Ny lag en könsförlängning av hets mot folkgrupp

På sociala medier ser jag en bild av en ung kvinna som står i ett kök och lagar mat. ”’Jag hatar män’ kom precis hit för att laga åt mig”, lyder texten till bilden. Det lustiga, antar jag, är att kvinnan som säger sig hata män nu fixar käk åt en man, som uppenbarligen har tryckt på rätt knappar för att återställa henne till fabriksinställningarna.

Poängen, tror jag, är att alla kvinnor kan omfamna en traditionell kvinnoroll för rätt man. Det jag reagerar på är dock hur lätt vi tar på när kvinnor uttrycker manshat. Som att ”jag hatar män” bara är något kvinnor häver ur sig emellanåt. Inget att hetsa upp sig för.

Jämför det med hur allvarligt vi pratar om mäns förment misogyna jargong i omklädningsrum eller på obskyra nätfora. Artisten Zara Larssons stjärnstatus har bara fortsatt uppåt sedan hon kallade sig manshatare för några år sedan. Hade en manlig kändis sagt motsvarande om kvinnor hade han nog behövt söka asyl i en annan galax.

Att en ny lag mot ”könsbaserat näthat” kommer att tillämpas lika för båda könen ställer jag mig därför tveksam till. Just ett sådant förslag har nu lagts fram till regeringen, som en del av en större utredning med syftet att ”motverka brott mot kvinnor och våld i nära relationer” – något som Mårten Schultz har uppmärksammat i Svenska Dagbladet.

Schultz gissar att lagen om könsbaserat näthat ”kan framstå som kontroversiell” och tar uttrycken ”alla kvinnor har låg IQ” och ”alla män är pedofiler” som exempel på potentiellt kriminella uttalanden.

I utredningen står det: ”Brottet ska avse att i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids med tekniskt hjälpmedel uppmana till våld mot, hota eller uttrycka missaktning för en grupp av personer eller en enskild med anspelning på kön.”

Som med lagen om hets mot folkgrupp räcker det att uttrycka ”missaktning” – alltså att man inte har mycket till övers – för en viss grupp, i detta fall män eller kvinnor, för att åka dit. Det omfattar ”förtal och smädelser men även andra kränkande omdömen, såsom förlöjliganden, på grund av kön. Även indirekta uttryck för missaktning omfattas”.

Utredaren fortsätter: ”Utanför det straffbara området faller meddelanden som kan ses som saklig kritik. Straffansvar bör, på det sätt som gäller för hets mot folkgrupp, komma i fråga endast om det är fullt klart att gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion om gruppen, i detta fall något av könen, är överskriden.”

I praktiken är den nya lagen alltså tänkt som en sorts könsförlängning av hets mot folkgrupp. Med tanke på hur den senare lagen tillämpas – med gammaltestamentlig vrede när tant Agda skriver något smaklöst om ”negrer” på Facebook, men där den som kallar svenskar ”vidrig ohyra” frias – tippar jag att den nya lagen inte heller blir helt neutral i sin användning.

Omsorgen för kvinnor är dessutom uttalad i utredningen. Bland annat sägs det att ”särskilt kvinnliga opinionsbildare utsätts ofta för hat med anspelning på deras kön”. Genom att införa ytterligare begränsningar av vad som får sägas offentligt vill man ”bidra till att främja utövandet av yttrandefriheten i digitala sammanhang, särskilt för kvinnor” (min kursivering).

Den feminina prägeln når sin zenit när utredaren slår fast att ”principen om alla människors lika värde ska respekteras vid utövandet av yttrande- och informationsfriheten”. Rent konkret betyder det: Du får säga vad du vill, så länge någon grupp med offerstatus inte tar illa vid sig.

Bättre blir det inte av att lyssna på Kvartals inslag om förslaget. Mikaela Bexar, som har lett utredningen, säger där att:

– Det viktigaste med den här kriminaliseringen är att komma åt den typen av grovt kvinnohat som uttrycks på nätet, och att det handlar om bland annat incel-sammanhang där det kan förekomma väldigt skadlig sådan propaganda.

Det manshat som också florerar på nätet – särskilt i kvinnligt dominerade bubblor – tycks alltså inte bekymra utredaren. Återigen denna besynnerliga dubbelmoral som gör kvinnors hat till ett uttryck för kamp och frigörelse, i värsta fall en bagatell, medan mäns hat måste krossas med en statlig järnnäve.

Bexars kommentarer väcker också frågor om hur de som skriver våra lagar egentligen ser på yttrandefriheten.

– Det är inte meningen att brottet ska omfatta påståenden som bäst bemöts i en fri och öppen debatt. Vi har också skrivningar om att det ibland måste tolereras att man ger uttryck för åsikter som inte överensstämmer med värderingar som är allmänt accepterade i samhället (min kursivering).

Vilken ynnest att få leva i ett land där det ibland är tillåtet att uttrycka en tanke som inte passar in i åsiktskorridoren!

Den nya lagen föreslås träda i kraft om ett år, och enligt förslaget blir maxstraffet fyra års fängelse. Hur mycket galler får man skaka om man säger att ”kvinnor hör hemma i köket”?

Bäst att inte utmana ödet.

Jonathan Norström är frilansjournalist