Det inre hotet
Bild: Pressens Bild
Orhan Pamuk, Turkiets internationellt mest kända författare, hotas inte längre av fängelse.
I december äntrade Pamuk rättssalen under äggkastning från extrema nationalister, åtalad enligt artikel 301 i den turkiska brottsbalken för förtal av den turkiska nationella identiteten. Pamuk hade i en intervju uppmärksammat massmordet på en miljon armenier och massakrer på 30 000 kurder. Men rättegången sköts upp och den 23 januari kom beskedet att åtalet diskret lagts ned.
Därmed har premiärminister Recep Tayyip Erdogan vunnit första ronden i dragkampen med motståndarna till Turkiets EU-inträde. Men inte motståndarna utifrån, högerpartierna i bland annat Österrike, Tyskland och Frankrike som säger nej till Turkiet, därför att de menar att folkopinionen i deras länder inte accepterar ett muslimskt land i EU. Den kampen är över för den här gången.
Efter 40 år av löften fick Turkiet i oktober i fjol till slut klartecken för att inleda förhandlingar om medlemskap, med hopp om EU-inträde efter tio år.
Det värsta motståndet kommer nu i stället inifrån Turkiet. Det kommer inte från religiösa krafter som vill knyta Turkiet till andra islamiska länder, utan tvärtom från de sekulära nationalisterna. Bakom rättegången mot författaren Orhan Pamuk stod nationalistiska jurister och akademiker. De fruktar att eftergifter till EU till förmån för landets minoriteter riskerar att splittra landet.
De kan också spela på en folklig oro för vad som ska hända med jobben och jordbruket om landet blir medlem i EU.
I dag går det bra för den turkiska ekonomin. Enligt en rapport från Internationella valutafonden, IMF, minskar statsskulden stadigt, inflationen är under kontroll och tillväxten följer prognoserna. Men trots uppsvinget finns djupa sår kvar efter flera ekonomiska kriser kring sekelskiftet. Därför finns också en utbredd skepsis mot ett EU-medlemskap i folkopinionen, menar sociologiprofessor Elisabeth Özdalga, vid Middle East Technical University i Ankara.
Pamuk går fri, men minst ett tjugotal andra författare och journalister står åtalade för att ha förolämpat den nationella identiteten och hotas av fängelsestraff. Yavuz Baydar, journalist på tidningen Sabah, menar att siffran är ännu högre. Premiärminister Erdogan har försiktigt öppnat för att ändra eller helt skrota artikel 301.
Förhandlingarna med EU kan nu i alla fall fortsätta. I dagarna kommer EU-kommissionen med de första utvärderingarna av hur Turkiet uppfyller kraven för medlemskap. Första året kommer EU-kommissionen tillsammans med Turkiet att klarlägga hur läget ser ut inom varje område, så kallad »screening«. Sedan rekommenderar EU-kommissionen inom vilka områden som det går att fortsätta till detaljförhandlingar och inom vilka Turkiet måste göra mera.
Svårast väntas utvärderingen bli inom jordbruket, regionalpolitiken och miljöpolitiken, de mest kostnadskrävande områdena. Dessutom är Cypernfrågan fortfarande olöst: Cypern är delat sedan turkisk militär 1974 ockuperade norra delen av ön för att skydda den turkiska minoriteten. Den grekiska delen av ön, den som erkänns internationellt, har röstat nej till en återförening enligt FN:s plan. Bara den grekiska delen är därför med i EU, och kan nu lägga in veto mot Turkiets inträde.
Kommissionen har 120 anställda på plats i Ankara, som framför allt arbetar med att fördela de 500 miljoner euro (cirka 4,5 miljarder kronor) som Turkiet får i bistånd av EU varje år för att bereda vägen för EU-inträdet. I Bryssel arbetar ett tjugotal tjänstemän på heltid med Turkiets förhandling, ledda av en svensk, Christian Danielsson.
Efter snabba framsteg under tidigare år anses förändringsarbetet ha stagnerat och i vissa avseenden trappats ner under 2005, enligt en rapport från EU-kommissionen.
Frågan om mänskliga rättigheter kan, avgöra Turkiets EU-inträde. Organisationen Human Rights Watch konstaterade i sin Turkiet-rapport för några månader sedan att reformer av rättssystemet har påbörjats och brotten mot de mänskliga rättigheterna och tortyr minskat, men har inte helt upphört. Våld mot kvinnor och diskriminering av etniska, religiösa och andra minoriteter är alltjämt ett problem.
Olli Rehn, EU-kommissionär med högsta ansvar för unionens utvidgning, summerade nyligen läget:
– Kanske lyckas de, kanske inte.
