Vad ska Centerpartiet med pengar till när de redan har oändligt självförtroende?
Det finns politiska partier som saknar pengar. Och så finns Centerpartiet.
År 2005 sålde partiet sitt tidningsimperium. Affären gav omkring 1,8 miljarder kronor. Tre år tidigare hade Centerpartiet fått nio procent i valet. I dag ligger de runt sex. Det är ingen exakt vetenskap, men avkastningen på investeringen i politik har varit… svår att upptäcka.
Det väcker en fråga som nästan känns ohövlig i Sverige: Vad gör egentligen ett politiskt parti med nästan två miljarder kronor?
Uppenbarligen köper man inte väljare. Inte heller verkar pengarna ha räckt till den där politiska formeln som får människor att plötsligt tänka: ”Just det. Centerpartiet.”
De räcker däremot till annat.
Exempelvis en chartrad färja som tog omkring 800 ungdomsförbundare till Visby. För den som stod vid Almedalens scenkant såg det ut som en lundakarneval med gröna fanor som egendomligt nog var hyggligt nykter. Johan Hakelius ansåg snarare att det liknade ett sektmöte.
Oavsett vilket kostar den sortens självförtroende pengar.
Men det mest fascinerande är kanske inte vad Centerpartiet har råd med, utan vad de tror sig ha råd att lova.
Partiet presenterar skattesänkningar som går längre än regeringens egna. Samtidigt utgår kalkylen från att reformerna ska kunna förhandlas fram med partier vars främsta politiska instinkt brukar vara att höja skatter, inte sänka dem.
Det kräver en ovanlig tro på framtiden.
Optimism har förstås alltid varit en centerdygd. Redan innan tidningsmiljarderna dök upp beskrevs Maud Olofsson som en duracellkanin, trots att hon verkade fungera utan batterier. Pengarna skapade inte självförtroendet. De gjorde det bara mer välfinansierat.
En sak har däremot förblivit konstant: företagarna behöver fortfarande hjälp. Nästan varje större centerförslag innehåller någon form av skattelättnad eller stimulans riktad mot företag, som om just denna grupp är i ovanligt stort behov av subventioner för att gå igång. Det är en märklig utgångspunkt i ett land som lyckades ta sig från europeiskt fattighus till ett av världens rikaste länder utan just den typen av omfattande företagsskattesänkningar.
Fast rätt ska vara rätt. Löntagarna får också något.
En skattefri grundinkomst upp till drygt 15 000 kronor i månaden är intuitivt begripligt på ett sätt som Alliansens jobbskatteavdrag inte var. Den som tjänar under 40 000 kronor får med Centerpartiet en skattesänkning. Den som tjänar mer slipper en skattehöjning.
Det låter misstänkt generöst, och en liten detalj brukar alltid hemsöka politiken: om något låter för bra för att vara sant brukar det oftast vara det.
Men pessimism bygger sällan bygger företag. Och Elisabeth Thand Ringqvist verkar ha tagit med sig just den övertygelsen när hon återvände till politiken. Frågan är om väljarna vill investera i den.
Cecilia Garme
