SVT har gjort utrikesjournalistiken till en ideologisk tvättomat

När Tucker Carlson var Donald Trumps lojala megafon dög inga skällsord i svensk mediebevakning. Han var konspirationsteoretiker, högerpopulist och propagandist. Men på senare tid har något hänt. I samma ögonblick som Carlson vände vapnen mot Trump, och började attackera Israel, skedde en lika snabb som uppenbar förändring. Plötsligt blev Tucker Carlson en en legitim ”antikrigs-röst”.

Det blottar ett monumentalt hyckleri: i public service är alla synder förlåtna, så länge man delar deras syn på Israel.

Under åren som ankare för Tucker Carlson Tonight porträtterades medieprofilen i svenska medier som den liberala demokratins absolut största hot. SVT, Dagens Nyheter och Aftonbladet tävlade i att förkasta honom. Han beskrevs regelbundet som en farlig desinformatör som ”helhjärtat stöttade Trumps lögner” och lånade ut sin plattform till auktoritära ledare. I SVT:s korrespondentanalyser slogs det fast att Carlsons röst var giftig, manipulativ och konspiratorisk.

I dag är tonen en helt annan. Efter Carlsons totala ideologiska brytning med Donald Trump och hans slutgiltiga avhopp från Republikanerna i juni, har de svenska mediehusens förhållningssätt till Carlson förändrats på ett häpnadsväckande vis – och allra mest inom public service.

Plötsligt har den forna ”högerpopulisten” och ”propagandisten” tvättats ren. I SVT:s Utrikesbyrån och i Aktuellt-studion presenteras han numera med respektfulla och neutrala epitet som ”den konservativa debattören”, ”medieprofilen” eller till och med som en ”principfast antikrigs-röst”.

Förklaringen är lika enkel som motbjudande: Tucker Carlson har börjat säga det som det svenska medieetablissemanget vill höra, nämligen att Trump är dum och att Israel – det vill säga judarna – försöker ta över världen.

När Carlson kallar Trump för ”en slav” under utländska donationsintressen, och attackerar USA:s stöd till Israel, möts han därför inte av granskande journalistik. I stället möts han av öppna armar.

När SVT Aktuellt i mars sände ett längre inslag om USA:s mellanösternpolitik användes Carlson som en legitim, kristen motröst till den pro-israeliska högern. Han tilläts helt oemotsagd hävda att amerikansk utrikespolitik styrs av en farlig, ”apokalyptisk sionism” som enbart för krig för Israels räkning.

I stället för att granska de underliggande antisemitiska motiven, och de konspirationsteorier han sprider på sin egen kanal, väljer public service att normalisera hans röst. Han används tacksamt som ett intellektuellt och legitimt bevis på att kritiken mot Israel är berättigad och nu har nått ända in i den amerikanska högerns kärna.

Även i bredare kulturella sammanhang, som när teologiprofessorn Joel Halldorf analyserar Carlsons interna strider med evangelikala politiker i Loungepodden, reduceras kritiken till spännande partipolitiskt spel och en ”intressant spricka” inom den kristna högern.

Detta är public service och stora delar av dagens kulturella och massmediala elit i ett nötskal. När Carlson kritiserade etablissemanget från höger var han en paria. Men när han kritiserar Israel och USA:s militära stöd från ett isolationistiskt och fientligt håll, blir han plötsligt en röst värd att lyssna på.

SVT och de stora mediehusen har därmed reducerat sin egen utrikesjournalistik till en ideologisk tvättomat.

Hyckleriet är totalt. Att skönmåla en man som nyss beskrevs som demokratins största hot, enbart för att hans nuvarande utrikespolitiska hatobjekt Israel råkar sammanfalla med public services egna prioriteringar, är ingenting annat än ett publicistiskt haveri.

Det är hög tid att de granskande journalisterna börjar granska sig själva.

Bitte Assarmo är skribent och debattör som brinner för det fria ordet och för Degerfors IF