikt begränsat den globala tillväxten i jämställdhet”, konstaterar forskarna.

Lite tillspetsat skulle man kunna säga att kulturella förändringar ligger nedströms från demografiska processer. Ju fler människor som får ett visst synsätt med modersmjölken, desto mer utbrett kommer det synsättet att bli.

Under den studerade perioden, 1995 till 2022, har höginkomstländer haft låg eller till och med negativ befolkningstillväxt, medan låg- och lägre medelinkomstländer vuxit snabbt. Den del av mänskligheten som bor i Europa och Nordamerika har minskat från 20,6 till 16,9 procent, medan exempelvis Afrikas andel har växt från 12,7 till 18 procent. Eftersom höginkomstländer tenderar att ha en mer positiv syn på jämställdhet, kan detta ha haft en effekt på attityderna till jämställdhet globalt.

Forskarna finner alltså ett negativt samband mellan ett lands positiva syn på jämställdhet och dess befolkningsökning. Länder med mindre egalitära värderingar växte mer under samma tidsperiod.

Sambandet märks också inom länder – kvinnor med en modern syn på könsroller får färre barn än de som är mer traditionella, och skillnaden består när man rensar för andra faktorer. Man har till exempel funnit att högre födelsetal bland konservativa amerikaner har lett till lägre stöd för samkönade äktenskap och abort.

När individer och grupper med mindre egalitära könsroller ”konsekvent får fler barn, får dem tidigare i livet och överför dessa ideologier till nästa generation, blir demografisk reproduktion en mäktig kulturell kraft”, summerar forskarna.

Studien ligger i linje med annan forskning som visar att sambandet mellan jämställdhet och låga födelsetal är mycket starkt. En förklaring som då har förts fram är att kvinnor som får välja själva och kan klara sin egen försörjning har mindre användning av män, vilket gör att det blir svårare att hitta någon som känns ”bra nog” att föröka sig med.

Hur det än ligger till med det, tycks det rätt logiskt att en kultur som inte främjar barnafödande kommer att bli mindre manstark i längden. Om effekten av fria kvinnor blir att befolkningar minskar och dör ut, blir det nog svårt att övertyga mer traditionella samhällen att gå samma väg.

Politiska förslag som syftar till att få fler barn till världen brukar stämplas som höger, nationalistiskt, ibland till och med som något rasistiskt – att man kan läsa mellan raderna att det är vita barn som behöver bli fler. Mer sällan verkar man fundera på implikationerna av att vårt låga barnafödande gör att det blir färre som tänker som vi gör, att vår bit av den globala befolkningspajen blir mindre.

I slutändan är det jämställdheten som blir lidande om jämställda människor inte får barn att föra vidare sitt levnadssätt till. Det tål att tänka på om man nu tycker (om än inte säger det högt) att vi faktiskt har kommit längre än andra på den punkten.

Jonathan Norström är frilansjournalist