Vem ska betala allt detta, Daniel Helldén?

Ibland tycker mina barn att vi borde gå på Gröna Lund och Liseberg varenda helg. Det är ju så kul och glass ska vi ha, varje dag. Barnen ser helt oförstående ut när vi säger att det inte går för att ”vi måste jobba”. Om vi inte jobbar har vi inga pengar.

Lite så känns det när man sjunker ned i det slitna gräset under träden i Almedalen för att lyssna på Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén. Entusiasmen är det inget fel på. Här ska det satsas. Elbilar ska subventioneras, vindkraften byggas ut, migrationen öka och de som kommer ska alla få bidrag, järnvägen byggas ut kraftigt och ovanpå det ska naturen lämnas ifred.

Och så kommer det riktigt stora vallöftet: arbetstiden ska kortas. I framtiden ska svensken bara behöva jobba fyra dagar i veckan i stället för fem – men givetvis med bibehållen lön.

Allt det här låter ju bra. Men det gör även krav på Gröna Lund, Liseberg och glass varje dag. Skillnaden är att både sockerchocker och arbetstidsförkortningar har ett pris. Svensk ekonomi riskerar att ta stor skada av ett sådant förslag.

För att förklara det hela så att min nioåring förstår:

Om en anställd arbetar 40 timmar i veckan, tjänar 40 000 kronor i månaden och producerar 100 produkter blir arbetskostnaden 400 kronor per produkt. Om samma person i stället arbetar 32 timmar, behåller samma lön men bara hinner producera 80 produkter, stiger arbetskostnaden till 500 kronor per produkt – en ökning med 25 procent. Att producera varor och tjänster blir alltså betydligt dyrare.

För företagen innebär det ett svårt val. När arbetskostnaden ökar kommer många företag att behöva höja priserna, vilket riskerar att driva på inflationen. De kan också acceptera lägre vinster, försöka effektivisera verksamheten så att produktionen inte minskar eller välja att lägga nya investeringar i länder där arbetskostnaden är lägre. I en global ekonomi kan det mycket väl hända. Jobben i Sverige blir färre.

Hög och ihållande inflation är gift för ekonomin. Den leder till konkurser, minskade investeringar, färre jobb och högre räntor. För många hushåll kan konsekvenserna bli förödande.

Inom den privata sektorn kan en del av kostnadsökningarna kanske mötas genom effektiviseringar. Men inom vården ser verkligheten annorlunda ut. Där skulle behovet av nyanställningar bli mycket stort för att täcka upp när personal arbetar färre timmar. Alla dessa människor ska rekryteras, utbildas och avlönas, vilket innebär mycket stora kostnader för samhället.

En generell fyradagarsvecka kan leda till att Sveriges BNP sjunker med omkring tio procent, enligt den forskning som nationalekonomen Jonas Kolsrud vid Linnéuniversitetet hänvisar till. Det motsvarar uppemot 700 miljarder kronor om året.

Allt detta, tillsammans med Miljöpartiets omfattande investeringar och subventioner, blir som om barnfamiljen på Gröna Lund flyttar in i Lustiga huset permanent – med kreditkort som enda finansiering.

Inte med ett enda ord nämnde Daniel Helldén det faktum att det är svenska företag som skapar de värden som staten sedan kan beskatta. Den delen verkar helt enkelt inte passa in i Miljöpartiets framtidsvision.